träden
stammarna
deras längtan
de vilka upptäckt havets andning
havet uppfylldes av dessas
längtan
stammarna kallade träden till
rådskrets
utvalda bejakade lade sina livs i
dessas
vilkas längtan bar detta skeende
kanske stammarna
kanske träden
uppfylldes av dessas längtan
så är denna längtan gemensam
hur skulle nu detta ske
hur skulle nu detta uppfyllas
det fanns en bland dem
vars händer bar skogarnas ådror
med sig
i sig
en vilken utan sin egenvisshet än
bar skogarnas ådror med sig
han lades i detta in i sömn
i dröm
i en av skogarna nära
helt nära havet
havet ej synligt sände sånger
sände dofter in i dennes kommande
träden förde honom
till smederna vilka gav honom
verktyg
träden visade honom skeppsbyggen
och detta var hans kommande
han är en skeppsmakare vilken
lyssnar
till sångerna
de skänkte honom i
sju gånger sju nattliga färder
och han
skeppsmakaren
undervisade i sin tur kommande
så är det med mästare med
lärjungar
med alla vandrande gesäller
skeppen gavs åror i det vindarna
slumrade
segelmakare hörde stiltjen
hörde piskor vina
detta var ej
viljan
segelmakare kom
till han
urskeppsmakarens
undsättning
de hör ej
vad har de glömt
vinden lade segelmakaren i bädd
segelmakaren gavs segel av vindar
av luft av vingfolk
av himlars väverskor
träden havet vindar marker himlar
nynnade
det är ej enstaka lärdom detta
inte ett
allt väver i behov av
vardande
stammar äldre lade sig ned
viskade lägg skeppen på oss
så rullades skeppen med linor
in i havet
vattenkaskader glittrade runt
skeppen
glittrade i de givnas ögon
så enkelt
så lätt
de en gång längtade
givna
såg dessa segel fyllas
de glömde
än mer
vad kunde skeppsmakaren
segelmakaren göra
kunde de övertyga
de hade sett och
insåg
de inväntar lugnet
såg de givna bruka skeppen
i det träden
stammarna
susade
bar i stormarna
alla visste de att gryningen
anländer
i begynnelsen av skeppens
svarsvind
såg de glädjen i ögonmöten
huru stränderna i formgestalter
förenades
omfamnade varandras händer
omfamnade varandras sagor
så kom
det var icke längtan
det var bättre
än
skeppen brukades till liar
till slag
till krig
och skeppsmakaren
och segelmakaren
såg kvistögon slutas i bön
såg segel färgas röda
blodsröda
såg
såg
hörde
inväntade
och gryningen anlände
i allt hördes hjärtats rytm
de givna
öppnade
de glömda seglen
vita skimrade
pärlemorseglen i vind
detta
visste de
skeppsmakaren
segelmakaren
ty de hade sett
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar