vem
sade dig att jag är vit
och är det vita
enkom vitt
mjuk faller jag
in i natten
dun
fjädrar
vita
bäddar in tystnaden i tystnad
helt sonika tystnad
stillhet
är gnistan eldfängd
still
het
är gnistan eldfängd
eldfärgad är gnistan
vit
regnfolken skred in
väckte morgonblomman
morgonblomman vilken slog ut
bladen
regnfolken bar denna dag mantlar
mantlar med tunna skira trådar
regn vilket var en smekning
regnfolken lämnade icke dagen
rörde vid morgonblomman vilken
sakta slöt bladen
helt
in i begrundan
varvid
kvällsblomman slog ut bladen
vaggade i natten i dagen i nu
kommen innerlighet
regnfolken bar nu tätare mantlar
sakta slöt de stigarna in i
cirkeln runt elden
den eld vilken tändes i
kvällsblommans mitt
så sitta de
regnfolken med mantlar slutna
ser du dem
kunde du tro
kunde du se
en ring med regnknoppar
ur träden flyga droppar
rör vid fönstrens nattslutna
toner glittrar
tindrandes symfonier
regnsymfonier
kvällsblomma
sömnig nu
bärs varligt
lägges i aftonblomman
nattens hov samlas
det är nu det sker
vita mantlar böljar
gnistfolken träder in
målar allt vitt
kristallrent
vitt
vem
sade dig
att jag är vit
och är det vita enom vitt
gnistfolken bär vita facklor i
händer
skrider lugn
cirkeln slutes
så mötas de i skönhet
regnfolken
gnistfolken
isrosor
blommar i natten
bär gryningsvinden i blickstilla
djup
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar