äppelblommen har släppt vingarna
fria
äpplen doftar markfärder
kvinnan lindar sjalen tätare om
kjolarna sveper
böljar med varje steg
i rörelse till hennes själs
vandring
de tvenne stammarna
vilka bär gungan viskade i
nattens
silverklara händer
hon steg upp ur bädden
sitter nu i gungans rörelse
sluter ögon i befrielse
korgen
den hon flätat
står stilla
fylld med tankar
hon bäddat in i sidenmoln
sitter hon länge
sitter hon
sitter hon ej
gunga
gungar
ro
händer ger fart
ur vindmjuka stäppers blå salvia
hon glider mjukt av gungan
vandrar till
körsbärsträden har släppt
vingarnas färder
natten leder hennes stigar
till hammocken
mjuka dynor
färder
sand
rosor
dynor
dyner
dofter
kryddor
hon gungar
gunga
gungar
här var nu
nu var här
floden bär henne
bär henne in i körsbärsdalen
månsilverfloden sköljer in
trädet
trädet med silverklara
följer henne
nu sitter hon i gungstolen
vägguret slår slagen
ekot av tystnad
väggar är tomma
korgen
hon vecklar upp
sidenmolnen
viker ut tankar
svävar
svävar
fjärilsvingar
gunga
gungar
här sitter en kvinna
sakta
knäpper hon upp bröstet
barnet mitt
är mina tankar renade nu
så är mina tankar renade
fruktträden
var i blom
tag mig i din famn
hon sade
se
in i mina händer
cirkeln vilken är i dessa
se denna cirkel
se sjön inom vilken detta blad är
se detta blad vilket är tvenne
halvor i enhet
se dessa halvors helhet
ett hjärta
se detta hjärta
se detta blad
se denna fjäril
säg mig du vackra hjärta
vari du lever
lever jag av dig
lever du av mig
och hjärtat svarar
i bröstet lever jag
se detta bröst
se denna korg öppnas
du knäppte upp rosenbroschen
den med de tolv
i mitten ser du den trettonde
så är denna korg bladet
näckrosbladet
se denna sjö
hör näckrosens lugn
fylla dig
så är denna korg bladet
är detta blad fjärilsvingar
så är det med mig
jag flyger jag väver in mig
och varför gör jag detta
jag har vandrat vida
ätit utan att svälja
mött utan att sluka
nosat utan att svälja
utforskat utan att stjäla
se denna fjäril
se denna kokong
se denna larv
så är tanken vilken vandrar
och tanken väves in till mognad
i mognad fäller fjärilen ut
vingarna
är det ett parasoll
ett tankeparasoll
parasollet vänder upp
ansiktet in i regn
vattna mina jordar
parasollet
är ur himlars
kupoler
öppna
i mognad fäller fjärilen ut
vingarna
se dessa vingar
se detta blad
se denna cirkel
se in i mina händer
kunde mina tårar förenas med
detta hav
kanske kunde jag i detta höra
den droppe vilken är mina tårar
kanske droppen skulle viska
hamnens destination
kanske den vilken kastar ut näten
kunde hala upp fångsten
samt se dessa brännande
inmatningar
dessa sår
släppa mig fri in i havet
till att vaggas i havets mening
tänkt har jag
se
dessa tankar svävar fria
du vackra hjärta
tag mina tankar i dina händer
här sitter en kvinna
sakta
knäpper hon upp bröstet
barnet mitt
är mina tankar renade nu
så är mina tankar renade
fruktträden
var i blom
tag mig i din famn
hon sade
se
in i dina händer
cirkeln vilken är i dessa
se denna cirkel
hon är trött
stormarna har piskat länge nu
hon är mycket trött
klagar gör hon ej
hon vet djupt i det inre
det sker nu
det är denna trötthet hon måste
vandra in i
denna trötthet skall sluka henne
lösa hennes oförglömliga
det vilket hon manar in i
stillhet
det kan endast ske
i denna trötthet
hon urskiljer ej längre vems stormarna är
hennes eller omgivandets vara
varför skall jag urskilja
jag är omgivandet
omgivandet är jag
hennes låga mattas
allt hopp är släckt
hon viskar
det skall ske
detta är
det är i den stunden
mattheten har lagt henne ned
som marken skälver
röd magma
stiger
hon ser den svarta rutan
ser lågan släckas
lava väller upp
magma
sköljer över
stilla är hon
det bränns
det bränns ej
lavan
lindas runt
är jag i puppan
jag är
är jag
jag är
en kniv
skär upp puppan
hon kippar efter andning
andningen fyller henne
hon stiger upp ur havet
är jag en val
valet har du skrivit
vattenkaskader glittrar
hon stiger upp
stranden möter
hon bär kläder
en enkel skrud
hon är den hon var
den hon är
eldar flammar
i bergsöga ser hon dem
smida
svärd
svärd är det ej
hon ser dem smida sablar
djupt skådar de in i de
utsträcktas
framsträcktas händer
överräcker sablar till de mognade
eldar flammar höga dånar
sabeltandade tigrar vakar i
cirkel
runt
de höjer stämmorna
med huvuden lutade bakåt
ögon riktade in i skyar
elden dånar
marken skälver
hon ser dem
lyfta sablarna
ser dem dansa
sablar gnistrar i eld
rörelserna är allvärldars
hudar skimrar brons
hårens korpvingar är fria
lösta
de dansar
de för sablarna
korsar klingor
öppnar
korsar
vägar möts
sabeltandade tigrar vakar
med dröm
hon ser gryningens strimma
elden sänker manteln ned
värmen sköljer in
sakta stiger ljuset
hon ser dem lägga sablarna i ring
tigrar
öppnar cirkeln
hon stiger in
de bär henne
till floden
skjuter ut båren
strömmarna leder
för
en av dem
släpper pilen
elden
synes stiga
upp ur
bädden
ja
din tanke är ren
nu
du är redo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar