trädens gyllenblad
ett täcke
barnen sömmade detta täcke av
blad
av lappar vilka kom virvlande i
vinden
lapparna virvlade
barnen virvlade
allt virvlade
i ysterglädje
skogsfolken log i ögonskymtar
harar skuttade med i cirklar
rådjuren mer iakttog
innan de for iväg med löven vilka
ekarna släppte
nu näri de flesta löven flugit
sin kos
med kåsan medhavd till färdkost
fylld med gryningsdaggs
frostkorn var sådda denna morgon
ekarna
knarrar
släpper ollon fria
faller med lätta dunsar ned in
tager av mössan i all
ysterglädjes
munterhet
eken harklar stämman
vinden nafsar
på med mössan
kinderna rodnar
barnen sitter n stilla i ring
med barr givna av tallar till
nålar
med tråd givna av spindelmor
sömmar de lapparna samman
vem skall läsa
det skrivna
det skall du det skall jag
aspen den skira
ler stillamjukt
täcket
lapptäcket
skall vi bädda in er i
näri gnistfolken anländer
däri
i detta ide
skall vi beskåda vitvindarnas
kristallrosor
vika ut bladen
trädens gyllenblad
ett täcke
av guld
skådar in i skymningsnära
himlarna
andas turkosa mildgula
in i rodnande aprikos
persikohud
sakta
där ovan granarna
synes eldar brinna
eldar
elddanserskor
himlarna bär djupröda eldslöjor
skymningen bär skönheten i hände
bringar bud
frosten
frostfolken
gnistfolken nalkas
bred ut täcket
låten orden
djupna
modern haver ställt fingerborgen
i den vita dukens händer
sjöögat i fingerborgen
given av silvrande toner
ligger helt stilla
försjunken i tankar vilka når in i hjärtsjön
djupt in i hjärtsjön
sjöögat följer bildsvepen vilka
rörs av tankarna i fingerborgen
bilderna strömmar
simmar
slöjfiskar
karminröda
cinnoberröda
karmosin
stilla rör slöjfiskarna vid
bubblorna vilka stiger
stilla i medföljande
helt utan detta rastlösa
vandrande
sjöögat har hört detta rastlösa
slita ut golvet
tiljorna runt om
sulorna slets sakta
snören trasslade in fötterna
han snickrade en ho till grisarna
i hagen
invid huset
grisarna
månade om jordens luckring
sulor gavs
grisarna att smälta
sjöögat hade hört detta rastlösa
slita ut golvet
tiljorna runt om
tänkt
nåväl
snart sjunker detta rastlösa in
med dig i handen in i ditt inres
ro
fiskarna i havet
där invid strandens djup
där i det landet
den bilden däri körsbärsträden
blommar
däri geishor viker solfjädrar upp
över ansiktet
ut över ansiktet
däri geishor viker tranor
vingar rör vid friandning
däri mästaren målar med penslar
tecknens rörelser
caligrafi
däri
däri
fiskarna dessa blåser upp sig
blåser
blåser upp sig gör en del
förgiftar
andas gift
väl tillagad en delikatess
väl tillagad
smält
renad
nåväl
snart sjunker detta rastlösa in
med dig i handen in i ditt inres
ro
sjöögat har studerat tankarna
har insett att tankarnas stim är
tillåtna
valpar har behov av stim
av stimma
barn har behov av stim
stimma
mäta styrka mäta röster
andas
rulla
springa hoppa
hopp
hopp
är dig givet
har insett att tankarnas stim är
tillåtna
så har tankarnas stim insett att
dessa är tillåtna
sjööga rasar inte
vallen de byggde vilka ville
stoppa flödet
rasar av trycket underifrån upp
över
sanden är en frihetsflod
vattnet är leendeljusa
floder
tvagar deras
vallarnas händer
sjööga rasar ej
stormar icke
vinden låg helt stilla i vilande
plötsligt väcktes vinden av någon
av något
rusade skrämd upp ur sömnen
en tornado virvlade
vinden den blåste
rusade
stormade
sjööga stormar ej
sjöögat blinkar helt lätt ibland
samt till säger vila
vila har vi alla behov av
i denna stund fäktar bilderna
hektiskt runt
jo
sjööga har känt har hört vad det
nu är
och detta fäktande är helt
omöjligt att värja sig emot
värjorna korsas i engarde
märkligt att fäktarna kysser
dessa nålspetsar innan de gör utfall
sjööga upplever smärtan stiga obemästrat
just detta är det
bilderna kommer ur
hur kan floden stiga
så
högt
från var
från vad
sjööga
sjööga
viskar fingerborgen
luta dig till trädet
trädet med den vita stammen
sätt dig där helt stilla
sjööga inser att detta är det
enda möjliga
ty i denna stund bär sjööga enorma
floder
tyngden drar sjööga alltmer ned
i sjunksand
sjööga har ju insett detta med
stimmen
hindras de blir de allt vildare
nåja allt är ej tillåtet
sjööga vakar med stimmen
inser att floden vilken stiger
ej har behov av att hindras
floden är kommen
från var av vad
oväsentligt egentligen
väsentligt är just detta stilla
sjööga knäpper upp västen
hudvästen där över bröstet
floden stiger
sjööga ler ty sjööga ser en
ballong blåsas upp
ser ett barn med ballongen i
leendeljust ansikte vandra
ballongen vickar
vippar med
snöret
ja tråden livstråden
silvertråden är skönhet
håll mig i din hand
barnet har en drake
barnet springer med draken
åter ett snöre
en tråd
ballongen
barnet släpper snöret
med flit
ler i det ballongen flyger fri
fylld med barnets andning
med blåsarens andning
sväva
sväva fri
barnet släpper draken
så flyga de
ballongen
draken in i molnskogarna
en luftballong bär ett barn
och barnet är leendeljust
så är det med floden
viskar sjööga samt dyker
djupare in i fingerborgens
bildsvep
så är det
säger modern med klar stämma
lyfter varsamt fingerborgen
nu sömmar vi lapparna
vidaresamman
denna natt behöver vi värme
i det eldfåglarna
stigit in i
caligrafi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar