den 19 februari 2012

det står ett väsen

med hela sitt liv i en påse

påsen känns

sträv

påsen tycker inte om

allt den ser

det var en gång är en gång

gången kan vara en stig

gången kan vara en vackert krattad grusgång med doftande lavendelsidor

av hennes andningslugns visshet

med rosenbårder av hennes andningslugns kärlek

en gång

gången kan vara en gångart

fyrfota

passgångare

en två tretakt

takt och ton

en gång kan vara ett skeendeperspektiv

ja en gång kan vara så mycket mer än mer

det var en gång är en del av passerade strömma

det är en gång är strömmar vilka leder fram ur det passerade.

så dessa gångar är delar av helhetssträckta lakan eller segel

vart leder mig dessa gångar

kanske djupt in i grottan med alla dess gångar

kanske vandrar jag i grottans ekoströmmar

vart

leder mig alla dessa gångar in eller ut på promenad

varför heter det på – på – promenad, jag kan väl inte gå på promenaden möjligtvis med eller befinna mig

i promenad

jag ser mandariner, apelsiner, clementiner, citroner, lime – klyftfolken

helt enkelt klyftor

ja

var skall vi börja;

en kärna föll eller lades i jordmånen

ser du

ordet

jordmånen, bilden jag ser är så vacker ty jag ser verkligen moder måne i jorden – i oss

ja

jag ser

jordsolen sonen

ser jordmånen dottern

och detta är vackert

jordmånen tar emot denna kärna i sin kupade handfamn

det växer ett träd ur denna kärna

detta träd giver frukt

klyftfolken

i ett skal

detta skal andas gulskiftande orange ljust vårgröna färger

skalet avger doftarom ett litet doftmoln då du öppnar skalet

skalet har porer

insidan av skalet är fodrat med vitt foder

elfenbensvitt

däri är klyftorna

inbäddade

klyftorna ligger i ring tätt intill varandra i ringmöte

klyftorna har en väv runt sig

spindelväv kanske

klyftorna är sammanvävda

i mitten finns är det en stam med alla klyftornas linjer

är det en stam

tar du bort den är det ett hål

varsamt lossar du klyftorna från varandra

viker du lätt ut dem har du en lotus i din hand

varje klyfta har en tunn hud ett tunt skal

i detta är det saftpärlor, ellipsdroppar fyllda med saft

dessa ligger tätt samman

allt detta ser jag med vissa detaljer utelämnade dock levande med mig

och jag undrar

varför

varför människan så envetet söker pressa ur all saft med en gång

varför hon

människan så envetet eftertraktar

delen