det är till fullo sant
djuren förtäljer dig allt det du
behöver till bemästran av dina sinnen
eller till bemästrande av dina
känsloutbrott
du undrar
är känslor samt sinnen i samma
båt
ror de med gemensamma åror
ror de utan åror
ror de
är de
i ro
du undrar
är känslor samt sinnen i samma
båt
är båten i metall
ja
kanske stjärnmetall
är båten av plats
är dina känslor sinnen
konstgjorda i plats
är båten gjord i trä
träd in i denna båt
följ havet
floden
läs
vattenögons
klarhet
tanken är en svala
vilken kastar sig ut ur taket
in i vinden
med vinandesång
sinnenas tolv portar är
balanseringsportar
vilka leder dig i jordevandringen
är vägen till upplevandet
känslorna är spön
regnet står icke som spön i
backen
hästen slås ej med spön
detta är
spön
stavar
underspön
feernas spön
magiska spön
dessa tindrar gnistrar
till vad
till det
det vilket sker i hösten
instigandet
en gång fanns det en stig vilken
egentligen inte någon visste om
ingen kände till stigen och denna
ingen är egentligen allting
ingen hade släppt händerna fria
ja det händer att händer är en svärm av
glasfjärilar runt ingen
det är minsann en vacker syn
det är skådandet av
kristallmoln
kristallmoln kuttrar duvan
vad är det för slag
slag är det ej
måhända då slag av art av släkt
av sort
skall vi sortera skrudarna till
flodens bykkar
isarna har ej lagt sig ännu
det är det
kristallmolnen är
andningen i kristallnätternas
klarhet
nåväl kan vara vattenmoln
kan vara
vara
kan
allt
ler ingen
ingen känner till stigen
någon känner ej till stigen
stigen är en bena i gräsängens
vida hårsvall
vindarna plägar blåsa mjukt
ut fjäderdunsparaplyer
ur ängen
rådjuren
plägar kamma ängen i bena
mittbena
med stigarna de vandrar
spåren är ett radband
av klöver
rådjuren ler
skyggt
innan de ser ingen
ingen är varsam med stegen
lämnar vackra spår
något skrämmer rådjuren
de tar långa skutt och
bakklövarna smäller i vinden
inget är synligt
inget
allt
rådjuren stannar
där invid kärret
däri
bäcken slagit rot
tryggt vindlar den vidare i
skogen
träden är gamla
mycket gamla
nötskrikan hackar
hackspetten hackar
ingen följer tonerna
hur orkar ditt huvud
knäcka alla dessa nötter
de är ej någonting
mest ingenting
allting
ler nötskrikan
spillkråkan strör pärlor
skatorna faller nästan av grenen
med skratt
rådjuren
njuter
i soldroppars närhet
mumsar det saftiga gräset
klövarna vilar lätt
mjukt i mossans tofflor
rådjuren blinkar
en räv är synlig
iakttagande
ögonens
ellipser
ser sluga ut kanske en del säger
någon säger
ingen ser djupare
ser pälsen
skimra
ser
grytet med ungarnas
rumlande tumlande
räven nickar godmodigt och vandrar
vidare
luften surrar bisvärmar
humlesånger
djupa
mjuka pälsar
björnar humlor
bisvärmen når fruktlunden
där människorna bor
lever
ja här lever de
i staden kapslas de
människorna
aromen lockar dem
ofta till
till
skogen
bär svampar bär
frihet
andas
ingen är stilla
där i trädsalen
beundrar stenarna
valens tand
den stora stenen vilken ligger
där
hur kom du hit
är du landsatt
strandsatt
kråkorna ruskar fjädrar
kajorna lyfter
fallna grenar
korpen svävar
bud
stenen harklar stämman
längtade gjorde jag till land
till skogen
så jag steg helt enkelt upp ur
vattenhavet
in i skogshavet
det är skönt här
barn brukar klättra
det kittlas så lustigt i min päls
mosspäls
det är i de stunderna jag spinner
nycklar klirrar
en nyckelpiga landar
skal
regnbågsvingar
rött
svart
har du sett mina nycklar
dockor
dynan
står i kojan och väntar
ingen ser sig om
några nycklar ser jag ej
löv blad barr
det
ser jag
blommor nätta
violer vitsippor blåsippor
sommarljuva
fägringars ankomst
björkarna susar
rasslar lövglädje
piga
du nyckelbärerska
jag hörde
vi hörde nycklar klirra
följ spåren
bäcken andas
nyckelpigan lyfte med en tacksam
rörelse
ja tack att jag fick vila i din
hand ingen
ingen lyfter blicken
och högt där uppe svävar hökar
tvenne
så vackra
ingen ramlar nästan bakut
så mycket ser ingen bakåt
balansen tar ingen i hand
någon rusar förbi
suddar ut spåren
ett pipande når ingen
en darrande stämma
en skogsmus höll nästan att bli trampad på
ingen lugnar skogsmusen
viker undan det nedtrampade
så ingångens utgång synliggörs
ingen följer spåren
upptäcker alla inbäddade ord
nycklar i liv
når stigen
stigen vilken är en bena
mittbena kammad av rådjurens
vandringar
når backen
följer backen
en trappa är nu lagd
på en trappa sitter ingen
ingen är ett barn
barnet är rosigt leende
ögonen tindrar
följer spindelmors rörelser
talar med myrorna vilka är ett
vandrande pärlband
följer vingfolkens rörelser
trappan ler
nycklar klirrar
nyckelpigan landar
sträcker ut armar
tar barnet i hand
kom vi går in
fladdermössen har börjat svepa
pilar
ekon
in i skymning
barnet ler
in stiger de i stugan
elden vaknar
sprakar
elden sträcker ett knippe ljus
till barnet
mor i stugan
sätter sig vid dynan
knypplar
spetsen
hon såg barnet skåda
hon är en piga
med nycklar
till
liv
hon skänker dem välvilligt till
barnets lystrande in
och hon läser barnets visdom i
stegens vävande skönhet ren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar