13 juni

Stjärnstoff

dras samman

av

magnet


Himmelsmagnet
Jordmagnet


kroppar skapas

av

ögons ljus


av ögons ljus


icke av

ögons sorg

icke av

suckan


icke av dysterhet


Stjärnstoff

dras samman

av

magnet
*

Den bästa av världar.
Den bästa av kroppar,
Den bästa av den bästa av det bästa.
Den bästa av världar, den bästa av kroppar, du har en kropp en fysisk kropp så har Modern en kropp.
Se molnen, i varje molnfamn seglar stjärnstoff,
strålars ögon ser jordsfär,
längtan föds
Längtan till liv.
Så vandrar livet in i Hennes famn, stiger upp ur ut.
Är människa - människobarn - alltid människobarn, även i vuxenkropp.
Den vuxne söker här söker där, finner, finner inte.
Du träder in i jordens sfär, den vackra, den underbara, du sträcker fram din hand, vill du bli min. Hon svara ja, ni lovar varandra att älska varandra i nöd och lust. Ni träder ringen runt eder, den gyllenen ringen,
Cirkelns ljus.
Ändå, trots edra givna löften är ni Henne otrogen,
Är ni universum otrogen.
Ni söker förlustelser, högre stegring, vilket endast flör er längre in i jord.
Till: av jord är du kommen till jord skall du åter bliva.
Ni är komna av ljus
Förglöm icke detta.
Ser ni detta är vetande tro.
Det är inte tro det är att vara levande troende
Det är vet ande.
Ditt liv är anförtrott jordsfären,
Hennes liv är anförtrott dig.
Varför överges Hon.
Varför blickar människan alltid vid sidan om eller över axeln.
Att se Hennes skönhet,
Den skönhet vilken en gång födde längtan till liv, borde vara tillräcklig, för att dagligen bära Hennes vackerslöjor in i liv.
Den bästa av världar.
Den bästa av kroppar,
Den bästa av den bästa av det bästa.
Den bästa av världar, den bästa av kroppar, du har en kropp en fysisk kropp så har Modern en kropp.
Se molnen, i varje molnfamn seglar stjärnstoff,
strålars ögon ser jordsfär,
längtan föds
Längtan till liv.
Stjärnstoff dras samman av magnet
Himmelsmagnet
Jordmagnet,
kroppar skapas av ögons ljus.
Av ögons ljus

Icke av ögons sorg.
Icke av suckan
Icke av dysterhet.

Se den bästa av världar, se icke de delade fälten, de splittrade trådarna,
Den fransade väven.

Se två barn sitter på gungbrädan.
Gungbrädan är kroppen,
Denna kropp är av alla delar.
Vet alla delars liv,
Mystik, mysterier, mystiker,
Sann historieskrivare lever med ödets väv.
Ser, lyssnar, svarar till.
Kroppen är av allt vorden,
Stenar, växter, djur, människa,
Stjärnstoff är i.
Genom stjärnstoff bliven till.
Till.
Gungbrädan är kroppen,
Barnen heter själ och ande.
Människa i vardande.

Det ena barnet är tyngre än det andra.
Tyngden är icke tyngd, tyngden förändras av att hålla andan, släppa andan ut.
Tyngd är materians förhållningssätt till liv.
Här är det inte en värdestege och icke heller ett tecknande av tjock, liten eller stor eller smal.
Helt sonika; tyngd.
Det ena barnet är tyngre, gungbrädan vill inte röra sig.
Det ena barnet är tyngre eller kanske helt enkelt ivrigare.
Hur det än är så finner gungbrädan inte rytmen.
Barnen har behov av hjälp.
Deras längtan till gunga är mycket stor, de har behov av att gunga.
Jaget träder in, ställer sig i mitten.
Ställer sig i mitten med en fot i vardera pol.
Känner av tyngdens fördelning.
Jaget förflyttar tyngden till vardera håll.
Nu gungar barnen jämvikt.

Jaget har två poler, lägre högre, högre lägre.
Mig själv,
Mitt själv.
Skugga
Sol.
Jaget har i denna bild skolat sig själv,
sitt själv omfamnar och därigenom förmår jaget att balansera.

När människan funnit rytmen,
Rytmisk balansering
Är det bilden av
lerpärlan,
Människan står inom citationstecken i en
lodställd harmonisk
evig enhetsström.