21 maj

läderpärmar

blad
bladen

blå blommande hav

ögon
pupiller

hål i vilka trådar av lin träs

bladen
sida vid sida

pärmen runt

händer

opåverkad vilja.

I den blankpolerade pilträdshyllan står den opåverkade boken

Dotter,
du vandrar genom det höga gräsets smekande linjer, du känner gräsets rörelse, du upplever markernas cirklande rörelser, spiralernas andning,
hela ängen är en labyrint, du känner att
varje linje är följdriktig,
du känner
inte svårigheter,
du känner
livsvägs andning.

Du andas vattnets närhet,
hör sången.
Nu är du vid bäcken,

du ser bäckens porlande klara vatten dansa smeka runt stenar.
Lugnt stilla.

Solstrålar finner bäcken, tindrande ögon synes i dess famn.

Du ser pilträdet, ser de långa grenarnas hår stickas in i vattnet.

Bilden förändras,
han sitter i båten,
snäckskalet,
det ovala är
halvt

hennes huvud vilar i hans knä, hon är stilla bortom mänskligt liv.

Hennes kinder är vita genomsiktliga.
Han smeker hennes panna han kysser hennes blod till liv.

Det långa håret är böljande silver är bäcken.

Pilträdet andas
stiger upp ur
är i boplatsens hägn
är en famn en hylla
är en famn för livets bok.

Ängen är där, gräset är där, bäcken är där,
Pilträdet är där.
Boken har behov av pärmar.
Han vandrar vida omkring, ser djuret ber om löfte att omhändertaga dess liv.
Djuret bejakar hans önskan, hans behov.
Han lägger djuret till marken med sin pil. Han böjer sig över den livlösta kroppen, tackar djuret.
Av huden bereder han bokens pärmar.
Hon vandrar i skogarnas marker i ängarnas sköte hon ber växterna om liv,
de bejakar hennes önskan, hennes behov.
Hon samlar växter i sin korg bereder bladen att skrivas.

De vandrar in i sädesfältet, möter linets skallrande hav, skördar linet häcklar det spinner det till tråd.
De gör hål i arken och syr samman sidorna till bokens liv.
Bladen är sida vid sida binds samman av livets band.
Han lyfter pärmarna och lägger dem om.
De ser boken,
lyfter den till de allgoda visa
förverkliga er vilja.
Deras händer håller boken, pärmarna är händer, inom alla händer är de skrivna bladen.
Skriften är icke synlig den synliggörs genom lyssnandets steg.
Varsamt ställer de boken i pilträdshyllan.

I den blankpolerade pilträdshyllan står den opåverkade boken.
I denna bok lever allt liv, i denna hylla vilar allt liv, i denna bild är allt liv,
allt liv är skrivet, det är icke avsnitt, enskilda delar.
I hålen träddes linet, hålen, är pupiller, det kan synas vara smärtsamt att träda trådar i hålen; pupillerna.
Det är icke det vi säger; det oseende ögat är hål, tomhålor. Ögonen öppnas de ser det sammantagna, den sammantagna bilden, linet träs i hålen; visar att ögonen ser i klart ljus sammanhangen.
Pupillen är mörker och ljus i levande samverkans andning.
När ögonen är öppnade,
då väsendet är enhet ser det enheten vilket är helheten.
De; mannen och kvinnan gör allt tillsammans, inte endast de, allt liv i denna bild gör allt tillsammans;
det är den opåverkade viljan.

Stegen förde mig till bäcken
där mötte jag henne
hennes vackra fingrar lyfter bladen ur bäcken
boken
flyger skönhet

tecknen klingar skönhet


Vandrar vid bäcken ser henne
ser hennes vackra fingrar smeka
bäcken
lyfta blad ur
boken är i hennes famn
hon lyfter armarna
tecknen flyger fria
klingar

vandrar vid bäcken
ser hennes vackra fingrar
smeka vattnet
lyfta helgade arken ur
hon bär boken i sin famn
lyfter armarna
tecknen gives fria

Dessa glasvingar har kommit att vara viktiga för mig
de döljer intet
därför
är jag endast trygg i dem med dem
de är av överjordiskt ljus
de känner
de vet