djup sammet
böljande
har omvandlats
Öppnats
blåskimrande hav
vackermoln
Seglar
*
Ekvilibristik,
Vi har talat om balansens konst, balanserad gång, balanserat liv.
Balansera på slak lina och på spänd lina
Det är en konst att balansera, en hög och upplyftande konst vilken leder till pärlande upplevelse, en stigande rörelse inifrån.
Det finns många gjorda ismer, kanske vore det av värde att införa ekvilibrist att för en stund vara ekvilibrist istället för att dras med.
Många gånger har vi upplevelsen och det har du även själv att det mänskliga livet mer eller mindre är bilden av en slangbella.
Det vore väl vackert om handen vilken håller i klykan medvetet såg och upplevde trädets berättelse.
Denna berättelse är icke hörsägen, den berättelsen är sann sannhet. Det finns en linje, denna linje delar sig i två.
Stearinljuset är en rak, stolt kropp inom den är veken,
Genomgående är veken med ljuset.
Slangbellan delas i två, det träs en linje mellan övergången/delningen, ett gummiband.
Gummibandet är elastiskt, en lina, ibland sträckt ibland slak,
Viloläge och handling.
De två vägarna berättar att det finns två vägar, två delar i hela kroppen vilken vilar i handen.
Det är den lyssnande insikten.
Det har till viss del glömts och det mänskliga livet blir då en aning förändrat.
Det blir att skjutas iväg.
Den hand vilken håller i slangbellan är icke längre vår hand, det är mera de yttre betingelserna.
Ofta skjuts väsendet iväg, utan att träffa målet, ofta slungas väsendet emot en vägg.
Ekvilibristik,
Vi har talat om balansens konst, balanserad gång, balanserat liv.
Balansera på slak lina och på spänd lina
Det är en konst att balansera, en hög och upplyftande konst vilken leder till pärlande upplevelse, en stigande rörelse inifrån.
Det finns många gjorda ismer, kanske vore det av värde att införa ekvilibrist att för en stund vara ekvilibrist istället för att dras med.
Detta att balansera är en svår konst, en skönhetens konst.
Ädelstenar är innan de slipats tämligen jordiska,
Osynliga,
I det inre är de sköna,
Stenmakaren får tillåtelse att finna dem,
Skickligt
Lyhört
Tar han fram dess väsen.
Är denne utanför eller innanför,
Stensliparen, stenmakaren är ditt själv.
Att balansera är en briljant gåva, ett övande,
Briljerandet är inte alltid av godo,
Ibland i dina lägsta stunder borde du briljera mera för med dig själv.
Inte för att skryta falskt, du borde se det dina nära visar dig.
Skryt, briljerande för egensyfte i vinning/för vinning för sig själv är aldrig av godo.
Här då i bemärkelsen av makt av det ena eller andra slaget,
Skryt/briljerande för egetsyfte i vinning av bemärkelsen att höja ett lågt stämningsläge är god vinning. Vad är det du brukar säga till andra då de kväver sig: ”ställ dig framför spegeln och säg: jag är vacker, jag är bra. Så många gånger att du känner det inifrån tills utifråns negativa slag upphöra.”
Briljant förmåga
Ide
Brilliant,
Är den oslipade brillianten vackrare än den slipade
Ställ er frågan
Alltid.
*
Då ni ser livet vara en bank
En bank fylld med resurser
Resurser vilka det går att ösa ur,
Inser ni att den banken är aldrig sinande,
Den är evig i sitt givändamål
*
Så är det,
Myckenheten runt gör ögat blint
Myckenheten gör ögat blint.
man
Hennes kropp är sammetslen mjuk under dina händer
Berättar om skogar, berg, dalar
Blomstrande ängder
Hennes händer äro mjuka svepande
Strömmar
Vatten
Regn
Vind
Hennes ögon äro bruna äro gröna äro blå
svarar till din önskan
Djupa brunnar
Skapade i kärlek
till dig
Hennes mun är doftande rosenblad
Hennes stämma äro honung
Äro balsam för din själ
Lilja vita lilja
Är hos dig
Hennes hår äro böljande eld
Hennes steg är lätta behagfulla
Varje steg hälsas av godhets vilja
Hon lyfter dig in i molns mjukhet
In i havs strömmar
Hon trär stjärnor på band
Lägger dem i kring dina steg
Hon är kärlek
För dig
Hon spinner trådar
Klangers ljus
Lyfter stämmans segel
Murar rasar
Floder strömmar
Torkade marker spirar liv
Hjärtblad ringlar livens steg
Runt handens leder
Ur rötter stiger stammar
I kronor tindrar kristallblad
I vind med vind
Alltid nära
I hennes närhet
förbleknar
alla gjorda bilder
Hennes steg är lätta behagfulla
Varje steg hälsas av godhets vilja
Hon lyfter dig in i molns mjukhet
In i havs strömmar
Hon trär stjärnor på band
Lägger dem i kring dina steg
Hon är kärlek
För dig
Lilja vita lilja
Är hos dig
Viskar i solöga
Se rosen i mitt hjärta
lyfter dig in i molns mjukhet
In i havs strömmar
Hon trär stjärnor på band
Lägger dem i kring dina steg
Hon är kärlek
För dig
ritt
Han red på himmelshästen
med
indigohavets
stjärnklarhet
fållarna
strök tvivlen undan
kastsömmen blev korsstygn
blev rosensöm
fållarna
strök tvivlen undan
särade stängda lock
fransar
målade syner
att
förverkliga
till
Han red på himmelshästen
höll varpan stadigt i hand
träsånger
sköt undan
tvekan
skallran ljöd fri
sköt undan
tvekan
varptråden sjöng
styrka
Han red på himmelshästen
såg henne vila
i mossbädd
I tårdröm
Han sänkte mantelfållar om
lyfter henne
de rider på himmelshästen
i solbrand
Stjärngrimma
Manar piskar fram
stormvågor
hovar dånar
markvågor
ögon flammar strålar
eldvågor
Stjärngrimmans bjällror
klingande
regnmantels osynliggörande
säras särande
sliter upp blödande rötter
blodsstenar skramlar
svartskimrande hölje öppnas
rubinhjärta
sjunger
Stjärngrimmans bjällror
klingande
ler
...
I lövsalar djupa
stod hon
Regn vaknade mjukt
vidmantel
lade alla hennes färger i källskål
hans pensel
målade
Nattskönhet
av klangspråk
inom
Bädd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar