respektera min upplevelse
han sitter i kammaren
med tiljornas följande kvistögons
vishet
med doften ur jord stigandes upp
ur strimmorna ur springornas drag
drag är ej kommet in
detta drag är viskningarna ur
jord
en eld brinner
sprakar hemtrevnad
han byggde eldstaden med bara
händer
i samtal med stenarnas urkälla
i samtal med bergets smeder
vilka smidde järnstängernas stöd
väggarna är timmer med öppna vyer
rutorna är blanka
dörren är välkomnande
taket
taket är jord är gräs är torv
rökgången är en öppnad pupill
förenad med stjärnhavsöga
vem är han
han vilken sitter i stugans lä
med skogar tätt intill knutarna
han knutit upp
han är den vilken vandrade in i
öknarna till upplevande av törsten
till tystnaden
till sandens vågor
till karavanernas kryddsånger
han är den vilken lyssnade in
orden
orden förda av vinden
ur karavanernas händer
avsides vandrade han
hur skall jag annorledes
annorstädes veta
törstens stämma
annorledes
annorstädes
kläderna flagnade av kroppen
ett ländkläde kvar var
huden skiftade in i sand
skiftade in i brons
han mötte skorpioner
vilka målade giftets vägar
huru folken ej hörde örnen färdas
huru de
folken iklädde sig rustningar
skal
samt närhelst de mötte motstånd
stang dessas gaddar i ryggens mot
dessa höll stånd mot hjärtats röst
skorpioner rasslade pekade med
gaddar i himlars skyar
visade mig hur gift kan verka
hur gift kan läkas i det detta
gift uppenbaras
han hörde kondoren lyfta
röra vid sanden
varur
ödlor målade sandens vägar ur hav
och sanden andades in
var vandrade han nu
mannen
han
vandrade i bergsländer
vari bergen skimrade
rena klara toner ur
hjärteldars inren
han bjöds in i bergen sju
de smidde honom bladet
bladet med vilket han
skulpturerade
täljde
de
bergsfolken
öppnade grinden till ängen
ängen däri vildblomstren andas
runt vilken skogarna bjöd havens
sånger
ur vida minnesfloder
så kom det sig att allt det han
sett
mött andats in levde samt lever i
hans händer
i stugan han uppförde i lära hos husmakaren
husmakaren vilken kom
han sitter i kammaren
med tiljornas följande kvistögons
vishet
med doften ur jord stigandes upp
ur strimmorna ur springornas drag
drag är ej kommet in
detta drag är viskningarna ur
jord
en eld brinner
sprakar hemtrevnad
han täljer med mjuka anslag
gestalter
stigna ur minnets flod
elden öppnar gnistknoppar
sprakande dansande lekande
han ler
ansiktet ett fridsansikte
prytt av mandom
av språk av tecken av liv
händerna doftar möten lyssnanden
höranden
talanden kanske
vandringarna i öknar berg skogar
ängder färder
villfarelser
dem hade han sett komma
villfarelser därav vandringarna i
livets rörelser
i den stund han här kom
kupade han sina händer
fyllda ur källan
såg i det stilla vattnet
tingen i det tingen är
han täljer gestalter
avklädda rustningar
avklädda skalen de lagt på sig
öppnade hjärtan
han täljer gestalter ur hjärtats
flod
ur minnets flod
så många
vackra samtal
håller honom sällskap
håller honom vaken
ofta stannar vandrare
bjuds in till elden
han ser in i dem
förtäljer dem
en
vandrings strof
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar