så rinner huden av
ishuden
bäcken sköljer
porlande fingrar
åkrar ängder är mjuka
kanske är de repbroar
mjuka tofflor
vem säger att jag vandrar
kanske vägarna stigarna vandrar
kanske jag står stilla
gräset
fjolårsgräset
ännu stelbent
kaveldun vajar med fågel vilken landar
humledrömmen ljuder mjuk
huden rinner av
marker är lera
sjunker det vilket var in
så vandrar det vilket är
eller vandrar det vilket var
huden rinner av
senor muskler blodådror
skelett
inre organ
organskördar
skördar vi stjärnsådden
skördar stjärnsådden oss
vad är balans
obalans
huden rinner av
det gör ont
jag är sårbar
krukmakaren
först lade krukmakaren ring till ring
kanske talade krukmakaren med träden
med haven
med ringarnas bärare
vi är alla ringarnas bärare
kanske solen nedsteg
månen
venus kopparklanger
kanske lade sig dessa skivor
eller var det jord eld vatten trä metall
skiva
skivor
drejskiva
krukmakaren drejade jorden
till en kruka
kruka av lera
lera av kruka
snurra skiva snurra
solen stiger upp
månen
venus
vakar
med
jorden
liven genomflödar hennes sköte
krukan i dina händer
snurrar
krukmakaren vet
balans
hur skall du kunna stå utan balans
organbalans
organskördar
har du drejat en kruka då vet du att dina händer dina fingrar är sensibla blad
vilka avkänner krukans balansbehov
lerkruka vacker i terracotta står i ditt fönster
se din kropp
se ditt mineralsystem
de byggde viadukter
vatten strömmar
renande
rening
porlande
andning
vattenströmmar
når haven
varje droppe är ett minne
av minnen stiger språket
i andens ljusrörelse
du fyller krukan med den du är
ditt liv
ditt
är
upp till randen
krukan brister
på golvet ligga tusen skärvor
vad är din vilja
skall vi lägga pussel
du öppnar dörren
fönstret
tusenfåglar
skärvfåglar flyger fria
jord
hav
sand
luften
andningen
om
aum
famnar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar