den 31 augusti 2012

berget har en krona

en krona med vackra blad

och bladen är stenblad

varje blad

två halvor

tvenne halvor tvenneskap

i en förenade av

livstråden

livstråden bladnerven

stenbladen viskar mjukspinnande

så är det märkligt det känns ända in i märgen

ryggmärgen

kotor

stenblad

vattenorgel tonar

bäcken ån följer

förenar

i kronan sitter vinden

vinden flätar en stege eller är det månne en gunga

vinden nynnar stilla svaren tändas i livens löftes andning

lyfter då och då blicken

ovan molnens trädtoppar svävar gyllene örnar

vinden fortsätter lugnt

fläta

ur bergets panna strömmar gryningstårar

varför gråter du

av vördnad gråter jag gryningstårar inför denna skönhet vi tillgives andas i

ur bergets ögon stiger regnbågsfloden

regnfolken breder ut mantlar till den törstande floden

floden dricker mjuka kluckande vågor

ur floden dricker växer ett strå vilket böjer sig över floden

under floden

under floden – vagga drömfloden in i dina fötter

regnfolken följer efter förrättat värv

i svarsvinden

bergsvinden in i bergets vida salar

vinden flätar en stege

eller är det en gunga kvittrar sparvarna i ystra toner

för vem

för vem väver du

flätar du

vinden stannar i rörelsen

svara sparvarna i närvaro

till henne vilken kommer med dagen

gryningspollen skimrar luften

se hon hälsar solen

se hon rätar ut solens veckade mantel ur nattvila

se hon hälsar vägarnas skönhet

kommande

dåvarande i ärs skapandevilja

luften andas gryningspollen

skimrar hennes hud

se hon kommer

i tyst överenskommelse sträcker berget ut händerna

vinden fäster gungan vid

viskar till hon

kom gunga en stund jag ger dig fart

en stund kan jag gunga

innan jag klättrar uppför berget det goda

hon gungar i vinden

hon gungar hitom

hon gungar ditom

berget snurrar

hon snurrar

ser livens

livets rörelser

fast nu kan jag ej gunga längre

fast

du sitter inte fast

gungan sitter för en stund fast i bergets händer

berget ser fast ut

mycket ser ut

mycket ser in

visst är det lustigt säger vesslan

berget synes vara fast i formen

du synes vara mjuk

i ditt inre

hon ler mjukt

vesslan ler mjukt

visst är det lustigt vi kan fläta korgar av grenar av fast form för att bära saker i

stenar kanske

och vad har vi inom oss

ben

ben kvittrar sparvarna

och berget ler mjukt

visst är vi fasta

hur länge sedan var det klockan matklockan ringde oss in

magen knorrar av allt detta fasta

fastande

skall vi fästa uppmärksamheten till

gungan kanske

du sade att du ej kan gunga längre

det kan du

jag kan ge vidare fart

hon gungade i vinden

ovan molnträd

synes gyllene örnar sväva

vinden stannar gungan

se

gungan är en stege

berget håller stegen

hon klättrar upp

breder ut armar

nära molnen synes hon

sväva

i möte med

gyllene örnar

*

(skugglandet)

i skugglandet slumrar sagorna

sagoskeppen

vaggas

i hamnar

i skugglandet

inväntar

de

sagorna

ljusets moder

i skugglandet känns stigarna osäkra

vinden viskar

även sjunksanden bär

även kvicksanden bär

rusa ej

sätt dig här

i skugglandet

jag ser henne komma

ljusets moder

den 30 augusti 2012

spindelmor kastar ut

tillitstråden

följer

vävaranden

*

sländan

slända

säg mig

vilken slända är du

kanske den slända vilken snurrar fritt i luften i tråden vilken spinns av moln

kanske den vilken bringar dagens alla färger

kanske den vilken trollar regn ur sol

sol ur regn

vacker är du

din sång din rörelse så förunderligt

trolsk

tack syster att du besöker mig

är du lycklig i denna dag då solen andas blå

solen andas blå himlar

himmelsmantel vid

manta breder ut vingar

svävar genom luften

i luften är du en örn

helt vit är du

solens fjäderskrud

slända du rör vid luften

av solgåvor spinner du färger

skönhet nedanför mig

nedan för mig

däri med den vandrar jag

skönhet ovanför mig

ovan för mig

däri med den vandrar jag

skönhet framför mig

fram för mig

däri med den vandrar jag

skönhet bakom mig

varför heter det bakom är det en fråga om det har skett

eller är det en höljandegest

slända rör lätt på vingarna

bakom för mig bak i från för mig

däri med den vandrar jag

skönhet runt omkring mig

runt om kring för mig

cirkeln helheten för mig

däri med vandrar jag

andas jag

solfjäder svävar

i vinden den mjuka

rör vid sländans vingar

hon lyfter

tack syster att du besökte mig

jag står helt stilla

ansiktet är vänt in i solfamnen

träden

susar milda sånger

ditt ansikte är en solfjäder i lättnad

av denna dags skönhet

hennes skaparhud

skimrar

ögonens

inre lagun

korallreven

är

i denna stund mitt inres trädgårdsdröm

organdröm

*

kornet

det vänstra kornet

det vilket rann ut ur en hand

ett blad

av en sandros

ligger helt stilla

iakttager

skalbaggen vilken skimrar i nattens färger

skalbaggen lägger huvudet i den ena vinkeln efter den andra

funderar

funderar

är det åskan vilken mullrar

undrar kornet

eller är det dina tankars virvlar

nåja virvlar är det ej de verkar ha fastnat i något segt

kanske är det så sade skalbaggen

särade lite lätt på svepevingarna

skirvingarna syntes under

skalbaggen bredde ut vingarna ännu lie till

jag hade tänkt flyga över

det är bara det att jag aldrig flugit över ett så högt berg

du kan ej forcera din klättring uppför berget

vilket du rest med dina tankeblad framför dig

du kan lyssna till bergets inre stämma

då viker det berg du ser

undan

samt framstiger det berg vilket egentligen är

det

berget leder din klättring

till ditt ändamål

det höres som om du beskrev mina vingar

sa skalbaggen även om du sade klättring

jag har ju skalvingar samt skimmervingar

kornet ler helt stilla

kanske är det så

kan

ske

först kommer du till stenen vilken ligger här ty det är en sten av ett berg

din första instinkt är ju att helt enkelt bara hoppa över eller gå runt

hit stinker det lathet in sa kornet och hummade en stund. lathet är inte riktigt likt dig

den här stenen berget är ju rent utmanande eller hur

ut manande

ut man ande

du har gått den här vägen så länge vi kan minnas

rullat dina klot och så denna dag när molnfolken torkar sina mantlar i de lägst liggande kronorna blir vägen en suck

och så for det en kärra förbi vilken gjorde ett hål i vägen precis där du brukar gå

så kom det en antilop skuttandes och vidgade hålet

det var väl bra att antilopen inte stukade klöven vinden

nu  hummade skalbaggen en stund

vart leder dina ord

ditt ordspinneri

hjälper det mig på vägen

visst gör det så

det sår så många frön inom dig att du helt enkelt börjar sålla

och i den stunden skingras dimman

synvillan vilken har gjort detta oäverstigliga berg

berget skimrar

hur kan berget skimra då du säger att det är min tanke

ja

vem

vet

hur som haver

berget är en utmaning

utmaningen låt oss säga tämjer din instinkt

instinkten är mycket bra att ha den kan vara det första väckningskornet

speciellt då instinkten kommer ur intuitionens inspirations imaginära drömbilder

nej men

nu hänger jag inte med i ditt ordspinneri

nej vi skall inte hänga tvätt

även om det kanske vore bra

vi skall heller inte bara sitta och hänga även om det väl kan vara bra

allt det vilket lade sig framför dina fötter på vägen för din framfart

är utmanande vilket väcker dig

det utmanande är en utmaning vilken tämjer instinkten – de skenande hjordarna

kan du känna med berget vilka tyngder du lägger på bergets axlar

kan du känna hur ont de däringa hålen gör

kan du känna med dig själv

ni lider ju på sätt och vis allesammans

och i och med så

lider vi

allesammans

skalbaggen skimrade en blinkning

kornet inväntade

vaggade lite fram och åter

rullade närmre skalbaggen

skall vi kombinera det vi sett i vindens hjärta

den vind vilken brukar andas med oss alla

vinden viskar

se mina barn hur de leker skuttar

utforskar

alltets

skapande skönhet

instinktkorn

och de möter de nosar de doftar

ibland stöter de på motstånd

utmanar motstånden

gråter

suckar

svettas

och vips tar de instinkten i handen visar instinkten medkänslans vackra vingar

vad händer i den stunden

andas skalbaggen med öppnat förtjusandespänt ansikte

skalbaggen var mycket ivrig att få höra svaret

denna goda kombination av örter helande

ökar din -  allts självkännedom

vilken öppnar vägen

vilken väg

denna väg

eller

vilken väg

kornet inväntar skalbaggens iverstillnad

vindens moder inväntar

och vindbarnen inväntar

svaret

öppnar vägen till ditt hjärtas

sång

ödeskällan

en av de vackraste källor

vilken upplyser allt mörker

det hördes en droppe falla

mjukt

stiga in i

vinden

och berget

var jag ler kornet

skalbaggen rör vid kornet i kärlek

tack älskade brodersyster

nu

ser jag.