onsdag 13 november 2013

den 13 november 2013



lädret sömmade skomakaren
vilken lever där i stugan med den höga skorstenen
varur röken är slöjor av färgvida skimmer
skomakaren
vilkens stuga andas hudar
andas läder

skomakaren är frände med klövfolken med hovfolken
aldrig har han fällt ett djur utan löfte

klövfolken
klövjefolken hovfolken
har undervisat skomakaren hur läder skall bearbetas
detta övade han länge

han övade sig i tvinnande av tråd av senor
allt detta viskade djuren

från var fick skomakaren sömmarnålar
allt det övriga en skomakare kan behöva

det kom
det kom helt enkelt till honom
i hans vandringar

skomakaren levde ej i denna stuga i förstone
skomakaren vandrade vida kring
han undervisades i hur markerna andas
hur skor kan möta markerna
behagligt

han stannade i byar
sömmade mockasiner

i förstone med nålar av ben
sedermera bar han med sig  nålar av silver
raka böjda
vassa
med ögon
bergsfolken kom med dem i en stund av en stund

så kom det sig att han vandrat vida kring
markerna levde i hans fotblad

så kom han till denna plats
där han uppförde stugan
ja; först frågade han marken
frågade han träden
stenarna
djuren växterna
går det bra

det går bra så sade de alla
de gav honom det han behövde
till uppförande av stugan

och nog hade han hjälp av
kunnarhänder
av kvicka händer
av godögon
av godhänder

han såg dem
kanske andra inte alltid vågade tillstå
rörelsen i ögonvrån

det kommer log skomakaren

så stod stugan där
med skomakarens behov

till medvarandes behov

mödrar kom med barn
han sömmade mjuka mockasiner
sommarmockasiner
vinterkängor till stöd

fäder kom med barn i vandringsleder
oftast söner i lära
skomakaren sömmade
skor med sulor
kängor höga

jo
skomakaren sömmade till mödrar till fäder likaså

barn ungdomar
mellanåldrar
äldreåldrar

allt efter behov

stundtals hände det att de kom med skodon
där klacken lossnat där tårna kikade ut

han lyssnade till färderna
lagade skorna
allt efter behov

skomakarens lykta skimrade i natten
skimrade denna plats i skönhet

skogsfolken trivdes i stugans närhet
i skomakarens närhet

och det hände att han sömmade skor till djuren ibland
då de skadat sina tassar hovar klövar

det hände att han sömmade
vingstödjan likaså
allt efter behov
han var en makare av skor
en makare av vägar

han såg in i lyktan
lyktan vilken han ofta samtalade med

skor kan förtälja så mycket min vän
förtälja livet vilket bär skorna

ofta ser jag dem komma
barnen
haltande eller skuttande
eller ilandes

så rör jag vid hudarna
ser djuren
ser markerna

så viskar hudarna
tag mig

så blir skorna
den hud vilken skänker gången balans

därigenom ljus
därigenom värme

skaver ej

makar vägen i skönhet

vindarna andades först mjukt
skogen slumrade
lyssnade tillsamtalet
träden slöt sig tätare närmre för att höra
vindspel kunde höras
klangspel

genom dessas rörelse hörde han vindarna ivras
de har bråttom våra vänner denna natt

lykta
min vän
min frände

en gång kom en vindfarare
vindfararen rörde vid klangvida
smeden i bergsinres glödar har smitt silverrören
döttrarna tvinnade trådar av spindelmodern givna
äldrekvinnorna fäste rören i trådarnas skönhet
hur undrar du
jo smederna gjorde små avvägda hål i rören
äldremännen skrudade träden i nattens tjäll

och havet hörde vindfararen nalkas
vände vågornas blad
rörde vid klippornas fötter
i framoms fotblad

vindfarare följde vågornas händer
följde spåren
målade i strand
av honom vilken lyssnar in i vassens
flätade båt
vari kvinnan rör vid havet
vaggar vågen stilla

vindfarare ser sjöfåglar lyfta grunden ur havet
tänder eldfaten
fyrbåkars
fyrfatens
vida ring
kobbar skär ligger blottade

vindfarare hör trädens andning
skrider
nalkas till

rör vid klangvida

väcker trevnaden i skogsrundels rådkrets

och hjortarna sträcker kronorna
eller är det trädens
naknade kronor
hjortar är det
pärlugglan breder ut vingar
eller är det frostens vita pärlor
pärlugglan är det

vindfarare äskar tystnad

hon stiger ur båten av vass

och han
vilken målade spår i stranden
viker bladen

släpper tusenden
stjärntranor fria

lyktan skimrar
är det så
så är det sade skomakaren

ser du dem tindra i nattens tjäll

och vindarna har vaggats in i lugn
träden skogsfolken stugan suckade mjukt
slöt ögonen in i drömsömn

en stund innan gryningsfolken anländer
lyktan vakar med dem alla

Inga kommentarer: