det finns händer vilka lyfter det
nedlagda mörkret
det är ljusvågen vilken rör vid
nålsögat
mörkret är en del av ljusrörelsen
ljusrörelsen är en del av mörkret
det är sant vi talar ljusrörelse
vi talar mörker
mörkret
delen är icke en del
delen är det sandkornen är
dessa är tillsammans näri du
makar
sandkornen samman en hög
visst kan ett sandkorn plus ett
bli två
ändå är de en hög
det är sant
sandkornen kan vara en strand
kan vara en öken
en så kallad plan yta
ändå
är
sandkornen ett
även i det finfördelade
mörkret är stilla
du möter det ofta i det utsläckta
ser du veken vilken bar lågan
i det den släcks är den mörker
är den svart
veken kan tändas igen
elden flammar röd
den släcks
svart kol är kvar
sot är mörker
kol är mörker
vilka inneboende krafter
energier lever inom dessa
energier är det
kraften tänder
mörkret är stilla
du möter mörkret ofta i det
utsläckta
kanske i hörn kanske i vrår
kanske i slutna rum
är du ett slutet rum
vad är mörkret
mörkret är möjligheten till
inträde i ljus
vilket väver med värmen
dessa är kärlek
tillstånd
skeenden
kan mörkret så kallat besegra
ljuset
slut ögonen
samt se det du kommer att göra
ofrivilligt eller villigt
medvetet eller omedvetet
du nås av en rörelse av ett ljud
du kisar
ja
antingen reflexmässigt
eller medvetet eller omedvetet
du tänder ljuset för att se
du tänder motståndslöst ljuset i
det detta är din vilja
himlarna är ett flimrande
skimrande
hav
detta hav är förenat med
det
jordiska havet
se dessa älskades händer
hur dessa flätar fingrar in i
varandra
så skimrande är detta hav
det
jordiska havet
till dina ögon
detta skimrande är i det
himmelska
himlarnas hav
här
förenat
stranden
är din hud
din hud trängtar till havet
din hud trängtar till berörelse
däri vänder du ditt ansikte in i
vinden regnen
in i berörelse
så andas granen in genom den ruta
det fönster du tror är slutet
du är i dessa flätade
sammanflätade händer
en droppe i havet
och havet är denna droppe
skälver du
skälver havet
sparven flyger i ivriga vågor
tydliggör vågorna in i dina ögon
ljus ljud
vågor
rör vid dig
stiger in i dig
du är en våg
vågen är du
vibrerande är tonen
tonen vilken löser upp muren de
byggde
hur kan stenar trivas i murar
vilka avskiljer
stenarna vet att detta ej är
därav andas stenarna in
tonen
muren vittrar sönder sägs det
vittror
svävar
rör vid
kysser stenarnas bön
bär de talade orden ur tystnad
korpar bär buden vida
korpar vittror
gudomen i dig viskar
hjärtats bön
hjärtats lov
det löfte du gav dig själv
i det du drog huden över ditt
huvud
du bar en öppen pupill i det du
här insteg
en pupill en ingång en utgång
över denna drog du huden
i gryningen synes de stiga
upp ur
från var
är det en trappa vilken leder
havet viskar
hur kan jag ha en trappa
kanske har jag det
av vatten
en vattentrappa tonar
de svävar i ängen
gränslösa
i närvaro av hel
sakta stiger solen ur bädd
de skingras
skingras
stiger ned
för så är dessas steg
dessas steg vilka är dina steg
varje steg du tager
är ovan så som nedan
nedan så som ovan
de älskanden flätar fingrar
samman
vagga
vagga
barnet mitt
så viskar dessas hjärta
kärlekens barn
ömhet
hjärta
hjärtats lov
dagen är ett skimrande hav
skimrande ljus
gränserna framkommer
är detta ej märkligt
av ljusets reflektion
av värmen
så
är det så
ler granen
att ju mer du strömmar värme
desto formfastare blir illusionen
tankarna pilar
ilar
sinnena virvlar
hjärtat stiger fram
denna värme är icke begreppens
värme
detta ljus är icke begreppens
ljus
kom sätt er här runt elden
tankekorn ilande pilande
sinneskorn
virvlande
ängderna är instigna i höstäng
låt oss följa elden
låt oss mata elden
det vilket är
bliver
det vilket bliver
är
så är dagen ljus
så är allt synligt
så är det ej viskar granen
så mycket göms
hon viskar
tala icke till mig genom den vita
lögnen
det
vita ljuset
av omtänksamhet
skär sönder min hud
hur kan jag lita
till dem vilka brukar
den vita lögnen
kanske
kan ske hör hon min viskning
hon lyfter sina silverhänder
omfamnar mitt ansikte
rör vid min pannas
ihärdiga
smärta
tager härden
till eldstädernas
smeder
vilka andas
opalregn
in
i
gnistskogar
ömt sluter hon min längtan
in i viskningarnas djupa dal
nynnar
trösteordens
sannhet
skymningen nalkas sakta
hon kupar nu händer
runt min flämtande
låga
stanna
än
är
är
det finns en sommaräng vari
ängsblommen blommar
regnbågsbladen är ett skimrande
blomsterhav
fyllt med dofter med rörelse
luften vibrerar
surrar
kanske dansar de
i luften
det surrar bin i luften
landar i blomsterskålar
blommorna ler
blommor ger
luften är ett surrande bihav
bin bygger kakor
femkantsceller
kakor
doftar
honung
mer vax
stugan är mörk
vad kan vi göra
hösten nalkas
det kommer en vind vandrandes på
vägen
sträcker handen till frågan
kom
jag skall visa dig
jag har
sett
frågan tager tacksamt emot
vindens hand
de vandrar till en äng
till ett fält
fingrar plockar bomull
bomull
vad skall jag
göra med bomull
tysta dig
fråga
kom
jag kan visa dig
de kommer till floden där väntar
dem en kvinna
kjolarna är uppknutna flodvirvlar
dansar
hon sköljer bomull
hon breder ut bomull i markens
händer
vinden torkar dem
i närheten sitter en man
kvinnans make
han täljer
med mjuka tag
vad täljer du
du får se
våga tysta dig fråga
fyll dig med tålamod
det ringlar lockar av trä
av träd
runt mannens fötter
knivbladet gnistrar
det är en vacker dag
vindstilla
ty vinden har slagit sig ned
med frågan i sitt knä
så säger mannen
nu skall vi se
han sträcker det täljda stycket
till kvinnohanden
hans älskade maka
hon spinner tråd
vad skall ske undrar frågan
du får se
tålamod
tålamod
vinden ler
frågan skruvar sig för att komma
lös
mjukt famnar vinden om
tråden rinner mellan hennes
fingrar
så stannar sländan
ställ dig här säger mannen
till frågan
varför där
nej inte där
här
ler mannen
frågan ställer sig
gives en ände
av en ände
kvinnan håller en ände av en ände
nu snurrar vi
vinden ler
jo snurra
det brukar frågan göra
de snurrar mer tvinnar
tråden blir grövre
vinden ler
mannen säger kom
vi kan hämta
hämta
hämta vad frågar frågan
släpp ej tråden säger kvinnan
du får se
nu är det ju nästan så att frågan
inte kan stå stilla
du klarar det ler kvinnan
mycket spring i benen har du
du klarar det
öva ditt
tålamod
så kommer vinden
så kommer mannen med en kaka
inte en sådan kaka
av bi
given
kvinnan håller tråden
sätt dig här
stilla dig
fråga
kvinnan lägger tråden mjukt på
arket
så lindar de kakan
är det rulltårta
kvinna ler mjukt
jo
av ett annat slag
än den munnen brukar tugga
ser du
hon har tagit fram en stake
sätter ljuset i
mannen
hennes älskade make
sätter ett ljus däri
av bi vax kaka
tänder ljuset
ser du
du ser
och frågan ser
i klarnande ljus
nu vet jag hur stugan kan bli
ljus
så är det sade mannen sade
kvinnan sade vinden
leder du mig hem kära vind
det gör jag sade vinden till
svaret
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar