sinnet
är
dina livstentakler
det sägs
att bläckfisken gömmer sig i en grotta
göm dig ej i en grotta
gömmer du dig ändock
i en grotta
skriv
med sepia
grottans språk
i orden skapas
dina stigar upp till ytan
jag undrar huruvida bläckfisken gömmer sig
vilket fasligt sjå att hålla reda på så många armar
är det ben
jag ser bläckfisken den stora
och ser ett uråldersväsen
vars armar är tentakler
vilka följer havens rörelser
många dykare är det vilka möter bläckfisken
och vad skall bläckfisken tänka – dessa varelser med all denna utrustning –
hur ser dessa ut i bläckfiskens ögon
troligen det bläckfisken
i långa tider beskyllts vara
ett ondskefyllt väsen
av ondo
jag finner det ej märkligt att bläckfisken sprutar en ridå
mellan sig och alla dessa intrång
ja – dykare ser förskräckliga ut utstyrda i all sin utrustning
sinnena är dina tentakler
*
hennes fötter
ögon
stelnar inför tarantellan
inför invid hennes fötter
hon stelnar hel inför detta väsens mångarmade gestalt
vilken alltför mycket påminner om
alla de vilka
våldsverkande trätt
innanför
hennes revir
skyfflat undan hennes nej
med stora skyfflar
skyfflar de undan husets rivna murbruks damm
guldfisken
kippar efter lyft i dammen
näckrosdammens tömda
tarantellan
vänder
vishetens vackra öga till
rör vid mina armar
en av de vackraste tulpaner svart
öppnades
tulpanen andades
var backsippa
var
mosippa
var tulpan
sätt dig i mina händer
jag skall förtälja dig
vävandets konst
och jag skall viska till dig
jag älskar dig
ända tills du säger jag älskar dig
till dig själv
vävandets konst är en vacker konst
vi väver tillitsvägen
det var en gång ett strå
ett grässtrå
detta strå var och är alla strån
blad liknande
svärdsblad
blad liknande
knivblad
kanske tusengröna färger toner
blad med plymer
ser du huru de vaggar solvindens
svettande panna
ser du pärlorna vilka tränger ur solens panna
solregn kallas det visst
ser du hur
hästar bär plymer
jag menar pannluggen
ser du hur cirkushästar i manegen bär plymer
hästarna i askungen bar plymer
ja, i sagan bär konungshästar plymer
och varför tror du de gör det
sagan är ett vackert väsen
visar tillitsvägen
allt är
väl
påfågeln bär plym
storken
många bär plymer
månne de svalkar pannans hetta
kanske strået är hästen fågeln
så är det
nog
nog satte sig i djup begrundan
såg sig härom
allt är så tydligt
ändå
säger
de
nog
var
var vi
jag menar
var
är
vi
ett strå
ett grässtrå
kanske med ax
slut ögonen samt andas in doften
följ slingan
vidare
vidare
i solljuset mognar
varför heter det mogen ålder
och vad är mogen ålder
mogen hud
mogen frukt
jag bjuder dig mina ögons strålaura
vad är det timotej bär gestalten av
frågar vinden stensötan vid stenens rot
jag skulle vilja säga bilden av min rot
se där
log vinden
och grässtrået upplevde allt runtom inom
stundtals kittlade det så lustigt i fotdynorna
rötterna
i det haren skuttar
rådjuret trippar
räven smyger
ormen ringlar eller
ålar ormen
ormen fryser sådär kärleksfyllt muntert
trodde du jag blev förnärmad
nej inte blir jag det
jag upplever dig
ålar lever i havet i sjön i vattnet
ormen singlade gräset i bena
det kittlar så lustigt
i det myror klättrar
i det spindeln klättrar
spinner
spinner
väver
väver
i det vingfolken rör vid bladen
trollslända landar i grässtråets plym
ja det är en plymbärare för tillfället
skall jag berätta dig havet
sjön
vattnens rörelse
dem vilka porlar under dina fotvalv
vilka släcker din törst
oh ja
berätta bad grässtrået och trollsländan
förtalte vattnets vandringar
trollsländan svepte med vingarna
regnbågssolar
gnistrade
jag skulle kunna skriva en hel bok
i allt det av allt det detta grässtrå upplevde
först
kände
och det vore spännande
det vilket är min vilja är att förtälja dig
att detta grässtrå
är
du
och du är detta grässtrå
och visst är det vackert
se detta du
i det molnen
fäller
skugga
djupnar du i färg
i ton
i det solen
rör vid dig
ljusnar du i färg
i ton
i det månen
rör vid dig
silvrar
du
i färg
i ton
i det regnen
rör vid dig
skimrar du
i färg
i ton
i det regnen omfamnas
av nordan
vitnar du
i färg
i ton
gnistrar du
strålar du
i klarhet
tanken kan icke känna
känna kan icke tänka
ändå kan
dessa
känna kan dessa
tänka
omvandlande
så vad är sinnet
sinnen är tanke eller känsla eller båda
sinnena – dina tolv är ju budbärare till tanken
vilken har helt underbara arkiv/kartotek
och
det existerar tankekänsla samt känslotanke
de ber dig urskilja deras röster i ett
så sinnena
eller sinnet
är känslan och tanken vilka lämnar centrum – huset
når stranden hämtar gåvor
för dessa in till huset
centrum
för att
uppleva
liv
så kan det vara
du är ett vackert gräs i min tulipanaknopp
se jag viker ut bladen nu
låt oss dansa
tarantella
sade han
och bjöd henne handen
jag frågar dig
har du sett gräs dansa
det är
vackert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar