i öknarna
växa ej träd
ej de du kan se
med dina ögon
en gång var allt hav
var allt i den stora tonens
skapande
en ton möts
en ton svarar
ur haven steg
de
land med berg med klippor
med stenar
med
skogar dalar ängder
allt ett grönskande hav
vilket vattnades av
havet
av
tonen
allt var
i frid
i harmoni
allt brann hett i sin upplevelse
så hett att de
glömde vattna skönheten
det grönskande
sjönk in i
det du ser är öknar
och tonen var
och tonen är
i öknarna växa ej träd
ej de träd du kan se med dina
ögon
dina ögons sovsalar
är slutna inför skönhetens
kärlekens lov
ökenvandrare
den i sannhet vandrande
ökenvandraren ser träden
vattnar träden med sitt hjärtblod
i träden hänga citriner
de vakande rör vid cittror
tonen vibrerar skalen
i öknarna växa ej träd
ej de träd du kan se med dina
ögon du näre
ökenblomman
vänder stämman till sandödlan
sandödlan vilken andas skugga
under ett av bladen
växer ej träd
säger du
hur enar du
träd
det är de
vilka träder in här i öknen
ökenblomman är tyst släpper orden
i en stund av en stund
träd menar jag
sådana träd med stam
med rötter med krona
du vet
aha
de
träden
de vilka träder in här har
har en stam en stamtillhörighet
rötter har de kronor har de
märkliga kronor
det vill jag verkligen säga
kronorna växer ju stora i omfång
så de kippar efter balansen
ja
skorna kippar så
så jag då rakt tror de skall
drabbas av skavsår
de liknar mest som att de söker
försöker skala av sig hälarna
de mumlar märkligt
nu
nu
vad är det nunu
jo jag tror de verkligen försöker
skala av hälarna
hur nu det skall vara av nytta
det hälarna bar är nedlagt i grunden
i jordhus
i jordkupa
i markbädd
i
egentligen mörker
ökenblomman är tyst
i en stund av en stund
så vackra bilder du målar
de vilka här träder in kanske
skulle sätta sig här i skuggan
av
mitt
ett blad
sandödlan snurrade ett cirkelvarv
yrde upp lie sand
spillde ut
fuktade sanden med andningspärlor
till svalka
det vore av godo
så sade sandödlan
i det sandödlan fann sitt till
rätta
och visst vet jag att du talar
träd
de vilka bär bladverk i kronor
vilka trär rötterna in i
jordbäddstofflor
med stammar fyllda av ringar
stammar
pelare
jo
det vet jag
jag mötte ett träd
där beduiner har lagt en brunn
synlig
en oas säger de
ett vattensmycke säger de
och brunnen är en vas
dit
kan vi vandra du nära
sandödlan vänder stämman
till ökenblomman
ja det kan vi du näre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar