det gick att höra dem nalkas
stegen ljöd vibrerande
in i marker
in i luft
in i hav
vibrationerna steg in i dånande
det gick
att höra dem
de kunde
höras
innan markerna sträcktes ut
steg snäckbärarna upp ur havet
samlades runt havet
de stodo på bergens toppar
i kronringarna
lyfte snäckorna
andades mjukt i det tonen väcktes
tonen stegrades in i höjder
vilka skakade om vandrarna
ja
tonen borde ha skakat om dessa
istället höll dessa handbladen
för sina mottagande snäckor
så kom det sig att dessa ej kunde
uppleva de nalkandes
visst kände de kittlingarna i
fötterna
bortsåg från
tolkade detta mera som somnade
insomnade fötter av illa stående
ställningar
så dessa begynte hårt stampa
marken
till väckande av fötterna
ur obehagskänsla
tillstymmelse till vaken insikt
levde ej inom dessa
de stampade vidare hårt
hörde icke hennes värnandebön
och kanske var det just på grund
av stampningen de ej sökte lä
inför stormens ryttare
kanske var deras stampande så
hårt att det dövade sinnesrörelsen inom dem
kanske låste de sig
inom ramar av otillbörd
regnet sköljde in
i den stunden begynte dessa
stampa ännu mera
värre
för att skaka av sig vätan
kanske trodde de sig om att kunna
gro
en slags rädsla övermannade dem
kanske
kanske visste de ej själva varför
de stod där och stampade
stampade gropar i marken
allt djupare sjönk de
i lervällingen de tillverkade
en allt mer seg sörja
regnet sköljde in
in i kaskader
trummande otålighetsfingrar på
blecken
på rutorna
ja
det var som om
regnfingrarna sökte spräcka
rutorna
lyfta de lagda hakarna
handbladen av
så
bugade träden
ansikten till marken
kysste ömt hennes höstbäddade hud
täcket
ett gyllentäcke
varunder skogsblomstren
sova
regnet
stegen
steg in i dån
dånande
allt för att väcka
väcka de stampande ur fläckarna
de lade
vindarna
stegrande
begynte virvla runt
som om
vindens moder rörde i en gryta av
oändlig vidd
sleven bar kanske alla
suckar
all klagolåt
kanske bar sleven helandearomer
hon rörde
rörde
och vindarna virvlade
böjde stela lemmar
led
pålar
regnen
vindarna
steg in i vibrerande dånande
trummor
allt
allt virvlade med
och äntligen lösgjorde de sina
stampande fötter
i det de hörde havet utbrista
hav tillit
hav
stigarna redo
och det var i den stunden de
insåg
det de kunde göra
just genom att höra
stormens ryttare
saktade stegen
satte sig i ringen runt vindens
eld
såg henne
vindens moder
bjuda helande dryck ur rykande skålar
till de vilka lösgjorde stegen
vilka släppte handbladen fria
vilka mottog
snäckornas
ton
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar