säkerhetslinor
ibland
kanske vi
införskaffar oss så många
säkerhetslinor
att
vi trasslar in
oss
jag ser en varelse, en människa vilken spinns in i spindeltrådar - säkerhetslinor
det är ej spindelmor vilken lindar, virar trådar om - det är människan själv
trådarna är klibbiga och människan själv blir - förstelnad
jag ser det vilket sker i spindelnätet
och vi kanske införskaffar oss så många säkerhetsbälten
att vi glömmer gärningen, lyssnandet - tilliten till oss själva därmed med allt
*
ni torde ej behöva önska er
tala om
under
mirakler
magi
ty allt detta lever i varje
allt
ni är
allt är
magier
magiker
med svärd skar de i bergens bröst
stal stenblad
byggde
städer
utan smedja
utan
grund
ur de rasade städerna
ty de föll
steg de
bärandes sina kors
ur korsen växte
rosor
och solen vandrar in och ut
ut och in
väver tuskafts
rosengång
kastar
ljus samt skugga
i dina
händer
underjorden
underjordar
det talas om en flod
en flod lika svart är
oljemantels skimrande djup
det talas om
en flod
under – jorden
en flod att passera
en båt
ett val nöts skal
en hand
snuddar vid din strandkänning
du vet
vetandevet
du stiger i denna farkost
farkost – du reser med kost
denna färd är
en kostsam ädelsten
du reser utan brynja
utan bryne
utan broderier
utan bryende
du stiger i
denna färd är en kostsam ädelåder
du ser i denna flod
lika svart är oljemantels djup
jordens guld
du ser
i denna flod
stjärnpunkter
diamanter
då
och
då
glimma
floden för farkosten till en dörr
är det en dörr
kanske dröm öppen rörelse rörd
en öppning
du vet att du är i under – jorden
därmed i berget
denna öppning är ett valv
båge till båge
halvellips
och du vet att denna båge ej är halv
en halv ellips
den del du ej ser är i under - under – jorden
val nöt ens andra halva
valnöten säger dig mig;
du talar regnbågens saga
cirkeln vi alla är i
och i denna ellips är vi alla i stunder av liv
denna ellips kanske är ett öga
infattat i
stalaktit stalagmit pelare
droppar
stigande
droppar
fallande
floden strömmar
väktarna frågar dig
skall vi
är din vilja
skall vi föra dig vidare
du ser endast mörker
floden är blank och du vet att färden är
vidare
farkosten andas dig in i
kan ske uppslukas du av detta mörker
ändå är du lugn
trygg
och vid känslan av detta begynner mörkret skimra
varmröda cinnoberellipser
det är nu du stiger in i upplevelsen av flodens väg
far kosten för dig till stranden
bergsvisa omfattar din hand
bergsvisa leder dig in i
kolets mitt
bergets
hjärta
du intager orden
i ditt
hjärta
med svärd skar de i bergens bröst
stal stenblad
byggde
städer
utan smedja
utan
grund
ur de rasade städerna
ty de föll
steg de
bärandes sina kors
ur korsen växte
rosor
ur rosor stiger träd
du står i en cirkel av träd
en oblat skimrande upplevelse
oblaten smälter i din mun in i din tunga
du sväljer de renade orden
andas ut
essensen
eller är det du vilken smälter
du upplever trädens rymd
hur ljus och skugga väver
denna skönhet lyfter
din hand
din hand blir hängandes i luften
du kan ej måla ännu
du behöver källan med vatten ur kristallskålen
det vatten du bär i kristallflaskan fästad frisvävande vid i ditt midjebälte
vindar stiger in
du stiger
solen rör vid dimstråken
du skimrar i trädens
skogens katedral
med ögon byggde de denna katedral
av ljus av värme
de lade stenbladen åter
bergen helades
sprickorna
sprickorna sydde de samman med silvertråd
silvertråd ur spindelmors slända
du landar vid ett av bergen
ser floden strömma
strömma ur bergens händer
förenade är de av solbron med månbanden
i bejakelse vandrar du över bron
och vet att intet är ett under att allt är
under
är
mirakelvägar
ni torde ej behöva önska er
tala om
under
mirakler
magi
ty allt detta lever i varje
allt
ni är
allt är
magier
magiker
*
jag ser bilder av födelse
bilder av gravar
lycka sorg hopp uppgivenhet
bilder gjorda
rasas
lägges i grav
drömmar stiger fram
släcks
släckas
ser filmsekvenser böcker/boksekvenser. jag har skrivit så många gånger om böcker vilka lagt sig i mina händer, filmer – inte hela; sekvenser vilka ej lämnar och jag vet att dessa blad är gåvoregn vilka visar mitt behov allts behov. i detta andas våra behov i vår misströstan.
navelsträngen – fadermoder, moderfader, genom den tvinnade strängen – näringssträngen. och naveln är ett öga en pupill riktad inåt ut. navelsträngen skärs av för att du skall flyga, du är en fjäril i solen lapandes sol, du är en fjäril i månen lapandes måne
guld – silver
naveln är gralen, är spiralen - enkelt sagt en tratt, en tromb
trombonen har en vacker ström
du måste nedstiga, skära av för att klättra uppför
för att därigenom se världsvidden öppnas
slut dina ögon, upplev hur du öppnar dig nedåt – föderska - är rötterna
hur du öppnar dig uppåt är kronan - du är.
hennes sköte droppar rubiner
hennes mantelsläp färgas rött
hon blöder ymnigt
hon föder barnet i smärta
han håller hennes hand
viskar
jag älskar dig min måne av stjärnor
barnet landar i mossans mjuka bädd
den bädd han tillredde
då trädet skilde dem åt
jorden
himlen
jordarna himlarna
så mycket älskade de varandra att de ej såg omringen
trädet är pelaren i vilken deras längtan strömmar
trädet sade dem
rötterna
rötterna behöver er vidgade kärlek
sonen skär av navelsträngen med kniven
med silverbladet ur månmoders källa
ur bergens ådror av silverne
av bergsfolkens
urvisdom
dottern följer själsvandringens parallella cirklar
modern
andas
ut
skrudar
lindar barnet med
sin andedräkt
han bäddar in henne modern i jorden
planterar korset
de fyras riktningar
lägger barnet på det vilket kallas gravkulle
formen av hennes modern kropp
vindens moder viskar
detta är
en gral
sonen dottern gråter förtvivlan krymper samman
gråter förtvivlans liljor röda av blod
fadern kvider ur tårskogen
vi kan ej föda barnet
mjölkvägens honungsstrimma är bäddad i jord
barnet har det bättre här hos sin moder – modern kommer att omfamna barnet.
en trasig man följer det oerhörda, då de vikt av vägen lyfter han barnet in i sin famn.
smärtan
ångesten
vrider om faderns glömda
han skyndar för att hämta barnet
barnet är borta
hålet i hans bröst är ett mörkerhål däri traumaandar tar plats
intet förmår jag
han slår sig
klöser
sina inre rosor
till taggar
vilka sliter sönder hans vilje
månmnoder sköljer hans händer, sköljer hans ögon.
ni tror er ej kunna giva barnet näring föda
se ditt barn och vet att du kan ty du har alla gåvor du behöver
se den trasiges helade
ansiktsljus
med barnet i sin famn – det barnet är hans barn
är också barnet ditt
så den mannen är du och du är den mannen
det är så mycket
ni ej tror er
kunna
hon sträcker honom ur vinterstormar gralen till hans hand
han lyfter gralen till sina läppar
ser in i rubinrosens öga
modern
kvinnan stiger upp ur dimman
de vandrar hand i hand
sida vid sida
ser världarna runt dsig med sig. utan att kväva sig själva utan att kväva allt med sin snäva kärlek
trädet skilde dem åt utan att skilja
längtans kala kvistar
pärlornas knoppar
bladfjärilars smaragdglans
blommande körsbärsträd
frukter bär
doften helar kärlekens mening
vindens moder viskar mjukt till dem
krona – rot – stam,
i stammen, er kärleks mening
däri möts ni
så bilda alla stammar katedralen vari ljus andas vari värme stiger
vad era händer skapar
era ögon skådar/genomskådar
avtrycken edra stiga lämnar ger
se så många barn det dansar fria
i kronängdens jordebörd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar