28 maj

kärleken flyger in är en läkevind; läkavind

kärleken flyger in är ett läkamedel

är läkeverkan

läkemantel

läkemantra

Visst är det underbara ord att leva med i nattlig famn.
Kärleken flyger in är en läkevind.
En vind vilken läker, ett medel till att läka, är läkeverkan.
Kärleken är en mantel
är ett läkemantra.


hon är en blommoder

i
tidig

grynings svepande kjolsvall

stiger

ljusstavars klanger

sköljer

morgonmunnars ännu sovande stämmor

sömmar vokaler
leder konsonanter till

hennes kjolsteg känner

gräsets lockars böljande svall

hon är en blommoder av kärlek vigd till livgivande

passager
Vindsånger böljar djupa vågor
reser sitt liv

reser


regnbågsmantlar bär de

huden är sand
len mjuk sand

ögonen är tindrande havspärlor
hämtade

ur

djuphavets sanddyner

håret är svart ebenholts
de bugar inför dig ber om din hand

du
är

en vindvåg en vågvind
ni andas djupa sånger sveper susar strömmar

träden böjer sina kronor
smeker marken
löv är gräs gräs är löv
vågor höga
vind vind
vindarna andas
andas djupa vågor
trädens kronor smeker markerna
allt är enhet
enhet är allt
allt stillnar in
andning
så susar livet
andas ut
träden öppnas
händerna är kronor
ur dem stiger klanger


i gryningen är allt stilla


Solfadern breder ut sin mantel
du vaknar
minns;
är i
vågens rörelse
hindren är där
du finner

passager
inte snabbvägar

passagerna är ljusvägar
sannhetens ljusvägar är öppna
…

Kvinnoljus är inte mansljus

inte det samma som mansljus

ej jämförbart

tillsammans
är de

ljusstyrka

Du undrade vid dessa ord; du läste dem på människovis; det vill säga att det manliga ljuset var särdeles extra eller högre. Så är det inte och du vet att det inte var vår avsikt.
Det kvinnliga ljuset är ett värmande ljus, ett själskärleksljus, det manliga ljuset är ett hur skall vi säga ”tändande” ljus, ett andekärleksljus.
Det är inte skillnad mellan dessa och de är inte avsedda till att vara skillnader, ensamma blir de lätt enahandiga, det vill säga antingen eller, stelt eller översvallande, vi finner inte behov av att stanna länge vid detta ty vi har ofta talat runt det manliga och det kvinnliga. Dessutom framkommer vår avsikt i det följande.

Vindarna viner starka, till synes är sångerna sus, strömmande rörelse.
Vill du urskilja ett avsnitt av ljudet är det lövrassel, eller grenars möten.
Genast ser du händers applåder, trumpinnar, stråkar, stråk av.
genast
ser du henne dansa med kastanjetter, hennes hals är smäcker en svanhals
pulsarna andas hennes skuldror är fria hennes axlars bågar är välvd skönhet
hennes bröst äro vackra kullar
hon är en virvelvind
ryggraden är en sträckt båge hennes svarta långa hår glänser i eldens sken färgas det rött denna danserska bär inte skor hennes fötter är bara
Du ser hennes kjolar, våder, våd vid våd, klockor klocksvall,
hon är en virvelvind
hennes ögon blixtrar vid håret fäst i håret är den röda rosen,
den böljar vit till röd röd till vit, den doftar alla rosors rosor.
Han står vid bilden
håller instrumentet i famnen, hennes mjuka former, hennes gestalt, hennes hals är en svanhals, hennes midja är, hennes strängar är, hennes
han är inte han det är strängar strängar spända mellan vid
vind spelar vinds fingrar berör strängar
hon dansar virvlar lyfter händerna hon bär kastanjetter svarta av äldreträd de ljuder böner till liv till levande liv givande
hon är en virvlande vind
är djup sann
kärlek
Vindarna viner starka, till synes är sångerna sus, strömmande rörelse.
Vill du urskilja ett avsnitt av ljudet är det lövrassel, eller grenars möten.
Ser du till helheten är detta organiserad klang.
Ser du in i alla kroppar finns det hålrum; ovalrum; rundrum, inom dessa finns liv, dessa rum bär liv.
Nu vandrar vi in i den mänskliga kroppen, stannar vid ryggraden, den är en vattenorgel, den är kotor, den bär benmärg, märg, visst lever märgen på flera platser, se denna linje, ryggradslinjen.
Märg är i ett hårt skal, märgen är övergången mellan flytande till fast substans.
Den är övergången mellan liv och icke liv, eller övergången mellan ”ånga/förångas” och ”stelna/förstelnas”.
Vad är detta, skiljer vi ut dessa avsnitt: ånga och stel, då är det inom citationstecken ande och kropp.
Då väsendet är förbundet med anden är förgänglighet och bräcklighet dess sällskap.
Detta är icke negativt, det är ett tecken på; bilden av andens verksamhet och universalitet.
Vi har talat med dig om upprepning.
Se sagoboken;
läs inte; bläddra; stanna vid en sida; läs inte; beskåda raderna; se hur tecknen flyter samman;
dessa är inte längre bokstäver;
bokstavar;
dessa är nu ett mönster; varje sida i boken är ett mönster;
boken har ett innehåll; ett livs mönster; boken är livets bok.

