tillbaks till ditt hjärta
så andas gryningens skira
andning
med svävande purpurslöjor
med skimrande stämma
och vinden är
en bambuflöjt
rör vid din andning
rör vid dina ögons syner
tillbaks till ditt hjärta
glasvingar sveper vida
trädens fingrar äro kala
bär tindrande droppar ur natt
kristaller
lindade runt
runt
morgonblomman viker upp ögonblad
skira
tindrande i vördnad
synes skirblå himlar
sväva
folken de vackraskira
svävardansar i ängen
rör vid sömn
ännu slutna drömmar
öppnas
öppnas
instiges
morgonblomman
svarar
möter dagens hand
luften andas klar
vingfolken lindar sånger
in i bäckens ännu öppna åder
vintervide
vide
visar
bladknoppar
slut dig du nyfikenöga
slut dig
svep dina tassar in
hör du
du hör
återvänd till ditt hjärta
natten gav regn
vägen är mjuk
rådjur skuttar in i skogsöar
barnet med mjukleendeögon
rör ömt vid vägens sjöar
glittrande tindrande
samtal
om
om
hjärtans vägar
mjuka moln stiger
upp över skogskant
luften andas
kyla
kylig
är ren
ren är kylig
doft av nalkandes snö
solen sveper in sig i mjuka moln
sakta sluter morgonblomman
dagens möten in i hand
skymning träder in
skymningsblomman lägges i sjöhand
eld
eldslöjor
rör vid sjö
rör vid strand
sakta
sakta
silas ljus
i fingrars mjuka skönhet
dagen är i sömn
i skymningens mästarhänder
målar
skriver
caligrafi
fadern sitter med sonen
sonen av de vida stäppernas
andning
sonen vilken vandrar med röda
klippors skönhet
vilken följer flodens lopp
vilken smyger mjuktassad
mjukfotad i skogens höga stammars
lä
talar med hjortar
med björnar
vakar med vargar
i nätternas stjärnklara
simmar
bygger med bävrar
bugar
med mötande ansiktsljus
hälsar de fyra vägarnas nav
de
sonen sitter fadern med
den sonen vilken ligger på
ryggåsen
dold i gräsvida
lyssnar till bufflarnas
moln
drömbärarnas stigar
den sonen
sitter nu med fadern i det höga
gräset
invid floden
elden vilar bak slutna vingar
hon med silverslöjorna
med stjärnvida
med mantel spunnen ur diamanttråd
lyser upp deras natt
sonen frågar fadern
drakarna fader
drakarna
är dessa synliga mer
fader
jag har sett ädelstensbårder i
natten
sett ögon genomskådandes nattens
släckta
fader jag har sett
hört rörelser
susningar
drakar
drakarna är det fader
jag har sett dem träda in i hav
sjöar
träd stenar
in i fåglar ut ur fåglar
sett dem vara moln
vara i moln
sett dem öppna bergen
sluta bergen
ja fader
jag har sett
jag ser
säg mig fader är det drakarna
fader
ur vattnen lyfte de min son
drakarna lyfte ur vattnen
ty de hörde vattenpärlor sina i
skålarna
bjudskålarna
fyllda med gåvor ur minnesflodens
åder
drakarna hörde dessa vattenpärlor
så klara är dessa pärlor
vattenklara
i den rena
ja
dessa skålar är skålar inom vilka
tanken är
tankarna är dessa pärlor
stigna ur hjärtats fröjd
hon med silverslöjorna
blåser mjukt andning
rör lätt vid gräset
gräset susar
böljande
drakarna
sonen min
hörde du
såg du
ty drakarna vattnade dessa
jordskålar
ur havet det vidas
ädelstensögons djup
ser du ljusen
lyktorna
ädelstenarna tända
på gravarna av minnen
lysa upp nätternas natt
fadern sonen hör
floden darra
hör floden släcka
silverlanternornas färder
sonen fadern hör gräset darra
släcka
silverfacklornas plymer
och hon med silverslöjorna
höljer dem
höljer fadern höljer sonen
högröstade skrällstämmor nalkas
högröstade skrällstämmor spärrar
upp ögonen i rädsla
de se gestalter i gräset
rädslan är hes i frågan
frågan lyder; är detta avlagda
skuggor
är detta gastar
är detta
de lyfter en stör slår blint
skadar fadern
vid sonen ve
vid sonens virvlande smärta
flyr de
hon med silverslöjor
breder händer över fadern
bär fadern in i en stund av sömn
hon lyfter sonen in i stenens
händer
vaggar i ädelstenstoner in sonens
vakna sömn
kallar in en av drakarna sju
tag denna sten
plantera den i floden
till den stund vari
de händerna lyfter den ur vakans
sömn
draken lyfter
planterar stenen
med sonen
fossilsten
ligger i sandbädd
lyssnar till flodens lopp
ringarna är många
e gosse nalkas
lyfter en sten
stenen delas
gossen ser
en
ett liv
vilket ligger på mage
med ansiktet tätt tryckt intill
stenens framlob
gossen bär stenen hem
håller stenen
sonen tätt intill sitt hjärta
åter till ditt hjärta
fadern sitter med sonen i det
höga gräset invid floden
drakar sveper vingar
med ädelstensbårder
glimmande i denna natts natt
hon med silverslöjor
med stjärnvida med mantel spunnen
ur diamanttråd
ler i ömhet
så är
ringarna
lagda
i cirkelns
nav
tillbaks till ditt hjärta
så andas gryningens skira
andning
med svävande purpurslöjor
med skimrande stämma
och vinden är
en bambuflöjt
rör vid din andning
rör vid dina ögons syner
tillbaks till ditt hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar