1 april

Vad är det att stå mellan två världar, det är att vara dörren.
Dörren kan öppnas i två riktningar, vilka är desamma.
Dörren leder in i huset eller bort från och egentligen alltid in till.
Vad är att stå mellan två världar, det är att stå i mitten och veta vad helhet är, det är att vandra in i delen och in i helheten.
Låt oss se dörren, se ögat, ögat har en ram, en infattning och är ”upphängt”. Det är en mycket förenklad och drastisk bild.
Det vi vill att du skall se är de båda ögonlocken, vrårna och kammarna, ögat ligger i ett hålrum.
Dörren är även den innefattad, den är i ett hålrum och den är upphängd.
Den dörr vi här ser är en trädörr och då vet du med ens att hela skogen andas i dörren, samtliga hantverkares händer är i dörren.
Dörren kan vara en vinge, en susning av.
Att stå mellan två världar är icke att vackla det är att följa med rörelsen. Det är att vetande öppna och stänga, var gång ett väsen tar i handtaget för att besöka, känn huruvida dörren skall öppnas.
Att stå mellan två världar är även att vara vägledare, ett väsen önskar vandra en väg berör handtaget, dörren kan ge svar.

Vi avser icke att tala runt träden i denna natt, det är vårens andning så vi ser blommor, vi lyfter fram blombuketter till dig, andas se deras liv, följ deras dans, var blomman känn fjärilens vingar, var blomman var fjärilen var liv, ljusliv.
Du har alltid ansetts vara en klippa, att du är stark och klarar av det mesta, det gör du, det får dock finnas gränser.
Vad är att stå mellan två världar,
Det är att vara stängeln, den vilken förbinder krona och rot.
Stängeln lämnar aldrig fröet, urkraftens vilja.
Den är där alltid, den lämnar aldrig hjärtbladets andnings värme, elden väver alltid runt. Inte den eld vilken i mänskligt dagligt tal är eld, detta är ursprungets eld.
Stjälken är i strömmen av ljus och värme.
Ja dotter du ser Archai, du ser Archangeloi och du ser stjälken Angeloi. Det är en vacker bild, stjälken är i strömmen av ljus och värme, inom den strömmar dessa, den vänds ”ut och in” så strömmar det runt. Vad säger vi med detta, Änglavärlden är inom er, ni är i strömmen av ljus och värme.
Så känn rötternas liv,
Känn därmed bäckarnas liv och vet källans livs rörelse, är den tung är den tvekan, nej, den är porlande livssvar. Är det en sten finner den vägen runt, dess vilja är fröets minne, se minnets gudinna hon håller varje frö i sitt livs hand, hon begjuter det med kärleks stoff till liv.
Hon är Modern alla mödrars Moder, hon är Kvinnans väsen hennes blomnings liv, hon är kärlek.
Känn vad hjärtbladet är, det är det vita bladet, det skrivna bladet, sannhetens blad, vid varje svarande bejakelse stiger ett väsen fram, livets liv.
Känn stjälken och var i dess strömmar, inse skönhetens liv, lår tamburinen sjunga, låt cymbalerna i dess famn klinga.
Känn fingrarna, de sirliga varsamma fingrarnas ömhet omsluta blommans knopp, var i pärlan den pärla från vilken fingrarna är i. Var i kronbladens famn, känns solens ögon, känn månens silver stjärnornas sånger väver
Var i väntan. Den yttre solens strålar omsluter, den yttre värmen omsluter, den inre solen strålar den inre värmen strömmar silverljus stjärnornas sånger öppnar kronbladen pressas andas ut.
Var i kronan i ditt själv.
Vad är det att stå mellan två världar, det är att vara dörren.
Vad är det att stå mellan två världar, det är att vara stjälken.

Vackra blomma
du är i Månmoderns famn

Hon smeker dig med silverne händer
Hon trär daggens droppar i ditt hår
Hon doftar rosenstoff i kinders skålar

Hon skrudar dig i himlens blå siden

Vackra blomma
låt tamburinen sjunga runt din älskades dröm