Möjligheternas riken
Det är en vacker bild att leva med; möjligheternas riken, detta rike lever inom var och en av er, inom oss.
Detta rike är evigt, är skapande skönhet
Är poesi
Är dröm
Är verklighet
Är fantasi
Nu säger ni genast hur kan ni säga att detta är verklighet. Det finns inte ett möjligheternas riken.
Genom att säga det slogs fängelseporten igen runt detta rike. Vallgraven ligger svart runt, vindbryggan slogs igen med rasslande kedjor med en smäll vilken fick hjärtat att skälva.
Tro dock inte att möjligheternas riken försvann, det är där.
Med en knappnål börjar det sakta rispa i murbruket, det rispar och rispar, till slut släppes ljuset in.
Tro nu inte att knappnålen slits ut, så är det inte, den växer i styrka och den blir den ljungande blixten i slutändan.
Den blir svärdet,
Den öppnar Avalons riken, ur dimman stiger detta rike fram och dimman blir vad den är. Den blir skönhet, skapande skönhet inte döljande, tyngande sömn.
Dimman lägger sig mjukt runt tanken.
Så är det,
Du ser bilden nu.
Det var tanken vilken slog igen porten, tanken är fängelsets mur, själen förblir aldrig stilla ty den bäör inom sig längtan/vetande kännande av rörelses verkan. Själen är det vilken rispar i andens ljus, genom andens ljus. Genom andens ljus växer själens skönhets skapande rörelse.
Det svarta vattnet i vallgraven blir ja just det, ur detta stiger dimman och tanken kan vila i andens sfär, allt faller på plats, balansen infinner sig.
Tanken korsfäste möjligheternas riken, själen befriade den, anden steg ur då jaget rullade bort stenen.
Mannen och kvinnan dansar dagens dans
med krattor i händer
gräset andas vårliga lökar
gula kalkars
stjärnor
omgivna av grönstavar
lysande solar hälsar ögon
kammen kammar
kammar gräshavs liv
fjolårslöven lindas
lindas flätas in i knut
flamma gnistrar
vind fångar
lågor dansar rök ringlar
lövhögar smälter in i marken
i hop
röken ringlar slingrar sveper
runt träds grenar målar blads vaknande liv
lågor stillnar
glöden andas högen smälter in i marken
koltrasten sjunger
spillkråkan skrattar
citronfjäril dansar
humlan surrar
markerna andas renhets ljus
lämnar stad bakom ser i backspegeln starkljusen över allt vägen är en svart matta framför
träd är silhuetter gräset andas natt och dag sinnet ser blommors sångers doftande liv inom
röken ringlar slingrar sveper om koltrasten sjunger spillkråkan skrattar citronfjäril häller klädnad över min kropp humlan surrar trumman ljuder vingar sveper daggkrona är i hårets lyster
stålet upplöses
motorn stillnar
känner musklerna
hudens värme
livs doft
hör hovarnas mjuka svepande sång
manen sveper natt
gula kalkars stjärnor
månstranden hälsar jag glider av hans rygg
stiger in i dröm
känner älskad
närhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar