detta år
2012 sägs vara omvändelsens år
drakens år
det är inte endast de vita drakarna vilka stiger fram
elementens drakar stiger ur sköldpaddans bröst
jag ser
himlars
purpurfåglar
luftens
violljus andning
markernas mottagande av
stjärnstoffs
kristallklanger
jag ser ett barn lämna
treårstrotset med rödglödgade kinder
nej nej nej
kan kan kan
kan själv
barnet ropade vill
nu begynner
sundviljas
stigar
fyra ringar andas i solbad
dropptoner når
femår
förtäljer i klokugglas klarhet
allts rörelse
ömsar tänder
stiger in i sexårsvidd
det är inte endast de vita drakarna vilka stiger fram
elementens drakar stiger ur sköldpaddans bröst
andens inlyssnande är att likna vid solens rörelse in i ögonen
i nu i nutiden i nuskalet - det hårda förhårdnade äggets tidssteg
likt vindruvstrampare med bara fötter trampar änglar skalen
frigör anderosen ur kylslagnas skräck
dunkel
dunkelhet
vad är det dunkla sinnet
vad är att smida i dunkelhet
för att smida stycket av järn måste du
inte måste; det är en hjärteangelägenhet
taga ett visst mått av ditt blodjärn
vilket du gavs i höststämningens meteordans
i vinterängens kristallregn andades dina ögon in detta kristallrena ur askens krona vilket steg upp ur askens rötter och frågar du dig vilka dessa rötter är
är hennes utspridda ändock sammanhållna
sammanhållande fingrar
detta rena strömmade in i
genom dina vidgade pupiller
uppfyllde skallobens alla vindlingar
ser du denna hjärna så att säga utifrån ovanifrån
ser du mönster vilka stundtals kan ses i sädesfälten
cirklar spiraler
labyrinter
reser du till länder vari floder genomkorsar markerna
floddeltan
ser du ävenså detta mönster
hjärnan – låt oss säga är en labyrint vari säden gror
den röda tråden
ariadne tråden
leder dig
så strömmar detta rena vidare in i ditt floddelta
fyller dig
rör vid dina solhjul
ansätter klangen – ekerklangen i dem
däri släpper eken bladen ty ekens grenar kvistar knoppas ur ekot av solvindens andhämtning
detta rena är nu i ditt bröst
du börjar andas i en behaglig andeström
du är
bälgen
vilken väcker glöden
därmed upplyses dunkla sinnet
du smider
den öppna dagen
och detta järn har en klang vilken är mild
vid varje möte mellan hammaren och städet
dansar gnistor
hammaren
järnet
städet
vad smider du
du smider ditt hjärtas klanger
frigör sommarängen ur ditt bröst
dunkelheten är kanske en plats däri ränker smids i lönnfack/lönndom – en lönndomsplats fylld med ränksmideri, det kan endast göras av det dunkla sinnet ty det är i just dunkelhet, det vill säga sover, utmattatsover. det kommer till vaknande ty inte en av alla ränker orkar bära skörden – nej, det är inte straff – det är att stå utslagen samt blottad, sägandes jag ser nu. ser skogen, ser varje enskilt träd, ser hur dessa träd flyter samman, kanske till det vilket benämns grötig massa, kanske till en deg av det mest fruktbara slag.
så ser du träden vika upp brösten
ur vart och ett av träden stiger ett människovardande ut.
lev nu med bilden av vad träd är
vad sker då du eldar
vätska pressas ur veden
människan
allt består till största delen av vatten och detta vatten var tunnare då. det reddes med ett övermått av vete – mjöl; stärkelse. kanske med potatis(potential) – mjöl. vattnet blev inom citationstecken tjockare – tyngre
tyngden är tung
varje kropp är tung samt dras till
det
tunga
av jordarna kommer ni och jordarna är allt
ja
så är molnen jordar ävensom luften genom vattnets tjocknande blev tunnare.
vad ser du i allt detta;
luftens samt vattnets tal eller saga
jag ser den manliga kvinnliga själen
ty de är i varandra ej enskild
de befruktade jorden
befruktar jorden
det går ej att se detta skede med de ögon du möter dina nuvarande vandringar med, de ögon du brukar i nuvandringen eller med det den förståndskapacitet människan idag besitter. för att uppleva detta är det en hjärteangelägenhet att vandra bakåt – eller varför inte sätta sig i de tidsmaskiner vilka fantasyfilmer även barnfilmer konstruerar; för att se detta med de ögon vilka då sköljde blickande in måste du våga virvla i en hastighet vilken överskrider både ljus, ljud – tid och rum.
dessa folk förökade sig i bröstet
de födde genom ögonen
sedermera i gemenskap med talet
längtan fyllde dem
den längtan de så kallat åtskilda – himlen, jorden andades
så kom mannen in i det enskilda med doftkorn av kvinnosjälen i bröst
så kom kvinnan in i det enskilda med doftkorn av manssjälen i bröst
mannen tänker talet
kvinnan talar talet
genom själsrörelsen väver de tillsammans och barnaskaran
växer
genom
orden
det du skrivit är intuition
andens inlyssnande är att likna vid solens rörelse in i ögonen
i nu i nutiden i nuskalet - det hårda förhårdnade äggets tidssteg
likt vindruvstrampare med bara fötter trampar änglar skalen
frigör anderosen ur kylslagnas skräck
jag sprang, vi sprang med gnistan i hand, lyfte våra händer
gnistan lades i molnbärarögon - regnen kom
rädsla stigen till skräcks löpning lämnar sår, brutna kvistar - hälgropar
i hälskålar brann eldar lågor, hon söker hålla om fötternas sargrop
hon ber löpningen, skräcklöpningens skendemon stanna - andas
se vårfloden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar