och allt detta
säger de är verklighet
hetsar dig till jakt
efter en
konstgjord
plastdepå
ser du
löven vilka virvlar
ser du
hör du
i skogen är ljuden
rösterna
många
milda
ställ dig
mitt i stadens torg
slut ögonen
ljuden virvlar
trängs
trängs på
in
eller hudsprickor sker
tillgjort
tillgjort är detta
är det gjort till dig
allt det du hör
hör
ytterligare hör
säg mig
är det underligt att en stor del
av tillvaron är ambivalent
just på grund av denna ständiga
ljudhets
denna ständiga
märkliga jämförelse
en stor del
vad är en stor del
det är tidsjämförelsen
vilken är tillgjord
gjord ur ett bruk vilket ej är du
vad är verkligheten
öppna ögonen där du står
mitt i stadens torg
ljud
hastiga
allt trängs på
är detta verkligheten
eller det vilket gör dig yr
gör att du tappar fotfästet
så att säga förlorar fokus
är fokus att jämföra med
centrerad
kanske
fråga dig varför du skall jämföra
detta inlärs tidigt
redan egentligen innan du steg ut
ur din moder
in i denna livstillvaro
din födsel jämförs i alla dess
moment
ändå
var det din väg
den väg ditt hjärta
skapade
detta skapande är ej tillgjort
ty det är ursannhet
illusion
visst är det en hisnande känsla
att inse att allt detta
påträngande ej är verklighet
det är illusion
slut ögonen
lyssna
tvaga dig från det påkomna
lyssna
stig in i
centrerad veklighet
han sitter där vid stranden
sanden andas sommarleendens
åminnelse
andas kvittrande barn
sanden andas kanalerna slotten
allt det dessas händer skapade
leende i solmolns mjukhet
sanden ler vid minnet av hur
havet sköljde in
hur det var att uppleva det dessa
byggt liksom rinna ut
lösas upp
det bekom ej barnen med sorg
barnen tog ett steg samt byggde
skapade föränderliga vyer
syner
och ändå
ler sanden
fortfor jag vara sand
han är kommen ett steg till
sitter där vid stranden
sanden andas höstkommen
allt är stilla
han minns stenarna
lotusstenarna
hur dessa vek ut bladen
hur de vackra steg upp
sträckte armar upp
upp
samt dansade i solgryning
nu sitter han där
vid stranden
stenarna har kurat sig samman
djupt ned
in i sanden i havet
han har en pinne i handen
tecknen har han kommit underfund
med
skriver poesi
till ansiktet han kommit att
älska
sett henne har han
följt henne har han
han söker mod
skänka henne
sandbladen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar