Så är det, skrev du,
skriv detta oftare in i ditt hjärta.
Se manteln,
om vi lösgör den är manteln ett tygstycke,
en väv, en rektangel.
Fyra sidor dras in mot till hjärtat.
Fyra vägar, korsvägar.
Vägarna andas ut och är bilden av:
du står med dina armar ut från kroppen;
väster och öster möts i hjärtat, hämtar information i det yttre
eller är det det inre.
Nåväl du står med dina armar utsträckta, du är ett vårdträd.
Manteln är en väv, två vävar är en gemensam väv.
Två pelare står vid varandra, mitt emot varandra, ser in i varandra.
Du står med armarna utsträckta, det är ett vårdträd,
trädet andas in och ut, ut och in.
Trädet har en stam, två stammar, två pelare.
Det är två himmelsvisioner till jordad mening.
Vad är vad i denna bild;
Väven är anden,dragkedjan är själen,
jaget håller i fingerkläppen,
kroppen är där, därinne, bådas kroppar är därinne.
Dragkedjan dras samman,
Andens vilja dras samman runt de bådas vara.
Visst skulle vi kunna fortfara att tala vidare, vidare, vidare runt denna bild.
Vi säger endast; lev med den,
se den i all
dess skönhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar