huden skaver
blir allt snävare
huden
ytterväggarna har svårt stå emot
vindarna
kastvindarna
i det inre kryper hon samman
vaggar barnet
inom
huden
väggarna
rister
ryser
beslutsamt
ur mananderöstens mjuka stämma
lyfter hon fingrarna
det finns knappar
pärlemor knappar
antalet sägs sju
hon vet att de är flera
knapparna
pärlorna
förbundna med rörelsen
rösten viskar
har du sett knapphålen
lyssnat till dem
lyssnat in
kom närmre
knapphålen är ögon
kisande innan pärlorna trädes in
knapphålen
blickar
vita
svarta
intighet
gryningsskimmer
knapphål
ögon
hon lyfter händerna
fingrarna lösgör knapp efter
knapp
huden faller av
ned
rinner ned över
huden ligger i volanger
runt fötterna
huden är kommen blad
rosenmolnsblad
hon ler
vi är
ense
en gång levde en uttorkad
flodfåra
flodfåran suckar mjukt
varför säger du levde
lever gör jag
kvisten ur grönmolnen vilka levde
lever vid flodfåran
vajar vind
grönmoln
nåja buskar är vi
skugga ger vi
och lever gör du gör vi
flodfåran skulle kunna vara en
fåra
plöjd av plog
av såningsmannen med plogen
eller kanske med plogen av
vildgäss
så du surrar ler flodfåran till
kvisten
surrar gör jag ej surrar gör bin
här
runt
agaveblomstrens sötma
surrar är ej för mig
jag nystar ordtrådar
nystan
bollar till leopardens tumlare
flodfåran nickar
tumlare
tumlare, lever dessa icke i havet
sant är det
vajar kvisten
ungarna tumlar runt
tumlar om
liknar väl mest rullande nystan
utan trassel
hur skall dessa nystan kunna
trasslas däri ändarna är en
ungarna tumlar om
liknar väl mest nystan
utan trassel mest leendeliv
kiv
allvarskiv helt visst
de lär gott av varandra
var
var vi
var är vi
flodfåran
är du verkligen en fåra
du ser inte speciellt fårad ut
är du verkligen en fåra vilken
inväntar regnen
är du verkligen en flod
du kanske är en ådra
en vattenådra
en
ädelmetallådra
hört har jag smederna smida i
höstbergets gömmen
stjärnorna planeterna har sänt
stenar till lanternastigarna
mörkret sänker sig i höstanoms
ankomst
det är en vacker tråd ler
flodfåran
jag är en ådra
en flod
en flodfåra
havet släppte mig in här
ty grönmolnen led torka
kvisten tystnade tvärt
upphörde med nystanet
gjorde vi
ja det gjorde vi
ler flodfåran mjukt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar