jag finner dessa åldriga ord så vackra
åldriga är de egentligen ej ty de andas evig skönhet
är fyllda med ordens livets aspekter positiva samt negativa
och de äro vackra vandringsstavar
är dåren den vilken
vaggar
med
vinden
för att lindra sin andnöd
av oförstående möten
är dåren den vilken vandrar med öppet totalt öppet sinne
vilken är mottaglig för allts inverkan
är det därför dåren vaggar sig själv
smärtan av oseende ögons förståendevingar
är dåren den vilken viskar till dig
se livets skönhet
räkna inte det du lägger på hög
till slut blir högen ett torn vilket välter
av vindpustens kyss
är dåren den vilken med strålande ögon
rusar in i din famn
är dåren narren
den vilken konungen frågade
är dåren siarvindens klokhet vilken vandrar med lyktan i hand
är
dåren
den
vilken vaggar
med
vinden
rättrådigheten är det klokskapens frände
felrådigheten är det dårskapens frände
rättrådighet/felrådighet
jag vet ej varför ordet intighet framstiger
jag frågar dig med de visa ögonen
det jag ser är det rätt eller fel
du vet att dessa båda är tämligen urvattnade tömda ord
en gång så oerhört vackra källor
så många skur trasor lades i
vreds
vreds
vreds
om
slog hårt i vinden spridde odör
dessa båda rätt samt fel är tämligen tömda ord vilka i ur ej existerade i den klädnad de nu bär, en klädnad i vilken trådarna sakta faller isär på grund av snarstuckenhet
därför stiger intighet fram ty i det tomma sinnet, vilket är fyllt med vit tomhet är dessa klarhet samt skugga. ja – skåda in i din klokskap se vidden bredden höjden djupen gör sammalunda i sammalubnden med klarhet. vilken är rösten du lyssnar till tankefågeln eller hjärtfågeln – ja, de innehar tankar båfda ty de är en. ändock fråga dig vilken talar, är det huvudet eller vingar fyllda med solstoff är det dun fkjädrar fyllda med månstoff eller är det huvudet en bart. fågelbn visar dig ett ting vilket framkommer helt tydligt. fågeln brukas symboliskt stundom till tanken och varför har fågeln ett litet huvud i förhållande till hela sin kropp. kan det vara så kan ske är det så att fågeln förtäljer dig med skarp blick med skarp näbb att huvudets tanke förmår inte mycket utan helhetens klarsyn. fågeln är tanken utan kollisionskurs och den bär den grönskande kvisten – duvan. ja, den bär den i sin näbb sedan den varit ute samt rekogniserat; samlart doftregnen i fjäderskruden. ja, fågeln kan vara så mycket du är en del av fåggeln samt fågeln är en del av dig.
därför stiger intighet fram ty i det tomma sinnet vilket är fylld vit tomhet är dessa klarhet samt skugga. skuggan är ej fel det vet du, du vet också att skuggan ber dig tända lyktan i din hand i dina händer
detta för att lysa upp vägen.
probersten
propera
prövosten
prova dina vingar
säger fågelmodern
varför tror du fåglar övar flygandets konst
se fiskgjusen
örnen
fåglarna
sjöfåglarna
se huru de svävar högt upp i rymden
stundtals så högt att de upplöses för din blick
i den stunden är de är
så ser du pilen
fågeln
dyka rakt ned
samt stiga med födan i näbben
de övar flygandet med exakthet
övar tankeskärpan
sinnets skärpa
med exakthet
i detta övande är allt med
tanken en kom kan inte flyga
probersten
prövosten
är ett vackert ord
människan som sammanfattning
böcker har ofta en sammanfattning kanske det är sammanfattningen i presentationen – förordet samt efterordet.
människan som sammanfattning
är det icke av godo att leva i din sammanfattning innan de läser grifteorden
släpp inte in någon för djuprt
innan du provat dina vingar
detta är icke misstro
det är din vakna iakttagelse
den vileken skall komma in
når dig utan kamp
människan som sammanfattning
se ordet sammanfattning
samman
fattning
konsten utvecklar sammanfattningen in i förfining och vad är förfining
förfining är subtil rörelse
är doft
om
döme
dig till att leva ditt hjärtas väg
det är omdöme
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar