kunde jag väl viska in i vinden
kunde väl vinden viska in i mig
vilken stillhet
vilket lugn
strömmar i denna flod
kunde så floden strömma i mig
föra mig
till
de knoppande bergen
tillsammans invänta
bergens blad vikas
ut
kunde floden viska bergsbladen
kunde bergsbladen viska tecknen
in i min hudkåpa
kunde så floden strömma i mig
föra mig till
ditin däri
träden bära grenar vida
och floden strömmar i mig
jag strömmar i floden
och vinden viskar in i mig
och jag viskar in i vinden
bergens knoppar
stiger ur svepeblad
fingerblad
höljeblad
skogen ett strömmande
skimrande
bladhav
ja
vi ser höstens blad falla till
marken
marken andas
hon
andas
bladen klättrar
uppför stammarna
vars grenar sträcks mottagande
till
vilken stillhet
vilket lugn
strömmar i denna flod
det är ditt ense
stig in i detta blad
lyssna till stenarnas porlande
lyssna till bambuflöjtens toner
vem löper i vinden
den vilken med mjuka fingrar
drar genom skogens hår
vi löper
vi rör vid
och glaset i din hand
är havet
och havet i din hand är glaset
och imman är dimman
vilken stiger upp ur havsbädd
och havsbädden stiger upp ur
dimman
är imman vilken visar din andning
se vet detta i sökarstigar
det du söker gömmes i ditt
sökande
i stammarnas andning
framträder i det du ständigt
är i finnande utan sökande
och undrar du vadi alla dessa och
är
dessa och är
omkretsens centrums hav
viskar in i vinden
vinden viskar in i mig
stillhet
lugn
strömmar i denna flod
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar