människor
hämtar nattstoff
han står helt stilla
först
undrar hon
huruvida detta är en stam vari
blixten slog ned
in i
är detta en menhir
en trilit
han står helt stilla
vem skulpterade dig
vem snidade dig
hon undrar
huruvida en gren kan
växa ut från en sten
han står helt stilla
platsen är nu en kulle
en gång ett berg en gång en
klippa
hon ser berget klippan
stiga ur havet
blänkande
ser honom skaka ur kaskaddroppar
tindrande hav ur håret
huden är diamant skrudad
ett berg en klippa
kanske bredde han ut manteln
hon ser en man binda samman
grenar
sträcka trådar
ser kvinnan väva i ramen
ser henne sömma en mantel
den han bar
bär
kanske bredde han ut manteln
kanske smekte han berget med
händerna
kanske rotade fingrarna sig
kanske
kanske täckte han berget med
detta gräs
hon hör vinden vandra genom gräset
hör gräset vissla i vindens
stigar
kanske täckte han berget med
detta gräs
med denna ljung
tärnor svävar ovan molnträd
ovan molnkronor
hon nalkas honom varsamt
han står helt stilla
hon hör stämman hans
välkomna henne
de står helt stilla
havet är spegeln
i vilken de ser tingens är
ser tingens skönhet
ögonen rör vid skönheten
han bär en mantel
vävd av indigoblås gröns djup
vinden är stilla
han håller en stav i handen
av en gren
knotig ej knotande
vi
är vandrade långväga komna
så är du
en gång tornade seglen upp
mörka ur tankar satta ur mening
seglen tornade upp sig
tornen var många
smulas sönder
in i sandsten
sanden blåser vinden
in i bördig stränder
händer
målar mandalas
tornen var många
allt högre växte tornen
pilgrimmarna förblev i bergen
insvepta i skira slöjor
nynnade pilgrimmarnas skarpa
blickar
helande mantran
i tornen svarade fränder
länder syntes vissna
steg hördes i nätter
stigna ur bäddar av cementbolster
vandrare i natten
med ögon vända i stjärnvisas
ansikten
söker
de förträngda orden
pilgrimmar
sejdar mjukt
människor
hämtar nattstoff
söker
det vilket stiger upp
ur hjärtfloden
de står helt stilla
hand i hand
följer rörelsens sakta vaknande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar