31 maj

I varje väsen finns sensorer invävda
Se stenen,
till synes så hård
så tung
tyngdfylld.

Stenen är där,
stenen vet kännande stegen, beröringen av allt.
Den bär ett djupminne, den innehar förmågan att lyfta sig själv ,
till sitt själv , genom sitt själv.
Då – är stenen en fjäril.

Vi återvänder ofta till slöjan.
Slöjan vilken lägges över, denna slöja är icke ett hinder, den är mer att likna vid ett filter,
varför inte en pupill.
Se stenen – Se dig själv,
Se dig själv utifrån upplevelsen du är i då du mediterar.
Kroppen är där till synes formfast, tung, tyngdfylld.
Den är där:
Se stenen,
till synes så hård
så tung
tyngdfylld.

Ser du, i kroppen finns den yppersta känsligheten, samtidigt finns tyngden. Då begären övergår till behov, frigörs tyngden, detta är den fria viljans liv.
Genom den befriade kroppsbundenheten, samtidigt varande i blir väsendet en stämmare. Den vilken stämmer instrumentet.

Hon innehar förmågan att dirigera orkestern, det vill säga; känsligheten. Samtidigt befinner hon sig i avläsandet, lyssnandet av intrycken. Slöjan är mellan henne och intrycken.

Dimmorna är där och mattar eller förstärker ljuset.

Kroppen är där, visst är det så, det kan du inte bortse ifrån,
gör den inte tyngre än vad den är.

Vill du veta vad sann vila är
vandra då i blomsterängen
var en blomma
var med
i är
hon är en blommoder
känn hennes händer
omfamna dina steg

Anden andas

Blommornas riken

Andens
andrum

Vill du veta vad sann vila är
vandra då i blomsterängen
var en blomma
var med
i är