endast stenarna
kan rena klingornas
sargade egg
och haven sköljer stenarna
ett svärd är kommet ur stenen
ett svärd är kommet ur sjön
väntan
kanske är en vacker fågel
v - varvid
ä- ämbaret
n- når
t - till
a - azurhavens
n - nåbarhet
kanske väntan är längtan
längtan är väntan
väntan är ett av de skeenden människan har svårast med
så mycket sker
så mycket sker ej
mitt liv har stannat av
befinner mig kanske
under
isen
hör ljuden
inbäddade
haven är vackra
isar är vackra
droppar
stjärnor
kristaller
endast stenarna
kan rena klingornas
sargade egg
och haven sköljer stenarna
åter ser jag den vackra hjorden i beteslugn, åter ser jag tipis med röken ringlandes, ser rörelsen – människorörelsen och på ett sätt, något sätt är detta bilden av det vilket händer med ljuden i vinterbädd – allt är så mycket tystare i vinterjordar, så vackert tyst stilla inbäddade stämmor, allt lyssnar in i varandra kanske för att värma fingertopparna vilka känns frysande och blodet är ej överhettat isklart strömmar det i dina ådror. fråga mig ej hur isklart kan strömma i dina ådror
åter ser jag den vackra hjorden i beteslugn, åter ser jag tipis med röken ringlandes, ser rörelsen – människorörelsen och på ett sätt, något sätt är detta bilden av det vilket händer med ljuden i vinterbädd, under isen, i det du dyker under ytan.
alla liv är ett liv, lever tillsammans i fredsstilla. jag ser dessa folk rida hästar barbacka; så följsamt – var på väg skriva sedesamt och gjorde det just nu, följsamt sedesamt, pennan stannade en stund hängandes i luften – så ser jag att detta ord är betecknande för det vilket leder till just följsamt. sed – e – samt, se – de – samt. så ser jag bilden av hästar _ tanke kontra tanke, och vet att de gamla folken – visa folken red barbacka, varför red dessa folk barbacka i fullkomlig balans – varför. jo de tänkte och tänker med hjärtat dessa folk kallades för den röde mannen – vad säger dig röd.
den så kallade vite mannen steg in på arenan på scenen – på – scenen, dessa kallades: blekansikten. med ens ser jag hjordarna hos frifolken hur hjordarna strövar, strömmar jag lyfter blicken samt ser fåglar sväva hjordar ströva fåglar sväva, de ”ändrar” stundligen sina positioner följer ett mönster av ledare, spejare, helare och så vidare – det förekommer ej kollisioner. så kom blekansikten in – på – scenen jag ser hjordar tämjas, uniformer, åtstramande klädesplagg, döljande klädesplagg, stövlar , snörkängor, livstycken, sadel, träns, tömmar, hästskor allt inom ramen – ramen - för städer för fort.
jag ser ökenryttare – jag ser frifolken och överallt sker detta ovan sagda.
stiger så in i berättelser om eller bilden av tvenne barn, i bilden av klarhet samt skugga, i bilden av tvenne svärd
svärden stannar jag vid här;
ett svärd sattes i sten till den renhjärtade. ett kastades i samt gavs av sjön gavs ur sjön.
svärdets egg oskärptes genom otvetydigt tvetydigt handgemäng genom slag och hugg genom slughetslist och anfall, strider vilket strider mot svärdets urvilja, eggen sargades blev kantstött, blodig, slö – de dövade sina samveten genom att slå ned, slå ned motståndet, för att så få vittnen som möjligt skulle finnas kvar, i åsynen i åhöran av vittnens röster grät deras hjärtan över deras blodiga händer, vittnena påminde dem om deras ickelyssnande om det den oskärpta eggen i själen gör. eggen sargades blev kantstött, blodig slö så också deras sinnen, de dövade sina samveten genom att slå ned, slå ned motståndet. huvudlösa kroppar kvarlämnades.
vad är
sten
är sten urålders träd
träd in i dessa salar
vad
är
sten
varför sattes svärdet i sten
stenens rötter är djupa
mycket djupa
och haven
hennes blod sköljer stenen
stenarna
vi är alla – alla – svärdsbärare
tag emot denna gåva med
ditt hjärtas händer
i
fridsstilla
ett atavistiskt så kallat omedvetet tillstånd vilket är det varseblivande tillståndets förberedelse in i det så kallade medvetande förståndet – blekansiktet med rustningen. Förstånd så kallat medvetet jag liknar detta vid dagsmeja
det är i denna stund
tro stiger in i vetande
tro: till rörelses omkrets eller till rörelses omgivande
möten har blivit försvårade av alla så kallade tidsglapp, dessa tidsglapp är beräkningsfenomenens blinda vinklar vilket innebär att du skall möte en vän på en viss plats inom en tidsradie. Du vet att det tar si eller så lång tid – det du bortser ifrån är det vilket är i den blinda vinkeln, nämligen rödljusen vid trafikkorsningar, hissar dörrar köer allt detta vilket kan uppkomma vilket föranleder en dels yttre stress vilken ofta yttrar sig genom irritation eller vresighet, den yttrar sig även i en inre stress. Allt sammantaget gör en stressad tillvaro, däri möten blir en slags dimmermöten däri människan tror sig om att kunna öka och minska styrkan i mötet med denna dimmerknapp, mötena blir genom dessa tidsbegreppsstationer att falla i grävda gropar: kortfattat säger jag: dimmermöten är likt grävda gropar
är en grävd grop till förnyelse
genast säger du
det är beroende av det jag planterar
är en grävd grop till förnyelse
förnyelse är det att ”dra” upp bopålarna – stängslen för att se huruvida dessa ”slagit” rot stigit in i fäste i rotfäste, har dessa bopålar – stängsel förankring i din verklighet, hör dessa till din drömtillvaro vilken du förverkligar i dina livssteg.
Är detta – att inom citationstecken dra upp bopålarna stängslen att med din omdömeskraft se huruvida du har behov av att utöka dina gränser
Har klokskapen i rättskaffenhet inhämtat fjädrar vilka var dränkta i spillolja samt nu rengjorda
Jag ser ordet förnyelse och ser för – ny – else, samtidigt ser jag det engelska ordet else where
Detta förnyelse är icke att ständigt blicka över axeln i lustfylldhet – lustfylld lättja - det ä’r att med ren viljekraft ur hjärtat inse det förnyelse är – ditt kroppsorgan vet detta. Och detta är att veta det ishaven vet , i vilka isbergen badar; en droppe kan välta ett helt isberg, smältandet sker droppvis det heter ju den droppe vilken fick bägaren att rinna över kanten.
isbergen gnistrar
de vilka andas ovan ytan
blågnistrande
andning
toner strömmar i luftfenor
ishav andas kyla
kyldimma
kylrök
sveper
andedräktdroppar ljuder
en av slöjdanserskorna
lyfter ena fliken av baldakinens öga
rött
andas
ett
berg
du möter
isbjörnen
där det ligger ett hjärta
ljudar
valen
ur djupgrund
sjögräs andas
böljande blå
havsfingrar spelar med vindens
lyra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar