vägledare

Vägledare,
Du sade; är vi inte alla vägledare,
Alla levande väsen är vägledare, allt sammantaget i skapelsen,
Alltet är vägledande.
Gester, språk, former, färger, klanger, djup, yta – Allt är vägledare.
Universum genljuder med vägledande gester och rörelser, varje moment är en vägledande rörelse i skapande liv.
Vi har många gånger talat runt att ingen och inget är mer eller mindre värd och att ingen eller inget står över ett annat väsen.
Alla har behov av varandra på olika plan.
Alla tillför varandra något, en del står närmare varandra i helheten andra är längre bort. Ändå är allt nära.
En del vägledare framträder tydligare, de förs framåt av vår gemensamma vilja för livet. Detta kan inte ske om dessa inte tillsammans med oss bar detta in i denna jordevandring. Denna jordevandring är inte endast denna jordevandring, dessas vägledande gester är av betydelse för det stora samt för deras egen livsvandring.
Vi väljer här att tala i begreppen enskild och inom helheten som varandes två vitt skilda ting. Minns dock att detta inte är fallet. Det är för att tydliggöra.
Dessa själar – vägledare har en egentligen hisnande uppgift, de är dels i sitt människovardande samtidigt är deras andesjälv redan födda/med dem då de anträder denna vandring. De har alltid varit ljusbärare och därmed kärlekens folk.
Det går inte att bortse ifrån detta faktum – det är så.
Samtidigt är det så att alla väsen är vägledare på det ena eller andra sättet.
Stenen vägleder, Växterna, Djuren – människa till människa.
Därför säger Vi ofta; var uppmärksam.

Det går inte att vara uppmärksam då den egna tanken irrar runt och söker att bilda egna begrepp eller vägar. Då det sker är tanken helt upptagen med att göra färdiga svar och ”färdiga” vägar.
I det virrvarret finns vare sig sanning eller sannhet.
Du satt och såg på kristallkronan idag, sade: det är sanningen.
Det är en vacker bild:
Kristallerna kommer från berget och är därigenom mineraler. Bortser vi nu från det mänskliga och ser in i berget. Ser vi gnomerna, men specifikt ser vi dvärgarnas och deras smideskonst.
Din son sade en gång; mamma dvärgarna pillar upp stenar/vackra stenar till dem som kan se dem – till dem som är värda att få dem. De pillar/lyfter fram dem ur jorden och lägger dem framför fötterna.
Dvärgarna lever i berget och utanför, de är i helheten liksom ni människor.
Deras hackor klingar i berget, klangerna fyller berget,
De hackar fram, lyfter fram ädla stenar och metaller. De lyfter fram stjärnornas stoff.
De smider svärd och redskap till livet.
De slipar kristallernas ljus.

Kristallkronan hänger i taket – i taket på en krok.
El ledningarna ringlar sig runt i huset, fästade vid och gömda för ögat.
Rummet är mörkt, handen sträcks ut och lampan tänds.
Nu tindrar stjärnornas ljus - ädla stenar och metaller i rummet.
Prisma vid prisma, ring efter ring,
Strålar,
I taket dansar regnbågsljuset,
Färger – klanger – Ljusstavelsernas skapande skönhet.

Kristallkronan har många prismor,
En del kanske dammet lagt sig över, en del kanske fett har lagt sig över, en del kanske svart sot lagt sig över,
Smuts – orenheter har lagt sig över.
Nu sträcks kärlekens hand fram och rengör prismorna.
Åter strålar helheten.
I mörkret tänds ljus.
Ljusen strålar.
Ger ljus och värme.

Kristallkronan är bilden av universum,
Den gudomliga sanningen är sannhet,
Sannheten är sanning,
Varde ljus.

När befinner ni er i den största tilliten?
Det är en mycket intressant fråga – har ni tänkt den tanken?
Befinner du dig i den största tilliten i det så kallade vakna tillståndet?
Befinner du dig verkligen i den största tilliten i det så kallade vakna livet då allt är artificiellt upplyst. Då dagsljuset är där och stegen inte behöver vara kännande och trevande.
Inte alls.
Varje afton lämnar du dagen, lägger dig ned och somnar.
Det är en vacker bild att se.
Du tvagar ansiktet med dina händer, lyfter vattnet i händernas skålar sköljer det över ansiktet. Du befriar ansiktet från dagen.
Du tvagar ansiktets fåror med källans vatten,
pärlor, droppar
rena klara,
sköljer ögonen rena,
befriar ansiktet från dagen
Lägger nytt ljus däri.
Smeker huden varsamt torr,
smörjer den
Med doftande oljor.

Under dagen rusar ni runt från det ena till det andra, hinner inte tänka en tanke över huruvida det är farligt eller ej. Ni gör viktiga och oviktiga ting, utan andpaus och utan insikten av att allt ni gör är viktigt i bemärkelsen av att allt gör avtryck.
Vore mycket gott om ni verkligen gjorde en andepaus då och då.

Är det verkligen tilliten som gör att ni kan rusa runt eller är det flykten.
Du skrev något värdefullt idag:
”vingpennor skrev ljuskaskader,
ordstavelsers bilder,
stavelserna var ord inte ord, skapande stavar med ...Ja - vad är ord, vad är att förstå - människan söker tolka, sönderdela.
hela tiden förstå - vad vill hon förstå, kanske flyr hon i rädsla - för mötet med sitt själv. Att acceptera sig själv är ganska lätt och ansvarsbefriat - men att leva med sitt själv- det är stort.”.
Mer eller mindre handlar det om tidspress, då kvällen kommer kopplar ni av framför TV- n/själskryckan.
Detta för att glömma den kvalitativa tiden vilken ni glömde i all hast.
Ni kallar detta att vara sociala, då ni tillsammans beskådar rutans skönhet.
Det ni beskådar utan att se det är det begränsade livet.
Så gäspar ni stort och lägger er ned för att sova.
Det är verkligen tillit,
Omedveten tillit.
Hur vet ni att ni verkligen vaknar igen?
Så mycken dödsångest finns, ändå känner ni ingen rädsla för sömnen. Det ni istället känner rädsla inför är att ni inte skall kunna somna.
Det är likadant då ni är trötta i ögonen, ni sluter dem stilla och andas värme eller lugn.
Det är likadant då ni verkligen vill njuta eller uppleva musik, ni sluter ögonen och ansiktet blir lugnt, saligt.
Ni sluter ögonen och ansiktet blir saligt – ni finner lugn.
I sömnen sluter ni ögonen, befriar er från yttre intryck och känner andens avtryck.
Vi säger inte att det ni kallar död är att eftertrakta för att finna lugn!
Det Vi säger är vandra inte med ångest för det vackra.
Det mänskliga livet skulle bli så mycket enklare om ni kunde leva i den tilliten i varje ögonblick,
En mirakelväg öppnas genom kärlek i den medvetna tilliten.

Se orden;
Livet blir enklare

Vackrare

Lev i tilliten
I varje öppnad stund

Ögonblickets skönhet
Verkar

Mirakelvägen öppnas

Genom kärlek

I den medvetna tilliten.