sårad

Vita marker
Böljar

Tjockt siden
Faller i mjuka vågsvall ned över
Axlarnas skuldror

Vita sidenjordar
Gnistrar
Tindrar

Vita eldar brinner
Klart ljus

Snötyngda grenar
Grenar böjda av tid
Mänsklig tid

Lyftas

Möter
Stjärnors
Ljus

Sakta sträcks kronhänder

Fingrarnas blommor doftar stillhet

Höga furors vindstillhet
Andas sorgesus

Lyssnar
Följer strängarna

Klanger silverne
Strålar

Runt

Strålkransens cirkel
Runt döende ögons mörka djup
Ser stjärnljus skruda höga furors liv
Andas frid

Det är mycket människan bör göra vilket hon icke gör, det är mycket människan icke bör göra vilket hon gör.
De flyende stegen skalar av blommande knoppar, lämnar kala grenar kvar,
De böjs tyngda till marken,
Stjärnorna andas sorgesus,
Sträcker sig ned till grenarnas suckar,
Snö dalar, virvlar, svävar runt,
Marken täcks vit,
Böljande vithav,
Böljande vågsvall, vindarna rör vid dem,
Gnistrande pilar far runt,
Döda hudens blodstårar faller.
Vattnar jordens hud,
Grenarna böjs ned över marken,
Bågar,
Valvbågar,
Inom bågarnas valv andas värme,
Värmen strömmar,
Stjärnor vandrar in i kala grenars liv,
Pärlor stiger fram,
De kala grenarna blommar i liv.
Det är mycket människan bör göra vilket hon icke gör, det är mycket människan icke bör göra vilket hon gör.
Hon dömer,
Fördömer,
Sviker,
Frågan är vem hon sviker mest.
Hon kan skada de ytliga rötterna icke det inres djupa rötters liv.


Vi vill åter upprepa:
Sårad – så- rad;
Bryt raden av såddar där ni tillåtit illagörande händer att skövla er jord – ert tempel.
Det är den största förlåtelsen.
Den förbereder ny jord.