Droppen får inte bägaren att rinna över. Visst ser det ut då och visst är det ett ordspråk.
Stegen är ibland inte skönjbara, upplevelsen blir då att droppen får bägaren att rinna över, det är upplevelsen av att allt brister. Något har fått övertaget.
Detta något är utmattning, det gör att alla fördämningar brister.
Du ser en vacker bild inom dig.
Det är en mycket vacker kanna den är av vitt kristalliniskt glas, den har en lång böjd hals, hon eller han häller vatten ur denna kanna, det är en ren klar stråle.
Strålen rinner ned in i den törstandes bägare.
Det är ett vackert ljud en vacker sång, eller hur.
Vattnet rinner inte över, det är en mycket avvägd rörelse. Vid exakt rätt punkt vickas kannan upp i jämviktsläge.
Det du såg denna natt var droppar, dessa föll ned du såg dem falla och stiga, hålet blev djupare och djupare.
Stormar har alltid ett öga,
stormens öga är i mitten,
en strut har en mynning,
en tromb har en mynning.
Mörkret har en mynning.
Droppen urholkar mörkret eller stenupplevelsen.
Den lyfter ur,
lyfter ur mörkret.
Det är en nedåtgående rörelse vilken samtidigt stiger uppåt.
Förtröttas icke, droppen faller icke ur de faller in i mörkret,
lyfter upp
Förtröttas icke
det skall
ske
Dimman,
Dimmorna förtätas alltid innan de lyfter
Innan de lyfter är de mjölk
Solen är honungen.
Det går att stadigvarande vandra livet i ett dimtillstånd,
det är att vandra sovande, det är att välja att lägga slöjan över.
Det går att lägga sig under täcket och inte vilja resa sig mera.
Det är bara det att inom er lever en slags dimmer, ett sådant där redskap vilket höjer och sänker ljusnivån, det är inte dig själv/sig själv vilken håller i detta redskap.
Det är ditt själv/sitt själv.
Det höjer och sänker ljuset i försök att milt väcka.
Det finns djur vilka vandrar självmant in i vinterdvala.
Själv manar de – självet manar dem till vakande nätter.
Björnen går i ide under vintern, bär sommarens äng in.
I vårens tid blickar Björnen ut,
lägger Björnmanteln runt allt,
den vilken möter Björnen i skogen, räds icke.
Res dig ej upp emot honom. Lägg dig ned mot marken, bliv skogen.
Känn nosens fuktiga beröring.
Björnen avläser dig; är du i eller utanför.
Är du i inmarker eller utmarker.
Du blir en av blommorna i sommarängen,
den äng vilken väver i hans inre
den äng vilken föds varje vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar