Vita ögon,
De vita ögonen är tömda på alla gjorda bilder, då dessa ögon står inför ett väsen omfamnar det väsendet, blir vattendroppen.
Då väsendet öppnar vägarna gives dessa ögon tillåtelse att sjunka in och uppgå i helheten.
Observera att detta inte är att ta över eller att använda ett jämsides väsens liv, själstankar eller andeväsen.
Ser ni, detta kan inte ske utan att jaget är helt, andejaget eller andesjälvet.
De små barnen fram till en viss ålder är helheten – det vill såga de känner inte avskildheten och kan ”simma” i etersfären. Detta tillstånd kan liknas med att de har lämnat den fysiska moderns sköte och är nu i etermoderns sköte,
Minns bilden av barnet,
Själen blickade ned och vandrade över regnbågsbron ned och in i jordesfären.
Egentligen är regnbågen i detta en födslokanal in i den fysiska moderns sköte.
Nu sker ett liknande tillstånd, barnet vandrar eller tränger sig igenom en födslokanal in i etermoderns sköte.
Vad är det Vi här säger?
Barnet blickade in i jordesfären,
Ljusminnet omfamnade barnet och då barnet var redo sjönk ljusminnet in i barnet.
Barnet måste ta sig igenom födslokanalen/här regnbågen in till den fysiska moderns famn.
När barnet föds in i den fysiska jordsfären kan detta endast ske genom en viljeimpuls.
Nu befinner sig barnet i jordsfären i etermoderns famn, med en odefinierad vilja.
Barnet simmar in och ut – medvetet omedvetet.
Barnet jollrar och smakar på jordsfären.
Barnet gör ljud, formar ord, formar greppbara bilder.
Barnet greppar om och stoppar i munnen.
Barnet definierar jordsfären;
I begynnelsen var ordet.
Barnet finner skapande redskap.
Ser ni barnet är i jordsfären är höljd av etermodern, när barnet är moget sjunker jordsfären in/eterlivet och själen.
Rörelsen/livsrörelsen befinner sig nu med barnet.
Barnet har nu erövrat den fysiska kroppen – kan gå genom övandet av viljan, från en odefinierad vilja till en definierad vilja.
Nu har barnet själsredskap och kan känna.
Är det klart nu? Det är väl vackert med en kropp och en själ.
Under att andetag befinner sig barnet vid en tröskel och det är vid ungefär nio års ålder.
Barnet ser bakåt och framåt och har upplevelsen av att stå framför avgrunden.
Vad sker nu;
Andemodern omsluter barnet och är där tills barnet är moget.
Då ”hoppar” barnet in i avgrunden. Ser ni, barnet ser ljuset därnere. Vi återkommer till detta.
Nu har barnet tanken med sig, andelivet har sjunkit in.
Barnet har nu kropp/mineral, själ/växt och djur/andetanke.
De tre själsleden finns inom barnet, inom människan.
Nu kan människan börja vandringen till att bli människa.
Genom att barnet har stenen inom sig/mineralet, kan barnet med det skolade sinnet vetande vara inom stenens liv.
Detta gäller med växterna och djuren ävenså.
Varför skapades detta så?
Människan sattes inte över allt annat, hon gavs förmågor att vara trädgårdsmästare.
Det kan hon icke då hon vägrar att ta sitt jag i besittning.
Hur kan Vi säga så? Ta sitt jag i besittning. Hon går ju där och säger jag – jag är.
Visst säger hon så, men hon fortfar att simma – inte i eterhavets renhet, hon simmar i begärshavet – i lusthavet.
Det är lustjaget vilket säger jag är.
Lustjaget är det lägre jaget. Det omsluter människan eller hellre barnet.
Människan hör barnet djupt inom sig och ges tillfälle att svara an. Då hon gör det, sjunker det lägre jaget sakta in och omvandlas till stråljaget.
Stråljaget är; i gudomens ljus strålar anden, själen växer inom människan, livets kärlek strömmar genom hennes händer.
Människan växer i Anden.
Detta är till viss del bilden av Giraffen: Skålen, stora kroppspulsådern och förgreningsrören. Här är fingrarna förgreningsrören, armen är förbindelsen till hjärtat; hjärtgärning.
Då det lägre jaget uppgår i det högre jaget sker ett heligt äktenskap.
Stillhet infinner sig.
Stillhet
Vilket är det högsta till ståndet av stillhet?
Det är att bära allt bakåt med sig och samtidigt lämna det.
Vilken är den tydligaste bilden för detta? Det är flyttfåglarna.
De har inom sig en minnesbild av varma länder, de blickar framåt, plöjer luftelementet, gör fåror fram till vinterns boplats.
Är bilden svår att se? Det är den inte.
Flyttfåglarna flyger i plogar, de plöjer ”luftjorden” för att så frön. Vem sår frön vilken inte blickar in i framtiden. De ser bakåt och ser framtiden i nuet. Därigenom kan Fågeln flyga. Den strävar inte emot, den följer vägen/stigen.
Detta är andetanken, den ser frösådden och vet vad framtiden bär, den har löst upp den negativa historien.
Den använder minnesbanken för att svara an till framtiden, vilken är hjärtats röst.
Det är att se jordens fåror öppnas,
se ljuset och värmen i jorden,
bli fårorna,
Bli fröets vilja till liv.
Denna stillhet, det högsta till ståndet av stillhet är nåd., nåd kan överhuvudtaget inte existera förutan frihet.
Vad är nåd? Är det något någon ger eller är det något jag ger mig själv genom mitt själv.
Naturligtvis är det båda vägarna och egentligen är det en väg. Nåden kan icke infinna sig då väsendet har valt att befinna sig utanför helheten.
Då väsendet gör detta val väljer hon att separeras i två delar. Väsendet blir en dubbelnatur. Dels befinner väsendet sig i den egna kroppen och utanför dess livsvandring, dels befinner den sig i helhetens kropp och utanför den. Detta förklarar känslan och upplevelsen av irrande steg. För att undslippa denna kaotiska upplevelse fattas beslut i rask takt, eller väsendet aktivera sig själv för att undkomma smärtan; saknaden av liv.
Avsaknaden av liv.
Av saknad till liv söker jag att förverkliga mig i ingenting.
I den tillvaron är det en omöjlighet att fatta eller göra fria beslut.
Det andliga livet är frihet, är Fågeln, bilden av den svävande Fågeln.
Det har Vi talat många gånger runt.
Ser ni vare sig nåden eller friheten kan existera utan att fred har slutits.
Då infinner sig Stillhet.
Stillhetens nåd är en ren handling, den fria beslutshandlingen är en andeimpuls/signal, det är en akt.
Inte en teaterakt, även om teater är av godo. Ibland finns behov av bilder eller att framföra ett teaterstycke för att belysa det mörka ögats lins.
Vad är en ren handling, det är dygd.
Värnad om sannhet till kärlek.
Detta är bilden av knoppen.
Den har du givit många;
Se droppen,
Droppen skimrar
i regnbågens
färger
Skapad är den av kristallers ljus
Kronblad
Efter kronblad
Kronblad
Till kronblad
Är slutna runt varandra
Droppen hålls i gudomens hand
Se knoppen
sakta öppnas
skimra i tiden in
Nu
är den
en öppnad krona
I dina händer strålar dess ljus
I dess mitt brinner en låga
Skimrande
Värme
Fyller det frusna hjärtats rum.
I hjärtat vaknar en klart lysande låga, ett under har i mörkret skett, ren vandrar handens gärning genom andens röst verkar gärningen i det fria beslutets akt.
Det strålar en stjärna i himlens rund
Den smeker bågens linjer
inom och utom
Runt cirkeln strålar gyllene blad
Renar ögonens mörkerljus
Händer lyfts
I skålen
Synes
En kupol
Glaset
Skimrande djupt blått
Inom
Svävar vitt slöjljus
Händer lyfts
Upp ur mörker
Strös vita stjärnors ljus
Markernas steg
Sjunger
Glädje
Stilla natt,
Stilla nattljus,
Stilla mörker,
Stilla den irrande tanken
slut ögonens yttre ramar vandra in i drömmens sömn
Vakna med inre ögon öppna
Dansa med fjärilssångerna
I strålande vinterängar
Drick daggdroppars stjärnor
Andas solögonens silver strålar
Bli klingande klanger
Fyll händerna med ljus
Linda sjalen runt kurande frysande axlars tyngd
Känn sjalens vingar öppnas
Segla
Svävande fri med stjärnfåglarnas strömmar
Strö guldstoff
Silverljus
In i hjärtats rum
Virvla
Virvla runt
Med luftens andar
Bada i stjärnornas hav
Känn att mörker
Är inte mörker
Lyssna till
Hör vindens rop
svara
Öppna
Gömda salarnas
Doftande
stillhet
Då har Vi kommit till den andra raden av nattens ord:
Renade ögon
I dagsljuset bländas ni så lätt av alla yttre pålagor. Ni kan mer eller mindre lulla omkring, då och då händer det saker vilka får er att ruska på huvudet eller livet.
Då och då händer det saker och ni vrider händerna i förtvivlan tills blodflödet upphör.
Är Vi elaka nu?
Inte alls, det finns ingen elakhet eller ens sarkasm i det Vi talar.
Det är så att dessa saker ofta sker därför att ni lullade omkring.
Ni kanske har provat en genväg gång på gång, ritat mönstret in i framtiden, men ni bortsåg bakåtblicken. Tycker ni att detta låter märkligt. Åter kan Vi endast säga: De gamla visa stjärntydarna blickade in i himlen och såg stjärnornas och planeternas rörelser. Genom denna rörelse hörde de gudomens andning, de såg genom detta vad barnet bakom berättade.
De lyfte inte först upp barnet bakom och tillsade det att berätta om alla sorger, de blickade in i framtiden, lyfte upp barnet och berättade om skönhetens skapande kraft.
Mörker omger er,
Räds inte de mörka slöjorna se ljuset inom dem.
Blicka in i stjärnhimlen och se ljusen,
Sorgerna är där,
Men nu sker något, sakta ser de inre ögonen att det finns en mening.
Inte en sarkasm eller elakhet, det är en kärleksgärning.
De renade ögonen ser.
Så kommer Vi till den tredje raden:
Kupol.
Ögonen är runda klot, så är jorden och de flesta kroppar.
Här är det ögonen Vi vill stanna vid.
De lyfts upp ur mörkret med ert hjärtas händer,
De är åter fyllda med skimrande blått hav,
Detta hav är drömmens mantel och den öppnar sig i vitt ljus.
Drömmen går inte att med mänsklig tanke förtänka,
Den är gudomlig tanke och den är därigenom vit.
Först nu, då ögonen är vita ser de i klart ljus.
Det blå är omslutande har en vilja eller snarare en längtan till att omsluta,
Det blir lätt en kvävande längtan,
Då har det blå blivit att kvarstanna i drömmens bild, den leder inte till förverkligande.
Detta är att kväva det inre barnets röst.
Då är Vi åter vid begynnelsen av de nattliga orden;
De vita ögonen är tömda på alla gjorda bilder, då dessa ögon står inför ett väsen omfamnar det väsendet, blir vattendroppen.
Då väsendet öppnar vägarna gives dessa ögon tillåtelse att sjunka in och uppgå i helheten.
Observera att detta inte är att ta över eller att använda ett jämsides väsens liv, själstankar eller andeväsen.
Ser ni, detta kan inte ske utan att jaget är helt, andejaget eller andesjälvet.
Vi talade runt den definierade viljan och Vi vill tillägga att: Odefinierad vilja till definierad vilja är inte detsamma som ett definierat barn. Hur definierar man ett barn – ett växande barn?
I korthet vill Vi påstå att barn för det mesta blir definierade, inte utifrån dem själva utan utifrån den vuxnes rädsla av att inte ha redskapen att hantera barnet.
Denna rädsla uppstår då människan eller föräldern glömmer att barnet valde er därför att barnet behöver era redskap.
Livet skulle te sig mycket enklare då ni för en stund slutade att definiera liv och istället sökte se redskapen vilka är er givna.
Lyssna inåt,
Känn:
Nåd – Frihet
Kärlek.
…
Sorgsenheten
vandrade
över ängarna
Med slutna händers ljus.
Detta ljus är andeandningens ljus, det vackra är att hjärtat öppnar dessa händer, det lever i allt det ovan skrivna.
Vad är en andlig resa, du skrev en vacker bild igår:
din andliga resa… den är ju hela livet ... hittade just nu inte rätt ord. Jo, inom oss finns vår väg, varje barn har en väg, då och då sträcker barnet ut handen och vill ha en klubba.Smakar och finner ut att den smaken inte var barnets. Till slut finner barnet ”pinnen” – vandringsstaven och nu börjar den egna livsvägen. Varje vandringsstav har egna specifika mönster. Mycket vackra.
Därifrån kommer Vi in på ytterligare en viktig fråga eller till ett viktigt steg – du kände idag att dessa steg har med de sju dödssynderna att göra. Visst är de befryndade med dem, men varje dödssynd bär en positiv profetia inom sig, släpp dem.
Vad är mod,
Modig,
Vad är det högsta tillståndet av mod?
Är det att gå ut i strid på slagfältet eller är det:
Må Dig.
Visst är det så att hur vi än vänder och vrider på detta så ser vi att det åter inte går att vända och vrida på det. Så är det med sanningen i sin begynnelses vagga.
Det är att slagfält ni befinner er på.
Det finns i den mänskliga tiden och har alltid funnits gyllenen kattguldskorn. De lockar er fram till snabbvägar.
Det byggs korthus och de rasar förr eller senare.
Det är inte fel att tjäna pengar på sjuka eller lidande, då pengarna gagnar de vilka är sjuka och lidande.
Då pengarna förtar den andliga impulsen har svärdets klinga spruckit.
Den måste åter föras in i bergets grund,
Denna klinga måste vårdas och värnas om av de vises händer.
Klingan renas och de vise vilka lever inom berget smider klingans rätta linjer.
Svärdet bärs åter fram,
Denna gång är bäraren tvingad att med sina händer lyfta den ur stenstoden.
Det kan endast ske då jaget är skolat i definierad vilja.
Svärdet kan endast dras upp ur stenblocket genom den definierade viljan,
Den viljan är kärlek och är hjärtat,
Det egna hjärtats och världshjärtat/universums hjärtas grund,
Ni befinner er på ett slagfält och Vi har tidigare vid denna tid talat om detta med att vara svärdsbärare.
Det högsta tillståndet av mod är att inte vika undan sannhetens ljus,
Det är att inte kämpa emot berget utan följa bergets rörelser,
Då öppnas kristallotusens sånger,
Det ljuset är oändligt vackert,
Milt
Skimrande
Ömt
Kärleksljus.
Kärlek är Mod.
Att viljande svara till kärlekens väg är mod – modsteg.
I berget ljuder vackra sånger,Dess innandöme är inte mörker,det är fyllt med liv,Mannen... är berget… kallt tänkande, detta då rätt kvinna inte är hos honom.Han är arkitekten... Kvinnan väljer sin älskade och vad sker... han fylls med värme och nu skimrar huset/berget regnbågsljus,Visst är det fantastiskt!
Kanske männen morrar nu,
Gör inte det – minns att allt är helhet och egentligen är det ingen av dem som väljer. Det är alltid barnet.
Nu kanske de gamla säger: men vi kan inte få barn.
Minns då att varje andlig impuls är ett barn.
Det barnet sammanför också de vilka tror att de väljer.
Ropet hörs vida omkring-
detta är min sannhet – förutan den finns inget liv.
Barn är så oändligt visa,De vet,Lyssnar vi noga är det de vilka lär oss,de har inte glömt stegen,De hör ännu hjärtats röst,Det gör vi också... med mod.
Ryggraden
löper
över jorden
behagfulla rörelser
ögonens fingrar
följer
hudens linjer
bågarna följer varandra
fåror
öppnas
se ljuset
se värmen i jorden
bli fårorna
Bli fröets vilja till liv.
De vita ögonen är tömda på alla gjorda bilder, då dessa ögon står inför ett väsen omfamnar det väsendet, blir vattendroppen.
Då väsendet öppnar vägarna gives dessa ögon tillåtelse att sjunka in och uppgå i helheten.
Observera att detta inte är att ta över eller att använda ett jämsides väsens liv, själstankar eller andeväsen.
Ser ni, detta kan inte ske utan att jaget är helt, andejaget eller andesjälvet.
De små barnen fram till en viss ålder är helheten – det vill såga de känner inte avskildheten och kan ”simma” i etersfären. Detta tillstånd kan liknas med att de har lämnat den fysiska moderns sköte och är nu i etermoderns sköte,
Minns bilden av barnet,
Själen blickade ned och vandrade över regnbågsbron ned och in i jordesfären.
Egentligen är regnbågen i detta en födslokanal in i den fysiska moderns sköte.
Nu sker ett liknande tillstånd, barnet vandrar eller tränger sig igenom en födslokanal in i etermoderns sköte.
Vad är det Vi här säger?
Barnet blickade in i jordesfären,
Ljusminnet omfamnade barnet och då barnet var redo sjönk ljusminnet in i barnet.
Barnet måste ta sig igenom födslokanalen/här regnbågen in till den fysiska moderns famn.
När barnet föds in i den fysiska jordsfären kan detta endast ske genom en viljeimpuls.
Nu befinner sig barnet i jordsfären i etermoderns famn, med en odefinierad vilja.
Barnet simmar in och ut – medvetet omedvetet.
Barnet jollrar och smakar på jordsfären.
Barnet gör ljud, formar ord, formar greppbara bilder.
Barnet greppar om och stoppar i munnen.
Barnet definierar jordsfären;
I begynnelsen var ordet.
Barnet finner skapande redskap.
Ser ni barnet är i jordsfären är höljd av etermodern, när barnet är moget sjunker jordsfären in/eterlivet och själen.
Rörelsen/livsrörelsen befinner sig nu med barnet.
Barnet har nu erövrat den fysiska kroppen – kan gå genom övandet av viljan, från en odefinierad vilja till en definierad vilja.
Nu har barnet själsredskap och kan känna.
Är det klart nu? Det är väl vackert med en kropp och en själ.
Under att andetag befinner sig barnet vid en tröskel och det är vid ungefär nio års ålder.
Barnet ser bakåt och framåt och har upplevelsen av att stå framför avgrunden.
Vad sker nu;
Andemodern omsluter barnet och är där tills barnet är moget.
Då ”hoppar” barnet in i avgrunden. Ser ni, barnet ser ljuset därnere. Vi återkommer till detta.
Nu har barnet tanken med sig, andelivet har sjunkit in.
Barnet har nu kropp/mineral, själ/växt och djur/andetanke.
De tre själsleden finns inom barnet, inom människan.
Nu kan människan börja vandringen till att bli människa.
Genom att barnet har stenen inom sig/mineralet, kan barnet med det skolade sinnet vetande vara inom stenens liv.
Detta gäller med växterna och djuren ävenså.
Varför skapades detta så?
Människan sattes inte över allt annat, hon gavs förmågor att vara trädgårdsmästare.
Det kan hon icke då hon vägrar att ta sitt jag i besittning.
Hur kan Vi säga så? Ta sitt jag i besittning. Hon går ju där och säger jag – jag är.
Visst säger hon så, men hon fortfar att simma – inte i eterhavets renhet, hon simmar i begärshavet – i lusthavet.
Det är lustjaget vilket säger jag är.
Lustjaget är det lägre jaget. Det omsluter människan eller hellre barnet.
Människan hör barnet djupt inom sig och ges tillfälle att svara an. Då hon gör det, sjunker det lägre jaget sakta in och omvandlas till stråljaget.
Stråljaget är; i gudomens ljus strålar anden, själen växer inom människan, livets kärlek strömmar genom hennes händer.
Människan växer i Anden.
Detta är till viss del bilden av Giraffen: Skålen, stora kroppspulsådern och förgreningsrören. Här är fingrarna förgreningsrören, armen är förbindelsen till hjärtat; hjärtgärning.
Då det lägre jaget uppgår i det högre jaget sker ett heligt äktenskap.
Stillhet infinner sig.
Stillhet
Vilket är det högsta till ståndet av stillhet?
Det är att bära allt bakåt med sig och samtidigt lämna det.
Vilken är den tydligaste bilden för detta? Det är flyttfåglarna.
De har inom sig en minnesbild av varma länder, de blickar framåt, plöjer luftelementet, gör fåror fram till vinterns boplats.
Är bilden svår att se? Det är den inte.
Flyttfåglarna flyger i plogar, de plöjer ”luftjorden” för att så frön. Vem sår frön vilken inte blickar in i framtiden. De ser bakåt och ser framtiden i nuet. Därigenom kan Fågeln flyga. Den strävar inte emot, den följer vägen/stigen.
Detta är andetanken, den ser frösådden och vet vad framtiden bär, den har löst upp den negativa historien.
Den använder minnesbanken för att svara an till framtiden, vilken är hjärtats röst.
Det är att se jordens fåror öppnas,
se ljuset och värmen i jorden,
bli fårorna,
Bli fröets vilja till liv.
Denna stillhet, det högsta till ståndet av stillhet är nåd., nåd kan överhuvudtaget inte existera förutan frihet.
Vad är nåd? Är det något någon ger eller är det något jag ger mig själv genom mitt själv.
Naturligtvis är det båda vägarna och egentligen är det en väg. Nåden kan icke infinna sig då väsendet har valt att befinna sig utanför helheten.
Då väsendet gör detta val väljer hon att separeras i två delar. Väsendet blir en dubbelnatur. Dels befinner väsendet sig i den egna kroppen och utanför dess livsvandring, dels befinner den sig i helhetens kropp och utanför den. Detta förklarar känslan och upplevelsen av irrande steg. För att undslippa denna kaotiska upplevelse fattas beslut i rask takt, eller väsendet aktivera sig själv för att undkomma smärtan; saknaden av liv.
Avsaknaden av liv.
Av saknad till liv söker jag att förverkliga mig i ingenting.
I den tillvaron är det en omöjlighet att fatta eller göra fria beslut.
Det andliga livet är frihet, är Fågeln, bilden av den svävande Fågeln.
Det har Vi talat många gånger runt.
Ser ni vare sig nåden eller friheten kan existera utan att fred har slutits.
Då infinner sig Stillhet.
Stillhetens nåd är en ren handling, den fria beslutshandlingen är en andeimpuls/signal, det är en akt.
Inte en teaterakt, även om teater är av godo. Ibland finns behov av bilder eller att framföra ett teaterstycke för att belysa det mörka ögats lins.
Vad är en ren handling, det är dygd.
Värnad om sannhet till kärlek.
Detta är bilden av knoppen.
Den har du givit många;
Se droppen,
Droppen skimrar
i regnbågens
färger
Skapad är den av kristallers ljus
Kronblad
Efter kronblad
Kronblad
Till kronblad
Är slutna runt varandra
Droppen hålls i gudomens hand
Se knoppen
sakta öppnas
skimra i tiden in
Nu
är den
en öppnad krona
I dina händer strålar dess ljus
I dess mitt brinner en låga
Skimrande
Värme
Fyller det frusna hjärtats rum.
I hjärtat vaknar en klart lysande låga, ett under har i mörkret skett, ren vandrar handens gärning genom andens röst verkar gärningen i det fria beslutets akt.
Det strålar en stjärna i himlens rund
Den smeker bågens linjer
inom och utom
Runt cirkeln strålar gyllene blad
Renar ögonens mörkerljus
Händer lyfts
I skålen
Synes
En kupol
Glaset
Skimrande djupt blått
Inom
Svävar vitt slöjljus
Händer lyfts
Upp ur mörker
Strös vita stjärnors ljus
Markernas steg
Sjunger
Glädje
Stilla natt,
Stilla nattljus,
Stilla mörker,
Stilla den irrande tanken
slut ögonens yttre ramar vandra in i drömmens sömn
Vakna med inre ögon öppna
Dansa med fjärilssångerna
I strålande vinterängar
Drick daggdroppars stjärnor
Andas solögonens silver strålar
Bli klingande klanger
Fyll händerna med ljus
Linda sjalen runt kurande frysande axlars tyngd
Känn sjalens vingar öppnas
Segla
Svävande fri med stjärnfåglarnas strömmar
Strö guldstoff
Silverljus
In i hjärtats rum
Virvla
Virvla runt
Med luftens andar
Bada i stjärnornas hav
Känn att mörker
Är inte mörker
Lyssna till
Hör vindens rop
svara
Öppna
Gömda salarnas
Doftande
stillhet
Då har Vi kommit till den andra raden av nattens ord:
Renade ögon
I dagsljuset bländas ni så lätt av alla yttre pålagor. Ni kan mer eller mindre lulla omkring, då och då händer det saker vilka får er att ruska på huvudet eller livet.
Då och då händer det saker och ni vrider händerna i förtvivlan tills blodflödet upphör.
Är Vi elaka nu?
Inte alls, det finns ingen elakhet eller ens sarkasm i det Vi talar.
Det är så att dessa saker ofta sker därför att ni lullade omkring.
Ni kanske har provat en genväg gång på gång, ritat mönstret in i framtiden, men ni bortsåg bakåtblicken. Tycker ni att detta låter märkligt. Åter kan Vi endast säga: De gamla visa stjärntydarna blickade in i himlen och såg stjärnornas och planeternas rörelser. Genom denna rörelse hörde de gudomens andning, de såg genom detta vad barnet bakom berättade.
De lyfte inte först upp barnet bakom och tillsade det att berätta om alla sorger, de blickade in i framtiden, lyfte upp barnet och berättade om skönhetens skapande kraft.
Mörker omger er,
Räds inte de mörka slöjorna se ljuset inom dem.
Blicka in i stjärnhimlen och se ljusen,
Sorgerna är där,
Men nu sker något, sakta ser de inre ögonen att det finns en mening.
Inte en sarkasm eller elakhet, det är en kärleksgärning.
De renade ögonen ser.
Så kommer Vi till den tredje raden:
Kupol.
Ögonen är runda klot, så är jorden och de flesta kroppar.
Här är det ögonen Vi vill stanna vid.
De lyfts upp ur mörkret med ert hjärtas händer,
De är åter fyllda med skimrande blått hav,
Detta hav är drömmens mantel och den öppnar sig i vitt ljus.
Drömmen går inte att med mänsklig tanke förtänka,
Den är gudomlig tanke och den är därigenom vit.
Först nu, då ögonen är vita ser de i klart ljus.
Det blå är omslutande har en vilja eller snarare en längtan till att omsluta,
Det blir lätt en kvävande längtan,
Då har det blå blivit att kvarstanna i drömmens bild, den leder inte till förverkligande.
Detta är att kväva det inre barnets röst.
Då är Vi åter vid begynnelsen av de nattliga orden;
De vita ögonen är tömda på alla gjorda bilder, då dessa ögon står inför ett väsen omfamnar det väsendet, blir vattendroppen.
Då väsendet öppnar vägarna gives dessa ögon tillåtelse att sjunka in och uppgå i helheten.
Observera att detta inte är att ta över eller att använda ett jämsides väsens liv, själstankar eller andeväsen.
Ser ni, detta kan inte ske utan att jaget är helt, andejaget eller andesjälvet.
Vi talade runt den definierade viljan och Vi vill tillägga att: Odefinierad vilja till definierad vilja är inte detsamma som ett definierat barn. Hur definierar man ett barn – ett växande barn?
I korthet vill Vi påstå att barn för det mesta blir definierade, inte utifrån dem själva utan utifrån den vuxnes rädsla av att inte ha redskapen att hantera barnet.
Denna rädsla uppstår då människan eller föräldern glömmer att barnet valde er därför att barnet behöver era redskap.
Livet skulle te sig mycket enklare då ni för en stund slutade att definiera liv och istället sökte se redskapen vilka är er givna.
Lyssna inåt,
Känn:
Nåd – Frihet
Kärlek.
…
Sorgsenheten
vandrade
över ängarna
Med slutna händers ljus.
Detta ljus är andeandningens ljus, det vackra är att hjärtat öppnar dessa händer, det lever i allt det ovan skrivna.
Vad är en andlig resa, du skrev en vacker bild igår:
din andliga resa… den är ju hela livet ... hittade just nu inte rätt ord. Jo, inom oss finns vår väg, varje barn har en väg, då och då sträcker barnet ut handen och vill ha en klubba.Smakar och finner ut att den smaken inte var barnets. Till slut finner barnet ”pinnen” – vandringsstaven och nu börjar den egna livsvägen. Varje vandringsstav har egna specifika mönster. Mycket vackra.
Därifrån kommer Vi in på ytterligare en viktig fråga eller till ett viktigt steg – du kände idag att dessa steg har med de sju dödssynderna att göra. Visst är de befryndade med dem, men varje dödssynd bär en positiv profetia inom sig, släpp dem.
Vad är mod,
Modig,
Vad är det högsta tillståndet av mod?
Är det att gå ut i strid på slagfältet eller är det:
Må Dig.
Visst är det så att hur vi än vänder och vrider på detta så ser vi att det åter inte går att vända och vrida på det. Så är det med sanningen i sin begynnelses vagga.
Det är att slagfält ni befinner er på.
Det finns i den mänskliga tiden och har alltid funnits gyllenen kattguldskorn. De lockar er fram till snabbvägar.
Det byggs korthus och de rasar förr eller senare.
Det är inte fel att tjäna pengar på sjuka eller lidande, då pengarna gagnar de vilka är sjuka och lidande.
Då pengarna förtar den andliga impulsen har svärdets klinga spruckit.
Den måste åter föras in i bergets grund,
Denna klinga måste vårdas och värnas om av de vises händer.
Klingan renas och de vise vilka lever inom berget smider klingans rätta linjer.
Svärdet bärs åter fram,
Denna gång är bäraren tvingad att med sina händer lyfta den ur stenstoden.
Det kan endast ske då jaget är skolat i definierad vilja.
Svärdet kan endast dras upp ur stenblocket genom den definierade viljan,
Den viljan är kärlek och är hjärtat,
Det egna hjärtats och världshjärtat/universums hjärtas grund,
Ni befinner er på ett slagfält och Vi har tidigare vid denna tid talat om detta med att vara svärdsbärare.
Det högsta tillståndet av mod är att inte vika undan sannhetens ljus,
Det är att inte kämpa emot berget utan följa bergets rörelser,
Då öppnas kristallotusens sånger,
Det ljuset är oändligt vackert,
Milt
Skimrande
Ömt
Kärleksljus.
Kärlek är Mod.
Att viljande svara till kärlekens väg är mod – modsteg.
I berget ljuder vackra sånger,Dess innandöme är inte mörker,det är fyllt med liv,Mannen... är berget… kallt tänkande, detta då rätt kvinna inte är hos honom.Han är arkitekten... Kvinnan väljer sin älskade och vad sker... han fylls med värme och nu skimrar huset/berget regnbågsljus,Visst är det fantastiskt!
Kanske männen morrar nu,
Gör inte det – minns att allt är helhet och egentligen är det ingen av dem som väljer. Det är alltid barnet.
Nu kanske de gamla säger: men vi kan inte få barn.
Minns då att varje andlig impuls är ett barn.
Det barnet sammanför också de vilka tror att de väljer.
Ropet hörs vida omkring-
detta är min sannhet – förutan den finns inget liv.
Barn är så oändligt visa,De vet,Lyssnar vi noga är det de vilka lär oss,de har inte glömt stegen,De hör ännu hjärtats röst,Det gör vi också... med mod.
Ryggraden
löper
över jorden
behagfulla rörelser
ögonens fingrar
följer
hudens linjer
bågarna följer varandra
fåror
öppnas
se ljuset
se värmen i jorden
bli fårorna
Bli fröets vilja till liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar