jag sov
så länge att näri jag åter
öppnade ögonen var allt för
ändrat
lade mig gjorde jag icke
det var ett märkligt skeende
likt
moln vilka lades runt mig
moln var det ej
det var mer likt rök ur
skorstenar
ej den vackra röken
detta var märkligt
kanske kan det liknas vid att
någon spann en klisterpuppa
av grafitgrå trådar
djupt inom mig visste jag att det
grå är fyllt med skimrande nyanser
ändå slöt detta grå så tätt
så kvävande om
likt
läskpapper vilket sög ur mig
musten
jag sov så länge att näri jag
åter öppnade ögonen
var allt
för ändrat
här levde ej skogar
ej växter
ej vildblomster
et grått asktäcke av oigenkännlig
art var lagt över
jag genomfors av en längtan hem
inom mina ögon levde bilden av
månsilversjön
med lotusskålar inom
denna längtan förtalte mig att
livet
fanns under detta täcke
bara jag
ännu en stund höll mig helt
stilla
inväntade
stunden
reste mig samt begynte dansa
dansa alla de danser vi en gång
dansade
danser vilka kittlade
vilka gladde hennes hud
hur länge jag dansade
vad spelar det för roll
danserna varade ända tills regnen
kom
regnen sköljde markerna
framlade stigarna
vilka ledde alltfler till
vi dansade våra hjärtans danser
ända tills vi såg vildblomstren
återvända
vi insåg att danserna ej kan
upphöra
ty danserna lyfter detta grås
tyngd
in i nåderegnens skönhet
och jag insåg att intet var
förändrat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar