20 juni

Hjärtat är ett dopfunt,
Ett dopfunt där alla vägar möts.

Fundament är bärande pelare i livet, pelare vilka bär upp valvbågar, intill golvet är de stadgade till.
Socklar, skönhets fötter.

Blicka in i de vackra formerna, linjerna i de gamla katedralerna.
Dessa pelarfundament är bärande
Bär ande.
Stag ande.
Stag till ande

Dessa fundament är låt oss säga kroppens mittpol.

Vid bestämda skeenden, punkter i livet lever nödvändigheten av dop.

Johannes ropade i öknen, berättade om.
Lyfte vatten i händernas skålar
Såg dropparnas klara ljus
Fyllas med guld
Han lyfte händerna högra
Tillät vattnet
Källan att stiga ur sina händers skålar
Lärt dessa helande källdroppar falla nad över längtans själar
Johannes ropade i öknen
Han vandrade över brännhet sand
Han vandrade över törnens taggar de taggar vilka lindades till kronan runt ljusets bärare
Han lyfte droppar röda upp ur sands händer
Källan sipprade upp ur jordtyngd
Upp ur jordtyngd steg källans klara linjer
Han steg in i bjöd längtans själar med
Sol strålade
Solhovets liv
Är i hjärtats händer

Vid bestämda skeenden, punkter i livet lever nödvändigheten av dop.

Vårdagjämning möter höstdagjämning
Midvinter möter midsommar

De möter varandra i korta ögonblick
De stannar icke
De cirklar runt
Följer livets cirkel.

Dopet,
Aska, vatten

Släcker regnet elden,
Så skrev vi - vid dessa punkter har en förbränning skett,
Askan lägges i vattnets händer
I dopfunten
Ännu ett kronblad lägges därtill.

Pelarna,
Det är en god bild du ser.
Du ser lodet,
Andehanden håller i linan
Sänker lodet ned
In i livets hav
eko-signaler höres
Valens sånger
Delfinens sånger
Ekot leder
Visar färden

Visar färden genom ekot av det gamla i sant ljus.

Johannes ropade i öknen.
Johannes skrev: i begynnelsen var ordet,
I begynnelsen var logos
I begynnelsen var Sophia,
Sophia var med Logos.
Modern var gravid, havande med sannhetens ord.
Hon födde sannheten in i människans värld,
In i världslig värld
Glömdes
Gömdes i grottans mörker
I själens mörker irrar människan
Hennes själ är mörk suckande
Hon dväljes i mörker
Människan dväljes det enda hon behöver göra är att mjukt dra stickan över plånet,
Gnistan vaknar
Blosset dansar sjunger varde ljus
Människan håller ljuset i sin hand, ho kupar ömt handen runt, lågan brinner skimrande i mörkret, lyser upp
Varde ljus
Människan är ett fundament, en ”ljusstake,

Utspridda är orden
Himmelsmanteln är ett läskpapper, denna drar till sig det sanna,
Är den törstande strupen.

Vi har talat om pelare.
Se bilden av serpentiner,
till barnets födelsedagskalas inhandlas en eller flera förpackningar med serpentiner, plats eller folie (platsfolie) är runt dem., denna folie är genomsiktlig
Skulle lika gärna kunna vara
en vattenvägg,
en glasvägg,
en ljus eller luftvägg,

Nåväl denna mångfaldigade pelare hålls i en hand, förpackningen bryts,
Sigillet bryts.
En av de många serpentinrullarna tas ur, hålls till andemunnen;
Så blåser han sin ande däri,

Serpentinerna är papper,
Lev med varifrån detta papper är, se hela växtriket,
hela hantverket innan papperet är där.
Läskpapper, nu flyger de ut.
De vackra banden faller ned runt kroppen i spiral.