Känn hur du står på marmorgolvet
känn varm kyla
strömm ande leva runt fötterna
se ådringen
låt dig
föras
föras
föras vidare
tillåt
känn kronbladen kupas runt dig
lyssna stilla
tomhets
ljus
vandra
under
undren
in i
ytan
genom
under
märk jordens rörelser är aldrig stilla
du är skrudad i genomsiktliga slöjor
skirtrådar är dess vävnad
huden andas blå
andas aprikos
blads grenar växer
sirliga
dina fötter står stadig varande
klappa dina händer
känn rörelsen
du möter
det outsagda
du ryggar inför det häftiga plötsliga
du var inte beredd
ändå
beredd
du andas mod
ser eldandars kärlek
känner värme
vet att du lämnar
åter
icke är.
I livets vandring känns ibland det omgivande varat kallt,
det finns inte levande möten.
Marmorn var en gång sten,
block, block av minnen, fyllda var dess blodådror.
Stenens block bröts, förbereddes
bereddes, då av goda händer
kännande händer.
Golvet lades, blocken, de beredda blocken lades sida vid sida
passades in i varandra
skönhetens pussel.
Så polerades blocken
de beredda blocken oljades in smordes i helgade örters andningsljus
Ådror framträdde
talade i vind.
Väggar växte ur dess fästen
rena väggar
kala
fyllda väggar
En valvbåge lades över, en kupol
Du står på golvet
I livets vandring känns ibland det omgivande varat kallt
det finns inte levande möten.
Vindarna andas djupa du mister balansen
något an faller
ramlar
ned
över
dig.
Upplevelsen är att rusa in i en vägg, är att allt
rasar
samman.
Du står golvlös
Det är klappen i händerna.
Hårt möter något dig.
Du är inte beredd ändå är du det ty du vet att balansen sviktade.
Du vet att du hörde men inte ville höra.
Klappa händerna allt blir svart
svart
svart.
Du fryser vill inte mer
orken är borta
då
dansar eldandar
det är inte vanlig eld
denna eld är kärlekens eld
Den värmer dig är Moderns famn
Den värmen bär dig genom stormarna till stranden.
Där vaggas du i Månskärans händer
Hon sjunger stjärnljus
I varje stjärna bor ett väsen
tillsammans sorterar ni livet
ditt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar