eldarnas rörelse kan jag uppleva
i mitt hjärta
händer är lagda över
kväver
elden
trycket blir allt tätare
det växer ett berg i mitt bröst
det växer ett uråldersträd ur
mitt bröst
vem häver jord över mitt hjärta
vem häver
täckelse
elden falnar
glöden
så svårt att bibehålla livet
insikten i eldens falnande
stiger in
uppleva kan jag
eldarnas rörelse i mitt bröst
vattnen kan jag uppleva
vattnens rörelse
hur vattnen stiger
huru vattnen sinar
så smärtsamt är detta sinande
denna ebb
vattenrörarna
fiskarna
maneter
sjöstjärnor
flämtar i sanden
vrakdelar
synes blottade
så smärtsamt är detta
hon hör bönen
hon rör vid
vattnen
floden stiger
så gör min smärta
så gör mina tårar
elden är ej min vilja släcka
du släcker mig ej
ur vatten är nu mina eldblad
jag kan se floden stiga
ur vinterbädd
i våren
vårstigande
vårens stigande
i strå i stam
i blad i
livsvaknan
elden kan jag se
i det de vackra kysser
frö
frö in i vaknan
allt detta kan jag
kan vi se
rörelsen
rörd är själens iver
övertagande
är icke tagen över
övertagande är det våren gör
i det vintern stiger in i floden
detta sker näri vingfolken
synliggör
sommarvindens nalkande
an nalkandes
elden kan jag se i höstens öga
i det ytan förinnerligas
stiger in i jordens bröst
jorden
gaia kan jag möta
andas i allt det vilket sker
genom oss
genom mig
genom
rörelsen
han sade
de vilka färdas i vindarna kan du
ej
kanske du ej ser
rörelsen kan du se
i gardinen den skira
en fläkt vandrar genom det
synliga rummens illusion av vara
rörelsen kan du se i löven
i bladens danser
kan du se i vattnen
kan du höra i instrumentens
intonation
i instrumentens tonande ut
de vilka färdas i vindarna kanske
du ej ser
det finns de
vilka talar hägringarnas skönhet
sagofeer
ökenvandrare vilka i solrök ser
vandrare
ser oaser
trängtar till sällskap
säll
skapande
vandring
törstar den vilken vandrar
i ensamhet i sandvågshav
det finns de vilka talar
hägringarnas skönhet
sagofeer
snövandrare vilka i snöröken
isröken ser vandrare ser oaser
allt kan du se
i de stunder du släpper målen
släpper synen ur betsel
ur remmar
ur tömmar
ur stigbyglar
ser du den vilken rider barbacka
den är en skymningsvandrare
en nattvandrare
du har släppt målen
du är medföljande
du är
skärpt
så är den vilken rider barbacka
vilken balanserar på den vassa
eggen
är den vilken rider barbacka
du är den vässade blicken
därigenom kan du se det vilket är
i är
vindarna är luft
är andning
andningen är droppar
är andedräkt
den avklädda kroppsuppfattningen
är i detta inlevelsen
eldarnas rörelse kan jag uppleva
i mitt hjärta
händer är lagda över
kväver
elden
trycket blir allt tätare
det växer ett berg i mitt bröst
det växer ett uråldersträd ur
mitt bröst
vem häver jord över mitt hjärta
vem häver
täckelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar