Länge har dagarna vandrat silverskimmer, luften har andats kyla, regn har fallit. Regn har dansat virvlat, regnet har berört hudar av alla de slag.
Regnet har visat dig att regn inte ”bara” är regn.
Regnet stiger faller, snurrar, virvlar, sjunger, är rörelse.
Rörelsen sångerna dropparna omfamnar dig och sjunker in.
Sjunker är, att bli ett med. Det är inte en distinkt sjunkande rörelse,
det är mera att bli ett med,
förenas med.
Denna rörelse är bilden av törstande strupar eller händer eller ögon eller själsande.
Ark flyger in i salarna,
arken är svalor, vita svalor,
de faller susande in,
blir en bok,
en vackerbok.
Arken bär de linjer, de tecken du söker.
Vinden andas
arken rör sig, sina liv.
Ur arken, träder det fram,
efter vilket du törstade.
Du läser tanklöst; löst från tanke.
Tecknens inbördes/inneboendes mening sjunker in.
Blir ett med.
Det är inte så att du tar över dessa tecken skrivna av ett annat liv.
De skulle icke förenas med ditt själv om det inte fanns en länk.
En samhörighet.
Det är likartat med mänskliga möten; alla sanna möten;de möten vilka är förs samman,alltid.
Det talas om mänskliga själsfränder.
Varför vara så intrigant, varför vara så ”småtänkande”,
varför vara så inskränkt.
Själsfränder finns i allt överallt genom alltet.
Så är det med kunskap, det finns kunskapande själsfränder,
andefränder.
Detta är verkligen bilden av att uppleva det vilket sker,
då himlens grå sammet har upplevts vara så lågt ned eller om.
Vinden andas, solvindars fingrar smeker undan håret från ögonen,
smeker undan slöjan från ögonen.
Kunskapen är ett med, kunskapen är anandeljus.
I andens ljus strålar själen.
*
Så vandrarSolen in i trädens salar
blåskimrande
mantel
faller i mjuka drömmande veck
ned över
in i gräshavets sånger
blommor stiger upp dansar i ring
klanger stiger
in i
vind*
Regnet är inte ”bara” regn, så är det även med vinden, med alla skeenden.
Allt är så mycket mer .
Bli ett med
Stig ur skuggan
Din kropp
Stig in i skuggan
Befriad från vad skrev du ”kattguldssolarna”.
Varför säger vi stig ur skuggan stig in i skuggan
Vi säger det för att det negativa skall lyftas av.
Skuggan är till viss del en illusion av; en hägring; maya.
Är bilden av maya.
Du ser dig själv avbildas på marken, är det en kropp, nej din kropp är du i.
Ändå är det så att allt är skuggan då solen inte berör det,
då ljuset icke reflekteras däri.
Det är stor visdom i att ni befinner er i cirkelns/regnbågscirkelns mitt.
Dels reflekteras ljuset i er runt er,
samtidigt reflekteras ljuset mellan er,
det är en underbar väv att skåda då ni lyfter av er, solglasögonen.
Samtidigt är det så och det har du märkt: då du tar på dig solglasögonen i bilen,
Du ser genom bildfönstret upp mot himlen, regnbågsskimret framträder, pärlemårljuset.
Det är till viss del bilden av att skugga ögonen
för att se klart utan att bländas.
Du skrev belysande ord:
”Sätt dig under ett träd, eller varhelst det är skugga.Där kan vi behöva vara vissa stunder,inte för att vara oseddvara skuggadet är ett andrumDet finns så många "kattguldssolar" de bländar oss gärna.Se så att solen finner vägar, öppningar synestusende solarKorsen är gjorda till pålarsvartpålaroch de fortfar att vara det då tanken styr osseller det vilket ligger utanför vårt inre.Korsen kan dels ses vara knutvägar, knutkors.
se rondellen, vi har behov av att ta oss genom för att reda ut trasslet oftast givna av "kattguldssolar".
Något har krupit in i oss.
Knutkorsen är inte piskor, de är där för att ge oss kraft.Inte alltid lätta att bära,Korsen kan ses ut ur korsfästelse,men se inte det svarta,se begynnelsen,
se livet.
Så ofta säger de goda då jag suckar eller tänker straffdomstankar; varför tror du att vi straffar,är det så du/ ni vill behandla era barn.Vi älskar er - Vi straffar inte.
Det är den mänskliga maktviljan vilken talar om straffdom.Korsfästelsen visar oss just detta med knutkorsen.Se så åter rondellen,det är fyra vägar (mycket förenklat)
öster - väster (hjärta och gärning)
norr och söder (himmel och jord)
runt dem är en ring
solringen samt rosenringeni mitten är det innerliga
hjärtat/kärleken
där möts de.Sätt dig under ett trädser du skuggan visar dig att du sitter där
samtidigt är du en av alla dessa tusende solar- sannsolar.Korsen är ur mänsklig tanke inte underbara
ur ett vidare perspektiv visar de oss att
allt är ett.”
*
du skrev titeln i den.
Denna titel hör till i den klaraste av nätter. Så är det i den klaraste av nätter ser du det ohörbara.
Du ser orden vandra samman och det är så, i den,
I den gudomliga andningen skapades allt, alltet,
ni gavs stenar att vila i,
Vingar att flyga med,
Blommor att dofta i,
Kalkar att dricka ur att bada i,
Ni gavs skogarna, vindarna, ängarna, haven, sjöarna,
allt det vilket här inte är nämnt och nämnt.
I den gudomliga andningens drömskapande liv gavs ni allt till allt, att vara i.
Inte utanför på eller över, i
I
I
I den,
Det är iden du ser.
Ursprungets ide,
Droppen.
Se droppen öppnas, se vingarna se havet
Ur havet stiger
Liv.
Ur alla havs hav.
ser orden vandra samman blir iden
vackeriden är bärande
Bär ande
Ande bär
livets ström
den ursprungliga idens skönhet
liknar inte dagens idéer.
Regnet är inte ”bara” regn, så är det även med vinden, med alla skeenden.
Allt är så mycket mer .
vinden visar oss
barnens stegskönhet
de lätta opåverkade stegende är fyllda med tillit
barnens steg är inte ointresse
inte flykt
inte inte inte
de är fyllda med vind
Upptäckarvind
så låt oss aldrig söka ta stegen bort från demlåt oss vara kupade händer runtom
låt oss bli vind
vindvindbarnets dans
lätta
stegupptäcker livVind vinddansar ler och
sjunger
Vind vind barnets dans lätta steg
Lätta steg är inte oförståndets steg, är inte ointresse är inte ovilja, barnets steg är upptäckarsteg
Du skrev några händer kan det/stegen inte fånga; så stannade du och fylldes av:
må inte några händer fånga dem.
Du ser stegen
du ser ett fågelbo,
du ser nästet/redet
du ser fågelungen.
Du ser det vila i en vacker kupad hand, en lövhand.
Så ser du en hård hand slutas runt,
Ditt hjärta brister.
vinden visar oss
barnens stegskönhet
de lätta opåverkade stegende är fyllda med tillit
barnens steg är inte ointresse
inte flykt
inte inte inte
de är fyllda med vind
Upptäckarvind
så låt oss aldrig söka ta stegen bort från demlåt oss vara kupade händer runtom
låt oss bli vind
Du ser fågelboet, du ser att detta är en rund form, det är en gömma, det är en spiral, livets spiral.
Till synes är det ett mörker där i mitten,
Till synes
Är det.
Det är detta mörker vilket ger dimensionaliteten; genom detta upplever själen djupet
Djupbilden framträder.
Det vet varje konstnär vilken arbetar med perspektiv.
Det är inte ett mörker, det är en gömma, i den gömman stiger fågelungen fram.
Den är där,
Det gryende nyfikna livet är där, det undervisas i flygandets konst.
I fröets skalhand finns blomman.
Den är där den undervisas i skönhetens doftande liv.
Inom allt finns till synes mörker
Gömmor
Ja, skattgömmor.
Skattgömmor
Boplatser
Reden
Födslogömmor
Se getingens bo, se hur den bygger sitt bo, se formen , se getingens liv.
Se hur den flyger, vingarnas rörelse, hela dess liv.
Bli getingen och känn de reaktioner den möts av.
Skräck, rädsla, vilt viftande händer.
Vad gör barnet, vad gör du, då du möts så.
det är många surrläten runt ossdomnande ljud
Tankesting
Getingar
ilskna bin
dessa vackra ljusvarelser
de sticks endast då de är hotade
I den
I den klaraste av nätter
fann jag en spricka i fängelsemuren
månsilver rann in
över hårdgolv
Vindstrimma bar mig i genom
sprudellätta steg vandrade fria in i ängsharv
neg
djupt
inför skönheten
gnistrande pärlor bjöds att dricka
jag bad spindelmor
om trådar
skrudar träden med dropphängen
Vindstrimma
bar mig
igenom
i fängelsemuren slöts sprickan om
klanger bars
av vinden
i tystnaden hör jag dem
niger
djupt
inför skönheten
ser in i tårsjöns silver
klanger av
ger kraften att stå ut.
Jag är en vind
Jag är en vind
lätta slöjors beröring
skirvingehänder smeker din dröm
ur
månsilversjön lyfter jag skimmer
jag är en vind
stillnar i träds krona
väntar
ser honom stiga ur gryningsbädden
kyssa hennes panna ljus
jag är en vind
skirvingehänder kammar solstrålars ljus
år i gräsets hav
sömndruckna blommors
liv vaknar
jag är en vind
virvlar runt klippan finner vägar in
upptäckarvind
sjunger i grottans inre dansar vidare vidare
i fridsskogen är jag i träd i stenar i markernas dofter
stiger upp åt
är i himlars hav blir regn
du är i din dröm
jag är en varm våg
smeker stranden
kysser din pannas
ljus
kvalsinne
Domna domna kvalande sinne
tysta
tankens gaddar
stungen strupe
Kvider
Vidga
stäm bandens hesa suckan
andas
fri
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar