Handen smeker
Sakta
Lugn
Vitrosor
Vita
Solögons
Månljus
Gnistor
Sjunger
Mandelögon
Sluts sakta
Hjärtat
Spinner
Förnöjt
Katten rullar ut rörelsen
Runt
Knutarnas hårda hörn
Handen smälter
…
Den gamla kvinnan sitter framför spisen
gungar
fram och åter
Ser
eldandarna dansa värme
Hon lyfter fram hjärtat
Lägger det i
Ser
flammorna tvaga dess linjer
Röd värme stiger in
Blå mantel höljer
Violett stillhet
Omger
Hjärtat vandrar in i hennes händer
Den gamla kvinnan sitter med spisen
gungar
fram och åter
Reser sig
Dansar hjärtats vita rytm
Tempeldalens blommor
Slår ut
– I kojan andas ro, golvet doftar granris, det brinner en eld i huset,
spisen murades en gång för länge sedan innan tiden börjades,
stenarna lades en efter en dit, murades samman i ständigvarande härnad, med raspgrus.
ovanför elden hänger järngrytan, tre svärtade järnkedjor, ringar av fridslängtan,
dess tre fötter finner värme, leder värmen.
in i de svarta urvridna ögonhålorna.
släpande fötter dras över golvet.
I kojan andas ro,
golvet doftar
granris.
Ånga stiger upp ur grytan, doftande ånga, stiger upp ur rökhålet,
smeker dess insida breder ut vingarna.
omsluter ytväggarna.
Knirr knarr
Knirr knarr
Vaggan vaggar
Slumrande ro
Modern vaggar barnet stilla.
Moderns ögon smeker pärlans milda skönhets ljus, pannan strålar vit.
pärlan öppnar ögonen, hon ser havet, vaggan vaggar slumrande ro vaggar barnet stilla.
pärlan förs till stranden, ler ljus in i mötande ögon, sakta vaggas de stilla.
I kojan andas ro
golvet doftar
granris.
Modern
andas ut
hör
Snövindar vita vina, kristallsångers tindrande livsljus, ytväggarna smälter sakta,
Vita tankar tänds i nattens stillhet, stilla skimrande låga,
Brinn, brinn till liv,
Modern
andas in
ser
raspgruset glittra, stenarna släpps fria,
pärlan öppnas sakta,
barnet ler visdom
andedräkten
faller ned runt
sveper
om
gives
frid
-I kojan andas ro, golvet doftar granris.
Frid gives av den vita tanken, golvet i kojan är jordgolv, nu öppnas golvet och furorna växer upp, granriset förädlas, ges åter liv och växer upp i himlens, himlarnas rymder.
Det spirar en spira i himlarna in, den möter stjärnornas ljus,
Stjärnornas ljus lindas runt granarnas djupa stämmor.
Släpande fötter smeker smygande markens linjer,
Tassarna faller mjuka mötande till,
Känner livets andningspuls.
Katten söker sig till värmen,
Då stenarna druckit Solens värme lindar de sig samman i stenfamnen.
Det ringer en barnramsa inom dig: ro, ro barnet, katten hänger i garnet.
Se lammen vandra i de vida ängderna,
Lammen mjuka lena,
Växer,
Fårens ull klipps,
Tvättas,
Kardas,
Spinns,
Spinn tråden lång och fin.
Garnet färgas med växternas livsfärger.
Vantar, sockor, tröja,
Blir höljande värme i vinterns snövindar.
Spisen murades en gång för länge sedan innan tiden börjades,
stenarna lades en efter en dit, murades samman i ständigvarande härnad, med raspgrus.
I det inre är barnet evigt, evig är pärlans ljus.
Pärlan är barnet,
I det inre hörs trummans mjuka rytm,
Blodet pulserar,
Dovt,
Djupt,
Liv.
Spisen ger värme,
Värmen är jaget,
Det högre jaget är barnet,
Raspgruset raspar sönder, gör inte ytan mjuk och len, samtidigt gör raspen ytan slät, slätstruken. Den ständigvarande striden, är kampen runt det egna självet, ytan blir slätstruken genom uppgivenheten, genom ett konstlat vapenstillestånd.
Tassarna faller mjuka mötande till,
Känner livets andningspuls.
Katten söker sig till värmen,
Då stenarna druckit Solens värme lindar de sig samman i stenfamnen.
Lindar sig samman i stenfamnen,
Järngrytans ben vilar stilla, leder värmen in i järngrytan,
Kedjor bär eller håller grytan över elden,
Dessa kedjor är ringar eller längtans länkar,
Länkar till sant liv.
Vi kan inte ”bara” åse hur du sluter ögonen.
Värmen leds in och doftande örters ånga stiger upp.
Omsluter de urvridna ögonen,
Tårarna är i grytan,
Tårar har en saltbas och nu kristalliseras tårarna,
Dröm,
Slumra i ro vackra barn.
Slumra i ro är inte det tunga sovandet.
I slumrande ro strömmar sannhetens drömmar.
Modern är här Modern och samtidigt människokroppen eller Katten.
Nu smeker de pärlans milda skönhets ljus, pannan strålar vit. Tanken är nu hjärttanke och därmed befriad eller lösgjord från alla floskler. Pärlans brunnar, skogstjärnen, spegelns yta öppnas och berättar:
Dagar och år vaggades pärlan i havet. Vilka dagar och år?
upplöstes av havets våg, händer förde pärlan till stranden, pärlan log ljus, in i den seendes mötande ögon.Havets våg, vaggade dem stilla.
Snövindarna vaknade rullade ut sina långa svepande mantlar och visade en oändlig snöpärla,Stjärnorna andas andedräkten dansar runt dig,
Faller ned över axlarna i mjuka vågsvall, andas havets ljusminne,
Snötäckets skönhet omger,virvlar vita tankar,Känner vet snötäckets skönhet,Virvla,Virvla Vita tankenIn till den värme du är i vita hjärtats tempeldalPorlande källa, ljus stiger in.Gralsskålen lyfts, ser horisontens skimrande skönhets vy.Modern
andas ut
hör:
vitvitsvävavita tankeur smärtantindrar regnbågsklangertindratindraDu rena kristallrenklar ser horisonten är du, blickar in i eller upp eller djupt in i horisontens sanna skönhet,Den är inte horisont i mänskliga ords bemärkelse... den sluter sig om...Åter ser jag pärlan öppnas.
Modern
andas in
ser
raspgruset glittra, stenarna släpps fria,
pärlan öppnas sakta,
barnet ler visdom
andedräkten
faller ned runt
sveper
om
gives
frid
Vitasnöhavlindar sig runt husetVågornas gnistrande ljusfyller stegenHändernaSamlar ljusglitterkaskadersnövindarna fångarsnöstjärneblommor
Det är så att stenarna släpps fria, det är faktiskt med en knall, raspgruset blir glittrande pilars snö, kristallstavar.
De sticker huden, öppnar varje stängd por.
Det måste ske för att de släpande stegen skall lyftas ur det gamla och andedräkten faller då ned över och runt.
Det inre och det yttre är nu förenat.
Det är en varaktig fred i frid.
Nu kan katten hänga i garnet,
Vad menar Vi med detta?
Den tilltrasslade härvan har retts ut, tråden löper i händerna, tråden är och katten, livet ”hänger” i tråden.
Med seende ögon lever viljan till sant skapande liv.
Det gamla har vandrat in i framom och lever harmoniskt strömmande i nuet,
De samtalar med varandra i förklaringens ljus.
Sakta
Lugn
Vitrosor
Vita
Solögons
Månljus
Gnistor
Sjunger
Mandelögon
Sluts sakta
Hjärtat
Spinner
Förnöjt
Katten rullar ut rörelsen
Runt
Knutarnas hårda hörn
Handen smälter
…
Den gamla kvinnan sitter framför spisen
gungar
fram och åter
Ser
eldandarna dansa värme
Hon lyfter fram hjärtat
Lägger det i
Ser
flammorna tvaga dess linjer
Röd värme stiger in
Blå mantel höljer
Violett stillhet
Omger
Hjärtat vandrar in i hennes händer
Den gamla kvinnan sitter med spisen
gungar
fram och åter
Reser sig
Dansar hjärtats vita rytm
Tempeldalens blommor
Slår ut
– I kojan andas ro, golvet doftar granris, det brinner en eld i huset,
spisen murades en gång för länge sedan innan tiden börjades,
stenarna lades en efter en dit, murades samman i ständigvarande härnad, med raspgrus.
ovanför elden hänger järngrytan, tre svärtade järnkedjor, ringar av fridslängtan,
dess tre fötter finner värme, leder värmen.
in i de svarta urvridna ögonhålorna.
släpande fötter dras över golvet.
I kojan andas ro,
golvet doftar
granris.
Ånga stiger upp ur grytan, doftande ånga, stiger upp ur rökhålet,
smeker dess insida breder ut vingarna.
omsluter ytväggarna.
Knirr knarr
Knirr knarr
Vaggan vaggar
Slumrande ro
Modern vaggar barnet stilla.
Moderns ögon smeker pärlans milda skönhets ljus, pannan strålar vit.
pärlan öppnar ögonen, hon ser havet, vaggan vaggar slumrande ro vaggar barnet stilla.
pärlan förs till stranden, ler ljus in i mötande ögon, sakta vaggas de stilla.
I kojan andas ro
golvet doftar
granris.
Modern
andas ut
hör
Snövindar vita vina, kristallsångers tindrande livsljus, ytväggarna smälter sakta,
Vita tankar tänds i nattens stillhet, stilla skimrande låga,
Brinn, brinn till liv,
Modern
andas in
ser
raspgruset glittra, stenarna släpps fria,
pärlan öppnas sakta,
barnet ler visdom
andedräkten
faller ned runt
sveper
om
gives
frid
-I kojan andas ro, golvet doftar granris.
Frid gives av den vita tanken, golvet i kojan är jordgolv, nu öppnas golvet och furorna växer upp, granriset förädlas, ges åter liv och växer upp i himlens, himlarnas rymder.
Det spirar en spira i himlarna in, den möter stjärnornas ljus,
Stjärnornas ljus lindas runt granarnas djupa stämmor.
Släpande fötter smeker smygande markens linjer,
Tassarna faller mjuka mötande till,
Känner livets andningspuls.
Katten söker sig till värmen,
Då stenarna druckit Solens värme lindar de sig samman i stenfamnen.
Det ringer en barnramsa inom dig: ro, ro barnet, katten hänger i garnet.
Se lammen vandra i de vida ängderna,
Lammen mjuka lena,
Växer,
Fårens ull klipps,
Tvättas,
Kardas,
Spinns,
Spinn tråden lång och fin.
Garnet färgas med växternas livsfärger.
Vantar, sockor, tröja,
Blir höljande värme i vinterns snövindar.
Spisen murades en gång för länge sedan innan tiden börjades,
stenarna lades en efter en dit, murades samman i ständigvarande härnad, med raspgrus.
I det inre är barnet evigt, evig är pärlans ljus.
Pärlan är barnet,
I det inre hörs trummans mjuka rytm,
Blodet pulserar,
Dovt,
Djupt,
Liv.
Spisen ger värme,
Värmen är jaget,
Det högre jaget är barnet,
Raspgruset raspar sönder, gör inte ytan mjuk och len, samtidigt gör raspen ytan slät, slätstruken. Den ständigvarande striden, är kampen runt det egna självet, ytan blir slätstruken genom uppgivenheten, genom ett konstlat vapenstillestånd.
Tassarna faller mjuka mötande till,
Känner livets andningspuls.
Katten söker sig till värmen,
Då stenarna druckit Solens värme lindar de sig samman i stenfamnen.
Lindar sig samman i stenfamnen,
Järngrytans ben vilar stilla, leder värmen in i järngrytan,
Kedjor bär eller håller grytan över elden,
Dessa kedjor är ringar eller längtans länkar,
Länkar till sant liv.
Vi kan inte ”bara” åse hur du sluter ögonen.
Värmen leds in och doftande örters ånga stiger upp.
Omsluter de urvridna ögonen,
Tårarna är i grytan,
Tårar har en saltbas och nu kristalliseras tårarna,
Dröm,
Slumra i ro vackra barn.
Slumra i ro är inte det tunga sovandet.
I slumrande ro strömmar sannhetens drömmar.
Modern är här Modern och samtidigt människokroppen eller Katten.
Nu smeker de pärlans milda skönhets ljus, pannan strålar vit. Tanken är nu hjärttanke och därmed befriad eller lösgjord från alla floskler. Pärlans brunnar, skogstjärnen, spegelns yta öppnas och berättar:
Dagar och år vaggades pärlan i havet. Vilka dagar och år?
upplöstes av havets våg, händer förde pärlan till stranden, pärlan log ljus, in i den seendes mötande ögon.Havets våg, vaggade dem stilla.
Snövindarna vaknade rullade ut sina långa svepande mantlar och visade en oändlig snöpärla,Stjärnorna andas andedräkten dansar runt dig,
Faller ned över axlarna i mjuka vågsvall, andas havets ljusminne,
Snötäckets skönhet omger,virvlar vita tankar,Känner vet snötäckets skönhet,Virvla,Virvla Vita tankenIn till den värme du är i vita hjärtats tempeldalPorlande källa, ljus stiger in.Gralsskålen lyfts, ser horisontens skimrande skönhets vy.Modern
andas ut
hör:
vitvitsvävavita tankeur smärtantindrar regnbågsklangertindratindraDu rena kristallrenklar ser horisonten är du, blickar in i eller upp eller djupt in i horisontens sanna skönhet,Den är inte horisont i mänskliga ords bemärkelse... den sluter sig om...Åter ser jag pärlan öppnas.
Modern
andas in
ser
raspgruset glittra, stenarna släpps fria,
pärlan öppnas sakta,
barnet ler visdom
andedräkten
faller ned runt
sveper
om
gives
frid
Vitasnöhavlindar sig runt husetVågornas gnistrande ljusfyller stegenHändernaSamlar ljusglitterkaskadersnövindarna fångarsnöstjärneblommor
Det är så att stenarna släpps fria, det är faktiskt med en knall, raspgruset blir glittrande pilars snö, kristallstavar.
De sticker huden, öppnar varje stängd por.
Det måste ske för att de släpande stegen skall lyftas ur det gamla och andedräkten faller då ned över och runt.
Det inre och det yttre är nu förenat.
Det är en varaktig fred i frid.
Nu kan katten hänga i garnet,
Vad menar Vi med detta?
Den tilltrasslade härvan har retts ut, tråden löper i händerna, tråden är och katten, livet ”hänger” i tråden.
Med seende ögon lever viljan till sant skapande liv.
Det gamla har vandrat in i framom och lever harmoniskt strömmande i nuet,
De samtalar med varandra i förklaringens ljus.
I skönhet öppnar jag allt det du vill stänga,
Kämpa inte emot bergets rörelser följ dem,
Blad efter blad till blad väcker den sovande själen till slumrande ro,
Se de mörka slöjornas ljus fly dem icke,
Räds icke är det är fröets blomning,
Känn luftens andning leda tyngdens steg in i ljusrörelse,
Jag bär framom och bakom i nuet de visar mina steg nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar