kontrast
kontrasterande verklighet
det är till stånd vari kontrast
gives i blodströmmar
detta till att påvisa organets
sörjandestämma
kontrasterande verklighet
är också
i de stunder du stångas med ditt
hjärta
i de stunder du vägrar i din
rädsla leva
det vilket är ditt liv vilket är
allts liv
kontrasterande verklighet
är till viss del
en dissekerad verklighet
däri partiklar slår mot varandra
kontrasterande verklighet
kan även skänka dig det
vilket mörkret skänker
det vilket skymningen
dimman skänker
gåvan heter skärpande av dina
sinnen
denna verklighet är i detta då en
sherpas
samt detta då
viskar
minns
det är bra att ha kontroll på
sinnena
kontroll i kärlek
sinnena är dig givna till att
uppleva
till upplevande av liv
du vet att du måste ta skydd då
hjorden skenar
du vet det vilket sker då jorden
skenar; jordskred
du vet det vilket sker då tåg
skenar
bilar bussar
då flygplan störtar
allt detta är obalans
är turbulens
allt detta vet du
så med detta i dina ögon
kan det ej vara svårt veta detta
med sinnen
sinnena är redskap
den yttre skepnaden med dess
rörelser
är redskap
samtliga beroende av vad
detta beroende är behov
behov av den vilken har knappen i
handen
vem
vad
utlöser
redskapens överhettade funktioner
sant de kan vara inne i
fryspunkten
är icke det ett tillstånd av
överhettning
samt
det är ej din vilja att
medvaranden
det är ej alltets vilja att
medvaranden
gör rusar slår kastar
okontrollerat
kulstötaren är fascinerande se
den vilken kastar bumerangen är
fascinerande se
den vilken kastar spjutet är
fascinerande att se
denna kontroll
är det skolade sinnet
det skolade sinnets skönhet
det skolade sinnets utbredda lugn
se
havet det skimrande
inte något kan giva det en
krusning
jo
den vind vilken havet välkomnar
det finns ett uppbärande lugn
där
under den så kallade ytan
i bokskogens lummiga salar
vari stammarna bildar en cirkel
av utslagna blad
släppta
icke släppta
leka de helt nära marken
samlats har de
under kastanjens vida krona
de talar det gryende ljuset
kastanjernas blom talar de
vita granar
sockertoppar från håll
så sedda
de talar bladen
händer vidagröna
de talar blomregnen
taggkapslarna
de talar är
allt stiger ur deras ord
in i liv
taggkapslarna hörde barnens
längtan
släppte
öppnade lekhagarna
bokarna
bar
bär fyrvägsblomskals frön
nu sitta barnen
med röda kinder
med flinka fingrar
tar emot
tar in
giver
kastanjerna är stigna in i
djurgestalter
kossor betar lugn hästar skrider
värdigmanade
kanske spinner en katt gläfser en
hund
kastanjer är folk av alla de slag
familjerna är många
kanske bokarna ärr släktträd med
medaljonger
hon ler
modersträdet
kvällen vandrar sakta in
stämman ropar in
kallar in barnen i lä
i lä där under ormbunksbladen
ännugröna
kastanjer är instigna i stallen
av
pinnar av strån av gräs
natten vandrar
morgonen kommer sakta in
morgonblomman viker ut blad
morgonblomman skänker dofter av
dag
barnen sträcker
lekar vida
virvlar
virvlar
rasslar med skallror
räcker långa näsor
i leendekaskader
bär rundade baskrar
barnen räknar kastanjer
fnittrar pärlande till
rullar runt i skrattande kaskader
till att högen av tio är en
barnen spelar kula
bygger pyramider
om och om igen
om
om
dagen är blå i dröm
bråttom det har vi ej
tiden är öppnad
de vilka snidade valnötsuret
de vilka smidde pendeln
visste hur fram och åter
åter och fram
mitten är
handen vilken håller
meningens rytm
urkällan
andas
klanger av järn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar