12 juni

Det var en gång en flicka en pojke en blomma en sten, ett väsen.

Det var en gång ett liv
livet skapade en krona

Av kronblad

Färgerna skiftade med själens färger.

Livet levde inom dessa blad, solögon omgav livet
Vid mörkerstunder
strålade solögonen skimmerkärlek
lyste upp kronbladen

Livet beundrade i stilla rörelse bladen
nu vingar
Skira vingar skimmervingar

Linjerna framträdde.

Livet var lycklig inom kronbladens skiktmålningar

Livet drömde liv
skapade
skönhet.

Är det en låtsasvärld
Var det en låtsasvärld

Var det en flykt, en flykt bort från eller till.
Var det ett andrum, en paus, var det vila.
Till
Liv.

Låtsasvärld,
Vad är en låtsasvärld.
Skadar den världen eller är den till gagn.
Till gagn för själen.
Se den så vackra bilden du levde med;
I mitten finns en rubin, ett hjärta, en krona, kronblad,
Livets krona.
Strömmar, rörelse flyter seglar runt,
runt med livet.
Strömmarna vattnar kronan, rubinen.

Sköljer dess öga eller är det rubinen vilken sköljer, lyfter ur.

Det du ser är åter lemniskatan, den eviga rörelsen.
Rörelsen strömmar ut från in i ut från in i.
Den strömmar ut, hämtar, bringar in, strömmar ut, hämtar strömmar in,
Hämtar är samtidigt ger.
Strömmarna är själens rörelser, själens andning, är vandringen till liv, vandrar,
Vandrar följer livet,
Vandrar ut eller in i och är samtidigt på väg ut eller in i, det är verkligen en evig rörelse; det människan benämner födelse och liv,
Drömvandring är det.
Skönhets vandring.
Vad är rubinen;
Rubinen är tvätterskan,
Tvätterskan vem är det, det är anden.
Själen tvagas av andens händer.
Jaget är rent i sin kropp.

Vad är en låtsasvärld, skadar den världen eller är den till gagn för världen.

Låtsasvärlden är icke skadlig då den icke låser liv, väsen, medvarande inom sig.
Inom sin personliga sfär,
Sin egen gjorda bild av.

Ibland är livet, det är ofrånkomligt, smärtsamt, smärtfyllt.
Förskräckes icke, bortse inte ifrån att det är så.
Förskräckes icke och lek inte med orden; som man bäddar får man ligga, så är det inte.
Vi säger förskräckes icke och bortse icke ifrån att livet har olika färger. Ibland är det glittertinder ibland är det djupast sorg. Negligera inte och hånskratta inte. Kupa händerna runt i kärlek säg; är detta din färg idag, så låt oss vara i den färgen.
Låt oss se vilka färger dina fjädrar har och låt oss öva dessa vingar.
Öppna så händerna och släpp fågeln fri.

Ibland är livet smärtfyllt, så smärtfyllt att det nästintill är omöjligt att resa sig in i positiv andning.

I det inre lever tilliten, vissheten om att alltid vara omhändertagen, värnad om.
Vissheten om att vara inom dessa kupade skönhets, medföljande händer.

Det yttre pressar sig hårdare och hårdare nära, kvävande nära.
Det yttre är i detta skeende kvävande näring.
Det blir övergödsling.

Dina steg har icke uppsökt detta det yttres insteg, det angriper på grund av att du är uttröttad. Det angriper verkligen, kalla det dock icke prövningar, du vet fuller väl, att vi inte använder oss av prövningar.

Du ser nu inom dig det lilla barnet vilket söker att resa sig upp. Resa sig upp för första gången och gå,
Söker för första gången att göra insteg, avstamp.
Barnet reser sig upp mot väggar, allt det barnet når till. Barnet tar stöd, du sträcker fram handen, händerna och släpper för att pröva om barnet är redo, moget att gå.
Du släpper inte för att utsätta barnet för fara eller skada.
Du ställer inte barnet upp för att pröva det.
Detta är i fas med att först lära barnet cykla med stödhjul, sedan skruva av dem och så skall barnet åter lära sig balanseringens konst.
Vi skruvar aldrig av stödhjulen, våra händer finns alltid runt dig.
Vi har lärt dig att cykla med stödhjul, visst är det så,
de stödhjulen är inte de stödhjul vilka används till barnets första cykel.
Dessa stödhjul är mäktiga hjul, se de vackra ekrarna i denna helhets gyllenen krets.
Vi “lär” er att gå, vi tar inte bort händerna, vi kväver er dock inte och prövar er definitivt inte. Det är ni så bra på att göra själva.
Ni lägger den ena prövningen efter den andra i er väg.
Det ena hindret efter det andra.
Vi “lär” er att gå, vi tar inte bort händerna, det vi gör är att lyssna,
se då ni är redo att “lära” er ert nästa steg.
Då ni är i fas med livet.
Vi sänder inte ut prövningar, svårigheter för att härda dig,
Eller för att styrka dig,
Vi sänder inte ut prövningar för att du skall pumpa muskler eller höja ditt adrenalin.
Vi sänder inte ut skräck och fasa.
Öde; detta vackra ord.
Varför använder ni detta vackra ord till ett prövningens ord.
Öde är evig andning inte evighet.
Vi har tillsammans vävt livets väv, i livets väv naglas intet fast.
Vi har inte tillsammans ritat ett mönster,
klippt ut mallen, nålat fast den på väven/tyget,
inte klippt ut en bit av tyget enligt mallen och sömmat den.
Intet har skett i enlighet med att ställa er eller lämna er utanför.
Vi kan inte nagla fast er vid väven lika lite kan vi klippa ut er.
Det är så att var och en, varje levande väsen är delar av och samtidigt helhet.
Du vet vad som sker om tråden tvingas in i väven eller dras åt för hårt, väven blir snedvriden, rynkig, sned eller staderna blir ett vågspel.

Ödet är skönhet,
Skapande skönhet,
Inte en prövning, försakelse eller vad det vara månde som används i detta sammanhang. Ödet ställer er inte över ett annat liv, vare sig mineral, växt eller djur.

Vi sänder inte ut prövningar, svårigheter för att härda dig eller styrka dig, däremot är vi hos dig, alltid hos dig.

Låtsasvärld,
Vad är en låtsasvärld.
Skadar den världen eller är den till gagn.
Naturligtvis går det inte att planera i denna världen, i låtsasvärlden. Den palnen håller inte, den enskilda planen håller inte.
Planer vilka inte är skapade framsprungna ur alla levande väsens, alltets väsens anlag, alla de planerna slår fel. Klipps en liten del av mönstret ut blir dess förmåga minimerad, varje enskild del har sitt mått av förmåga, då det enskilda väsendet inser sin storhet i helheten sker det underbara; förmågan vidgas. Alltets, universums hela innehålls, kapacitet är omätbar,
Den enskilda/utskurna planen håller inte, alltets plan håller ty den bygger på alla delars närvaro, byggs genom egenviljan i gudomens vilja.
I gudomens ljus strålar själen.

Vad är rubinen;
Rubinen är tvätterskan,
Tvätterskan vem är det, det är anden.
Själen tvagas av andens händer.
Jaget är rent i sin kropp.

Vad är en låtsasvärld, skadar den världen eller är den till gagn för världen.