tystnaden
en flyende vinge
varför räds ni tystnaden
i tystnaden sker möten
vinge flyende
en
tystnaden
tystnaden en flyende vinge
ur himlarna
sänd
en droppe
tidsdroppen
en av de vackraste droppar
alla droppar är vackra
detta är ej en jämförelse
tidsdroppen
låt oss säga hänger i en tråd av
silkesljus
spindeltrådsljus
gryningsljus
skimrande ljus
stillhetsljus
tidsdroppen
så ren
så klar
jag undrar varför det lindades
så hårda band runt
skal vilka kapslade in droppen
implicita
samtal
implicita gärningar
vilka tidsdroppen ej kan göra
det vilket benämns förstå
tidsdroppen
den renaste klaraste droppen
vilken icke döljer
vilken upplöser
det vilket gjordes till tid
den tid vilken stängde in
själarna bak lås och bom
gav ögonen galler
galler genom vilka händer
sträcktes för att nå
en möteshand
tiggarhänder
utmärglade
så blev det genom den
ålagda tiden
själarna
människan gjordes till tiggare av
närhet
tiggare av närhet
nådde
når ej sitt inre
paradiset
örtagården
templet
hjärtats vida vingar
vari formen är upplöst
vari doften är
bladen
väggarna
bäckar
floder
hav
hav tillit till tystnaden
tystnaden river mjukt ned murar
byggda av de vilka såg denna
droppes skönhet
tidsdroppen
se hur den varsamt
upplev hur den varsamt
sänker sig ned över dig
upplev hur denna droppe skimrar
din hud
sjunker in
in
flyende
är ej denna vinge
flyende är doft
är ej rädslans springande steg
är hinden
vilken löper med vinden
i vinden
se denna droppe falla in i havets
stilla spegel
faller
faller
ringar bildas
vet du ej det orden är
begränsade droppar
ur rymd
av rymd
urrymd
aktsam är ett vackert ord
droppen är skiraste kristall
du håller droppen i dina händer
aktsam
i aktsamhet
ty du vet droppens skörhet
vari är styrkan
ringarna
eller
pupillen vari droppen faller
faller
stiger
ur det fallna ordet
sprides ringar
rör vid periferin
dras samman
stiger
stiger
tystnaden stiger
ordet är en droppe
vilket sprider ringar
var aktsam med orden
droppen sjunker samt stiger
tystnaden
tidsdroppen
löser dig ur bojorna
droppen i natten
nu vorden en frostgnistrande
pärla
tindrar i det ännu vaggande
rosenbladet
ja
de säger natten är mörk
hur kan det uttalas så
droppen stiger in i tystnaden
är tyst
det är den oas vari jag kan höra
min stämma
stämman
utan dessa svärmar
ögonen blickade in i stjärnhavdas
ädelstensnät
markerna andades
ädelstenskaskader
ögonen såg skönheten
begynte plocka
dessa kaskader
ögonen fylldes av en märklig
sjuka
avund
av urd är dig skönheten given
ej ur und
tag dessa örter
hela dig
ögonen hörde ej detta
svepte en mörk mantel runt
natten
stjärnhavda skymdes
kisar stundligen
genom väven
hur kan detta mörker uttalas så
nattens mörker är ljuset i ditt
inre
ser du hur du vakar vid
hjärtelden i natten
gnistor dansar
lyser upp dina ögon
dina ögon dricker
ädelstenskaskader
helt lugnt kan du sitta
ansträng ej dina plockefingrar
droppen är i tystnaden
de säger tystnaden är
tyst
hur kan det uttalas så
natten
denna natt
är den färg
den ton du så ofta skriver
viloblå
kanske skogsblå
kanske duvblå
kanske är denna blå
viloblå
i denna natt silverblå
blåsilvrad
stjärnorna skänker
just de glimtar natten
denna natt har behov av
hon skrider vacker i silvermantel
vindarna kanske är vinthundar
vindhundar
hon manar hundspannet stilla
droppen vaggas i bladet
gnistrar i möte med stjärnan
hör du tystnaden
så vacker
så mild
fylld med ande
andäktig
kanske är det sömnen vilken
svävar
tidsdroppen
en av de vackraste droppar
kanske är det sömnen vilken
svävar
andevandring
såg du
ja
du såg
jag såg dig se henne
i skymningen
himlen
nordanhimlen bar en eldstrimma
en eldfjäder i hand
skriver skymning
hon blickade mjukgul fram
bredvid kvarnen mellan stammarna
stammarna var i detta framgrund
framförvarande
hon var bakgrund
ugglemor harklar stämman
där jag satt var hon framgrund
droppen gnistrar
så är det med vävarmanteln
vi droppar pärlor beroende av var
vi är
åter tystnad
det jag såg
tog droppen upp
sade droppen
var
stammarna var strängar
hon spelade lyra i skymningen
gav barnen vaggsånger
så är det i tystnaden
så mycket lever däri
så är det sade ugglemor
samt bredde ut vingarna
över skuggorna
tände
pärlljusen
tystnaden
en flyende vinge
varför räds ni tystnaden
i tystnaden sker möten
däri spinner mjuka röster sannhet
inväntar ordgåvornas skönhet
däri omfamnar
ögon varandras linser i skönhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar