havet
det vida
sköljer upp
jordarnas drömsvar
jordarna andas mjukt i
mottagandet
hjordarna andas mjukt i
mottagandet
ombedda är havets strömmar ur
cirkelns stjärnhjul
hjordarna betar intill strandens
nyskära
silverskära hållen av en kvinna i
silverblått
en silverskära hållen av en
kvinnas hand
hon lyssnar in i markens jordkorn
manar örterna
stiga upp ur bädden
en sjuk vilar i bädden
där i skogshuset
ögonen är vidöppna
kinderna hettar bleknar hettar om
vart annat
ur pannan träder mödan
tränger mödan
andningen
andningen är ansträngd
finner ro ansträngs finner ro
ansträngs
jordkornen hör den sjukes svaga
stämma
vilken sakta tonar ut
tonar
bort
bort
bort
kvinnan med månskäran vet att den
vägen bort
ännu är
sluten
hon manar in i svagheten
fly ej
fly ej bort
bliv stilla i tidedukens mening
jordkornen svarar
sju örter stiger upp
ännu tvenne till är nio av jordens
flikar
bejkar månskärans
nyskärans silver
lägger helandet i hennes händer
hjordarna betar
invid strandens nyskära
vari de sju stammarna
skänker blad
in i vindarna
hon
kvinnan
väcker elden
stjärnsmeder
skänker kittel ur nattögas
solhatt
brygden sänder arom in i skogshusets
nästintill släckta hopp
strödda är
nattens stjärnblad
ett täcke av silver
höljer markernas sömnad
herdinnan sömmar utan nål
utan tråd
genom ögat
vägen till stundens
strödda pärlor
leder till frisknad andning
ur snubbelsteg
lyftad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar