den lille skuttar runt bland stjärnorna

1:a Advent

Den lille skuttar runt bland stjärnor
Stjärndammet yr
Himmelselefantens snabel suger upp
Stjärnstoff.

Den lille skuttar från stjärna till stjärna
Klangerna stiger
Stjärnorna
Upplöses
Dammet yr
Stjärnstoff gnistrar
Himmelselefanten/dammsugaren suger upp dammet.
Sammanfogar den nya kroppen. Det är en märklig bild eller hur?
En himmelsdammsugare.
Den lille hoppar och skuttar omkring – runt stjärnorna, bland stjärnorna och de upplöses.

Stjärnorna är levnadsöden, de upplöses.
Stegen upplöses och skärskådas.
I eldsljus ses de.
Nej och åter nej! Det är inte gehennas skärseld, det är inte helvetets flammande förtärande eld.
Se då bilden; själarna sitter vid elden. Vid stranden sitter de och samtalar, ser livsdrömmens begynnelsetråd samt stegen, ser snåren och de blommande grenarna.

Varför väljer Vi så en dammsugare att vara bild för detta?
Du såg elefanten – den bilden tilltalade dig eller ditt bildsinne mera.
Men se så dammsugaren:
Den har en monoton röst, den har en kokong/puppaliknande kropp.
Den har en snurrande fläkt och ett kretskort ibland flera. Här är det ett kretskort.
Kretskortet är en skattkarta
Så har dammsugaren en snabel eller en dockningskanal.
Det finns också olika munstycken.
Ser vi nu till fläkten så snurrar den helt naturligt runt; den är ett stjärnhjul.
Ser du denna fläkt i ett större perspektiv eller i större format skapar den ljus och skugga till en vacker rörelse.
Kokongen bär möjligheter till liv.
Den monotona stämman har två olika bilder inom sig; dels det egna inre lugnet och det yttre varats sovande hypnotiserande bortförande.

Slangen, den finns hos elefanter, humlor, bin, fjärilar, suger upp näring.
För att näringen skall tillföra liv måste den filtreras och det är så att dammsugaren har filter av olika slag.
Munstyckena då?
Dessa är anpassningsbara, följsamma, beroende av marken eller underlaget.
Kretskortet; hela livsvandringen är en skattkarta.
Den lille är människan; själen.

– Advent,
Ad ventus, du letade länge efter den latinska betydelsen. Du tycker mycket om latin, gamla språk.
Glöm nu betydelsen, det är faktiskt skönt att vara betydelselös i detta sammanhang. Allt behöver inte ha en etikettsbetydelse och specifikt inte ord. Det är på grund av dessa etiketter orden har vridits om/vridits ur.
Vi har visat dig att se orden.
Ad är till eller i.
A är en öppnande bejakande gest, livet vidgar sig uppåt och nedåt i jubelsångsglädje.
D är djupandning eller bättre är att säga; djup varm nedstigning, sänkas ned i värme.
Ventus är för – väntan – till.
V är havets våg, virvlande vågor, vaggande modershölje, vaggande händer vaggande sånger, vindens sus och vårens böljande sångljus.
E delarna är splittrade, glaset krossades i tusen bitar vindarna andades in och bitarna passades in i varandra – fokusera in i mittpunktens hjärtvärme.
N trippande lätta fötter, fjärilsvingar lätt beröring smekande sång, lätt beröring i allvarsamt innerligt kärleksfyllt ljus.
T vandrar rak i ryggen ned från himlen in i jordens sfär, staven slår ned och säger giv rum för själens sanna levnads väg.
U lyfter armarna i parallella drömmar svara ja till andens bud.
S strålar strömmar ser – mitt ögas ljus.

Advent;
Första adventsveckan.
Jorden, den fysiska kroppen slumrar i ro,
Barnet sover i ro,
Livet sover i ro,
Det inre ljuset lever,
I drömlivet är det yttre,
Kroppen oskyddad
Angripbar.
Se bilden; du sover i sängen, kroppen är där, den sover stilla i bädden, själen dansar och anden svävar – ändå är de alla förbundna med varandra.
I denna stund är det lätt för det lägre jaget, skuggan att ta över.
Tanken väcker dig och säger; det var bara en dröm…
…
I natten vandrar en blåfrusen själ med hjärtat i händerna
Övergiven
Ensam
Vilsen
Ensamhet

Silverne fjäderskrud susar i natten,
Hennes välvda ögonlock öppnas blickar i visdom

Hon visar vägens snår
Visar blommande grenar
Hon breder ut vindmanteln
Bjuder själen
stiga i

Sveper
In i skogens djupaste dunkel
mellan tvenne klippor
Osynlig för ovetande ögons linser
Är boplatsen
Dörren till kojan öppnas
Doftande granris möter
Vindmanteln är nu själens klädnad
Silverren

Silverne fjäderskrud susar i natten,
Hennes välvda ögonlock blickar i vishet

Vita fällar
Elden sprakar
Värmen vaggar henne till dröm
Han stiger in i drömmen
Famnar hennes livsgnista i kärlek
Hjärtat ler ljus
Stjärnorna
Fyller natten

Silverne fjäderskrud susar i natten,
Hennes välvda ögonlock blickar i kärlek
…
I natten sjöng regnets sånger
Droppljuset rann med hudens linjer
Ljustårar
Änglagåvor
Diamanter till vissnade stränder
Händer öppnade dagen
Iklädd gråskimrande klädnad
Skred hon in
Bärandes gyllene frukter
Silverslöjor
Svepte runt
Vita droppar
Månljuspärlor
Sjung bjällror
Klockor
In i ögonens skålar
Vindarna bar gnistrande bloss
Tände ljus
I svarta rutor.