17 juni

Lågan bär en längtan, livets låga var är blir är i, denna låga är livets låga, hur skall den existera, hur skall dess existens vara förutan längtan, tillit till bliv genom var.
Denna livets låga bär en längtan, den har tillit till såningsmannens händer, till trädgårdsmästaren, mästarinnan.
Livets låga vet ljuset och värmens signifikanser.
Lågan bär en längtan, längtan bär lågan, dessa är beroende av varandra, de framkallar livets film, skönhetens bildsviter.
I mötet med dessa bildsviter strålar livet, du strålar upp och blir en stjärna
blir en stjärna en stjärnstrålande ö.
Denna ö blickar framåt, samtidigt minns den, minns den skönheten, det fyllda, den fyllda meningens tal så långt bort från svammel och ytterligheters ytsvikt.
Minns tändsticka stryks mot plån, känner doften, känner blossets iver, ser känner upplever eldens vandring.
Plånet är bilden, minnet av ödsliga mörka marker fyllda med kyla, den stjärnstrålande ön känner kylan tränga genom ben och märg, lyfter händer till Solen och ber om eld.
Ber om kraft att orka att leva sant.

Katt spinner gnistor vaknar berättar
Träds sång ser stickor växa, du förundrade dig över var Katten kom in.Ser du katten, dess mjuka smidiga kropp, rörelsens liv i kroppen, tassarna, den smygande gången, handen smeker och faktiskt så är det så att pälsen gnistrar, katten spinner
Spinner trådar
Energier, ser allt livs energier, ser trädens andning.
Ask, ask jag tackar dig för din gåva,
Tack att du bär elden inom dig.
Ask, ask du gyllene solens träd jag bugar mig inför din gåvofamn.

Ser två stickor i händer, stickorna växer blir facklor,
Eldpinnar i händer, jonglör jonglerar med facklor
virvlande eldklot.
i fjärran brinner Eld minns eldar
släcker regnet elden, till synes var eldarna släckta
ser dem pyra, minns kol ser diamant stiga ur, regnet vattnar jorden med eldens innehåll.
Cirkeln sluts
eldar pyra till synes var de släckta rörde om, de tändes
vad berättar flamman pyrröken röken
Signaler röksignaler Livs signaler
*
Såg

eldarna pyra

De var

Släckta

Vindens händer

lyfte

Flamman

Såg

eldarna leva

längtan bär lågan
lågan bär en längtan
Lågan bär en längtan
du strålar upp
blir
en stjärna
är
en stjärna
en stjärnstrålande ö

Såg eldarna pyra De var släckta Vindens händer lyfte flamman
Såg eldarna leva

Så har vi sett orden igen, du vaknade denna morgon kände dig vilsen, ledsen över att åter inte minnas bilderna. Du såg regnets mantel bredas ut över vida vidder, du såg regnets mantel och den var hav, du såg droppen stiga upp, en knopp så vacker, en vattenlotus, en kristallvingelotus.
Kristallens rena klanger spred ljus över dalen.
Hennes tårade ögon smektes av vinds händer
Hennes själ lyftes in i Moderns bröst hennes ande lyftes in i Sols sfär
Andas Dotter
Andas stilla ljus
Andas stilla värme
Bada i ro
Dröm ljusets värme
Vakna i tidens sanna ursprung
Evig
Är andningens
klang
Minns eldarna så skrev vi,
Minns träden, minns trädens ursprung, minns allts ursprung.
Du såg havet breda ut sin mantel
Havet, regnet, alla vattens hav ,
Du såg knoppen stiga upp ur,
En bubbla.
Du blåste såpbubblor med den lille, ni blåste dem i regn, i mjukregns mantelgård.
Såg att de skrudade buskar
Blommor
Marker
Mark
De brast icke.
Livets vatten brister icke, det sjunker undan, det stiger
I ebb och flod.

Du såg eldarna,
Minns,
Minns alltid deras väg,
Minns,
Minns allts ursprung.

Dotter,
Svik icke ditt själv,

Ni frågar så ofta varandra om varandras åsikter,
Minns eldarna,
Minns deras ursprung.
Ju fler åsikter du tar emot desto mer förvirrande blir stegen, det är att söka ge elden liv utan att känna dess sannhets väsen,
Minns dina ord till de små rädda barnen inför mötet med elden: “räds icke - gossen salamander är en buspojke, han har behov av en vuxenhand.
Gossen Salamander vill att du lyssnar, lär känna honom,
han är trygg tillitsfull i
den vägledande handen.
Du måste först lära känna hur han vill bli omhändertagen.
Då är han i eldkretsen, flammar icke vild och oregerlig.”
Ju fler åsikter du tar emot desto mer förvirrande blir stegen, det är att söka ge elden liv utan att känna dess sannhets väsen,
Ju fler åsikter du tar emot desto mer förvirrade blir stegen,
Du ställs inför tusende val,
Förvirrande val.

Du minns ursprunget,
Det steg upp,
Klart,
Rent,
Ur livshavet.
Det sprack icke.

Det finns alltså ett åskiktesregn,
Det regnets droppar går även det in,
Det regnets droppar skrudar livet för ett tag,
Tag,
Tar tag,
Stegen blir mer och mer förvirrande ty ursprunget är där.

Minns eldarna,
Känn värmen,
Känn hur elden lyste upp tillvaron.
Samtalen,
Upplevandet runt elden
Eldarna.
Det var icke åsiktsregn.

Det var kolets uppstigande ur jorden,
Av elden slipades stenarna,
Slipades till diamanter,
Brilliantslipning,
Prismaslipning,
Fasett,
Fasslipning.

Ser ni - sök icke yttre frihet,
Friheten är en vid mantel en vidmantel,
Er historia, mänskligheten är självständig, allt livs het, är självständiga
Är självständighetsförklaring,

Förklarande ljus i värme.

I detta förklarande ljus är deras självständighet,
vilkas; historien mänsklighetens alla heters självständighet,
Deras egenmäktighet,
Deras oändliga älskvärdhet,
Se den bugande,
Den nigande gesten.
I detta är deras profetiska vardande och vilja.

Varför söka omskapa, snarare modellera om historien, mänskligheten, alla väsens - het, till eller snarare ge dem en egen inriktning.
Ser ni inte er/alltets självständighet.
Ert modellerande är det, vilket låser det till form.
Sann historia, sant liv, står icke stilla,
Den/det är evig rörelse.
Evigheten står still i sitt kvarhållande.
Evig rörelse sönderfaller ständigt i omskapande skönhet, skapande om,
Inte omskapande i bemärkelsen att -göra - om.
Evig rörelse är metamorfos.