Det går inte att läsa denna bok i all hast; från pärm till pärm; det går inte att sluka visdomar; de stannar inte då de slukas; blir uppslukade; de faller då ned; väsendet orkar inte bära dem; blir däst och sövs;
vaggas in i god tro;
det går inte att bryta denna boks mönster; den är en vackerväv;
däremot går det att bryta tryckfelsmönstren; dessa är negativa mönster;
Du reagerar ty vi sade tryckfel; vi skrev denna bok tillsammans; därigenomn är den inte fel;
Det går inte att läsa denna bok i all hast; från pärm till pärm; det går inte att sluka visdomar; de stannar inte då de slukas; blir uppslukade; de faller då ned; väsendet orkar inte bära dem; blir däst och sövs;
vaggas in i god tro;
den goda tron är att överlämna livets bok i någons händer; överlämna redigeringen; renskrivandet till någon utanför dig;
renskrivandet är de lyssnande stegen;

det är din upplevelse av träden; allt blev en evig rörelse av sig självt.
vinden viner sjunger djup andning denna afton
trädens kronor smeker markerna
löven är gräs
gräset är löv
allt är ett
sjunger djup andning
vindarna andas djupa vågor
trädens kronor smeker markerna
löven är gräs
gräset är löv
allt är enhet
enhet är allt
allt stillnar in andning
så susar livet
andas ut
träden öppnas
händerna är kronor
ur dem stiger klanger
vindspelen möter
sjunger
följer
huru underbart vacker är inte vindens dans
är vindens dans
djup andnings sång
träden böjer sina kronor
smeker marken
löv är gräs gräs är löv
vågor höga
vind vind
vindspelen följer stormen andas
lyfter
jag flyger
är fri
fri i denna dröm
här i vindarnas famn


Allt är evigt av sig självt.
Evigheten är däremot andefattigdom; väsendet har satt händerna för ögonen, öronen, munnen; vill inte se höra tala; hålla händerna för munnen: detta kan i denna mänskliga tid vara av godo; det talas för mycket; det sövs för mycket.
Därigenom blir livet evighet,
nämligen bunden,
beständig tillvaro.
Evig däremot är andeljuset.

Allt
Allt är evigt av sig självt.
Allt vackert är belyst av sitt själv; sitt själv.
En fulländad individ är självbelyst

Du är vacker – allt är vackert- Vackrare än du anar
Människan är så fixerad vid vad vacker är, vacker är ett genuint levande väsen
det är alltet
helheten
det är den sunda viljan, kärlekens vilja
dagen är vacker denna dag är vacker, är det dag eller är det natt;
begreppsbildningar
kanske fasta punkter för att synliggöra, andningens mirakel,
hjärtat mirakel;
det finn inte mirakler
dessa är ständigt levande,
se blommorna se det blå skimrande
se känn
känn se
vackerhet

Lyssna

Allt
Allt är evigt av sig självt.
Allt vackert är belyst av sitt själv; sitt själv.
En fulländad individ är självbelyst

Lyssna till

livets puls
livets puls
andningens puls

puls
rytm

upprepning

plötsligt ser jag hennes kropp
ser livets energier
årstiderns skönhet löper runt hennes
midja.