(att stiga in i nio år … är inte alltid … lätt)
det var en gång är en gång en nia, nian övade sig i att slå knutar. knutar på sig själv, vem vet kanske såg nian det vackra seglet med solsegel och fylldes av resandeiver – en tärna kom förbi svävade i molnen med svajande sång, det är inte lätt knyta knopar knotade nian och slog en volt rullade nedför backen och blev en sexa, blickade in i tjärnens spegel och såg
en sexa. nian blev så paff att den sexan blev delad så stod där en etta och en nolla, hej skall vi bolla, hur skall vi bolla sa en gång nian en gång sexan,
med den runda ringen, du kan väl inte bolla med mig sa nollan och drog åt skärpet i midjan, ettan lyfte handen skuggade ögonen och där stod genast en åtta och en sjua, råttan slank genom stubbens ingång utgång, sjuan tog en sväng med åttan och plötsligt stod de stilla i tre, vad tar du dig till sa en gång nian en gång sexan en gång ettan en gång nollan en gång åttan en gång sjuan nu trean, jag vill åka skridskor det är rysligt svårt sa en gång sjuan och böjde huvudet till bröstet och trean slog knutar på sina fötter och så stod tvåan där och tjärnen log ur isblänke, så kan det gå i det solens katter leker, du ser vackra nia du upplevde dig ensam i hela vida världen så var de är de alla här.
(lager)
cikador sveper honungsvindar
herden sträcker ut under
fikonträdets doftregn
molnen seglar
bäcken porlar
lammen bräker fårets klocka skäller
vallhunden sträcker tassar runt hjorden
med varsamflinka ögon
plockar hon
lagerblad
doften
stiger
hon binder en
ögonkrans av lagerblad
lägger den
runt
herdens tankar
lager
nobilis
kosmiska lagar
universella lagar
universuma lagar
unisona lagar
stjärnlagar
lagar
lagar det trasiga sinnet
ett lager är det vilket driver runt
håller axlar på plats
regnen for vida, vindarna slet och rev
blixtar målade ljusstrecks caligrafi
så vacker är han i svart skrud med vitt bälte
han målar rena linjer
regnen for vida, vindarna slet och rev, blixtar målade ljusstreck klöv molnmassor invältrande utbredande tunga kväljande kvalmig andning höll andan, åskan dundrade allt vibrerade.
djuren trycktes tätt intill varandra, frustandes oroligt, trampandes med vidgade ögon vari ögonvitor bländade molnmassor vars tankar svepte svarta skynken över tydligstigar.
han hörde djurens skräck dra fram ovädrens styrka, så rädda var de alla för varandra att styrkan stegrade sig, han manade vågorna lugn, lugn de hörde ej skriade allt värre överröstandes varandra . han begav sig in i stormgrytan, han drev djuren in i hagen, vakade med dem genom ovädrets backfart.
i gryningen stillades skräcken
de såg
alla
gryningsdroppen
vidhängandes
trädfingrets
spets
solöga
rör vid
gryningsdroppe
i mildhet
strålar dess
inneboende
styrka
i
sprödhet
gryningsdroppe
vattnar
markernas lager
lagren ligger omlott
lager på lager sägs det
barnen virvlar in i stugan
mor, mor
kan vi grädda pannkakor
kan vi bygga pannkakstorn
pannkakstårta med jordgubbar hallon och grädde
elden vaknar i spisen
laggen hoppar på plats
hönan släpper äggen fria
säden skänker mjöl
kossan skänker mjölken
vi kärnar smör
vispa
vispa
röra
grädda
dofter
glädje
strålande
röda
kinder
hänger i moderns
förklädssnibbar
lagren ligger omlott
lager på lager sägs det och jag undrar ibland varför det heter så
varför det heter på ty dessa lager andas fria.
ostar, frukter, drycker, föda kan lagras till
mognad
till
behov
barnet springer med lätta fötter in i fjärilsvinden
stenen ropar
kom
barnet klättrarflyger
jag är din topp
i ett huj åker barnet kana nedför
och
och byxan drabbas av hål
barnet springer med lätta fötter in i fjärilsvinden
modern ropar
kom
barnet flyger in i moderns famn
titta mina byxor har titthål
vi kan ta av dem och använda dem till kikare, kika igenom men mor
det blir korsdrag rutorna kanske spricker ramarna kanske splittras hakarna kanske faller av
kan ske
kan ske
andas moder lugn
modern ler
hämtar sykorgen med nål med tråd med lappar
det är nog bäst vi lagar byxans hål vem vet vart du annars flyger
vilken lapp väljer du
barnet väljer vänder fram och vänder bak
lägger huvudet på sned kisar söker tyda lapparnas rutor
alltmedan modern lugnleende trär nålen
barnet iakttager varje stygn varje söm
nu
är byxorna
fina
igen
barnet springer med lätta fötter in i fjärilsvinden
för barnet är tiden ett upplöst fenomen
kan ske en
luftballong
tiden lättar och allt det vilket tynger snedbelastar släpps fritt talar inte över huvudet.
luftballongen flyger högre med eldvärme, dina önskningar är, simmar i vattnet i hjärtats skål av din viljeeter värme stiger ballongen och du med
i glädje
lagar
lagar det trasiga sinnet
de såg
alla
gryningsdroppen
vidhängandes
trädfingrets
spets
solöga
rör vid
gryningsdroppe
i mildhet
strålar dess
inneboende
styrka
i
sprödhet
gryningsdroppe
vattnar
markernas lager
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar