förslösande av stigar
är att tiga stilla i svarande av
ditt hjärtas bedjande
till
dina stigar
det är
att avsäga dig
ditt levandeliv
förslösande av stigar
är förnekelsen av urmeningen
av urkällan
förslösande av stigar är att
fånga vindarnas andning i håven
samt sluta den tätt samman
förslösande av stigar
är att bortse från ditt hjärtas
stämnyckel
*
allt var i ett plan
hindren ej lagda
den gamla kvinnan
är djupt inne i tomheten
ansiktet är livsmask
allt var
i ett plan
jordarna bergen
det resta var icke rest
så kom det sig att de lade
trösklar
talade om stopp
om stannande av steg
talade om forsar om
översvämningar
eller var det insvämningar
hon såg tanken leka i en stund av
stunder där under
kastanjeträdets höstkrona
tanken räknade kastanjer i ring
så reste de
lade de trösklarna allt högre
det blev svårt för mig att stiga
över dem
benen kom att bli
allt mer krumma
årsringarna täckte hela havet
så steg jag in i pupillen
visst var de vackra trösklarna
jag putsade dem noga med olja
först skrubbade jag
skurade
vilka märkliga ordbilder
jag tvagade trösklarna med aska
sköljde trösklarna med brunnens
källa
med smak av salt
smorde dem
trösklarna
med olja
jo
trösklarna var vackra
med blanka kvistögon
tanken lyfte en blick
är du där
här
tanken såg in i hennes påkomna
tystnad
tyllgardinen
fladdrar
lätt
hon
kvinnan ler nu
vi har kommit att bli vänner vi
slutit fred har vi
tanken skimrade kärleken till
denna kvinna
fyllde hennes
kvinnans
panna
loben
ett glänsande rent
kopparklangsöga
det var länge sedan jag lyfte
bort
ut trösklarna nu
den gamla kvinnan sitter på
förstubron
det var länge sedan hon lyfte
bort tröskeln
hon sitter där
helt stilla
blickar in i
höstnattens hav
hav
hav tillit
hon ser ett moln
silvrande
pärlamor
hon ser en stjärna tindra
en stjärna
en ängel
stjärnan föll in
i den gamla kvinnans ögon
på förstubron
sitter ett barn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar