måndag 1 juni 2009

19 maj

snurra
skjuts drömmen befrias

Vi talade om drömgömman, om åskvädret, om blixtarna.
Vad är det som verkar, vad är det som sker.

Det finns en barnleksak – ja, inte bara barn tycker om den – den består av en snurra, kan vara olikfärgad. I handen hålls ett slags handtag med en tunn nylonlina, det finns en slags knapp vidfäst. Oftast hålls detta handtag i vänster hand medan höger hand drar i snöret. Snurran har fäst/satts fast på handtaget. Nu släpps den fri.
Den flyger iväg, den skimrar, formen utplånas.
Snurran är i rörelse.

Visst är bilden fantastisk, det är alltså en snurra, ett runt hjul med ekrar, inte mängder av ekrar, exakt så många som behövs för att balansen skall kvarbliva.
Hjulet sätts på handtaget, drömhjulet sätts på handtaget i vänster hand.
Drömmen; himmelsdrömmen förs in i jordesfären.
Viljans hand – gärningens hand svara r genom att snabbt dra i knappen,
Visst är det snabbt men inte överilat snabbt,
det är en exakthet i rörelsen.
Den tunna linan är bilden av ljustråden.
Den tråd vilken förbinder himmelsdrömen och jordedrömmen.

Det är även så att ett svagt sus kan höras då snurran släpps fri.
Det är änglavärldens utandning
glädjeinandning då den känner att väsendet svara till.

Var och en vilken har använt denna snurra vet och känner alla upplevelser i denna process.

Viljan att se snurran flyga.
Beundran av.

Ibland fastnar snurran i trädet, då klättrar ni efter för att befria den.

Så stark är den sanna viljan; vad än sker är meningen till viktigare än latheten.
Latheten är här intet annat än rädslan för att klättra högt upp och befrias.

Inga kommentarer: